Isaías 49

1 Höret mir zu, ihr Inseln, und merket auf, ihr Völker in der Ferne! Der HERR hat mich von Mutterleib an berufen und meines Namens gedacht von Mutterschoß an. 2 Er hat meinen Mund gemacht wie ein scharfes Schwert; er hat mich im Schatten seiner Hand geborgen und mich zu einem auserlesenen Pfeil gemacht; er hat mich in seinem Köcher versteckt 3 und zu mir gesagt: Israel, du bist mein Knecht, durch den ich mich verherrliche. 4 Ich aber hatte gedacht: Ich habe mich vergeblich abgemüht und meine Kraft umsonst und nutzlos verbraucht! Und doch steht mein Recht bei dem HERRN und mein Lohn bei meinem Gott. 5 Und nun spricht der HERR, der mich von Mutterleib an zu seinem Knechte gebildet hat, um Jakob zu ihm zurückzubringen, daß Israel zu ihm gesammelt werde (und ich bin geehrt in den Augen des HERRN, und mein Gott ist meine Stärke), 6 ja, er spricht: Es ist zu gering, daß du mein Knecht bist, um die Stämme Jakobs aufzurichten und die Geretteten Israels wiederzubringen; darum will ich dich zum Lichte der Heiden machen, daß du mein Heil seiest bis ans Ende der Erde. 7 So spricht der HERR, der Erlöser Israels, sein Heiliger, zu dem von jedermann Verachteten, zu dem Abscheu des Volkes, zu dem Knecht der Herrscher: Könige werden ehrfurchtsvoll aufstehen und Fürsten anbetend niederfallen um des HERRN willen, der getreu ist, um des Heiligen Israels willen, der dich auserwählt hat. 8 Weiter spricht der HERR: Zur angenehmen Zeit habe ich dich erhört und am Tage des Heils dir geholfen; und ich will dich behüten und dich dem Volk zum Bundesmittler geben, daß du dem Lande wieder aufhelfest und die verwüsteten Erbteile wieder in ihren Besitz bringest; 9 daß du zu den Gefangenen sagest: «Gehet heraus!» und zu denen in der Finsternis: «Kommet hervor!» Sie werden an den Straßen weiden und auf allen kahlen Hügeln ihre Weide haben. 10 Sie werden weder hungern noch dürsten; keine trügerische Wasserspiegelung noch Sonne wird sie blenden; denn ihr Erbarmer wird sie führen und zu den Wasserquellen leiten. 11 Ich werde alle meine Berge wegsam machen, und meine Fußpfade sollen erhöht werden. 12 Siehe, diese werden von ferne kommen und jene dort von Mitternacht und vom Niedergang, etliche aber von dem Lande Sinim. 13 Frohlocket, ihr Himmel, und lobsinge, du Erde! Brechet in Jubel aus, ihr Berge, denn der HERR hat sein Volk getröstet und erbarmt sich seiner Bekümmerten! 14 Zion sprach: «Der HERR hat mich verlassen, und der Herr hat meiner vergessen.» 15 Kann auch ein Weib ihres Kindleins vergessen, daß sie sich nicht erbarme über ihren leiblichen Sohn? Und wenn sie desselben vergäße, so will ich doch deiner nicht vergessen; 16 siehe, in meine beiden Hände habe ich dich eingezeichnet; deine Mauern sind immerdar vor mir! 17 Deine Söhne eilen herbei; aber die dich zerstört und verwüstet haben, sollen sich davonmachen! 18 Erhebe deine Augen ringsumher und siehe, alle diese werden versammelt, kommen zu dir. So wahr ich lebe, spricht der HERR, du wirst sie alle wie eine Zierde anlegen und dich mit ihnen gürten wie eine Braut. 19 Denn dein Land, welches öde, verwüstet und verderbt liegt, wird nun den Einwohnern zu eng werden, und die dich verschlingen wollten, werden sich entfernen. 20 Und die Söhne, welche aus der Zeit deiner Kinderlosigkeit stammen, werden vor deinen Ohren sagen: Dieser Ort ist mir zu eng, gib mir Raum, daß ich wohnen kann! 21 Alsdann wirst du bei dir selbst denken: Wer hat mir denn diese geboren, mir, der Kinderlosen und Unfruchtbaren, der Gefangenen und Verstoßenen? Und wer hat mir diese erzogen? Siehe, ich war allein gelassen, wo waren denn diese? 22 Darum spricht Gott der HERR also: Siehe, ich will mit meiner Hand den Heiden winken und den Völkern mein Panier aufrichten; dieselben werden dir deine Söhne in den Armen herbringen und deine Töchter auf den Achseln herzutragen; 23 und Könige sollen deine Wärter und ihre Fürstinnen deine Ammen sein. Sie werden vor dir niederfallen, das Angesicht zur Erde gewandt, und werden den Staub deiner Füße lecken, auf daß du erfahrest, daß ich der HERR bin, an welchem nicht zuschanden werden, die auf mich harren. 24 Kann auch einem Riesen sein Raub genommen werden? Und können rechtmäßig Gefangene entrinnen? 25 Ja, so spricht der HERR: Die Gefangenen sollen dem Riesen genommen werden, und der Raub des Tyrannen soll entrinnen; denn ich will hadern mit dem, der mit dir hadert, und deine Kinder will ich erretten. 26 Ich will deine Bedrücker mit ihrem eigenen Fleische speisen und sie mit ihrem eigenen Blute wie mit Most berauschen; und alles Fleisch soll erkennen, daß ich, der HERR, dein Erretter bin und dein Erlöser, der Starke Jakobs.

Messias, Herrens tjänare

1 *Jes 44:2, 24, Jer 1:5, Luk 1:30f. Hör på mig, ni kustländer,

lyssna, ni folk

som bor i fjärran!

Herren kallade mig

redan i moderlivet,

han nämnde mitt namn

redan i min mors sköte.

2 *Jes 51:16, Hebr 4:12, Upp 1:16, 2:12, 16, 19:15, 21. Han gjorde min mun

till ett skarpt svärd*49:2mun … svärdOrdet för "mun" betyder också "svärdsegg". Jfr Upp 1:16, Ef 6:17.

och gömde mig

i skuggan av sin hand.

Han gjorde mig till en vass pil

och dolde mig i sitt koger.

3 *Jes 44:23, Joh 17:4. Han sade till mig:

"Du är min tjänare, Israel,

genom dig

vill jag förhärliga mig."

4 Men jag tänkte:

"Förgäves har jag ansträngt mig,

utan nytta förbrukat min kraft.

Men min rätt är hos Herren

och min lön hos min Gud."

5 Och nu säger Herren,

han som från moderlivet

formade mig till sin tjänare

för att föra Jakob tillbaka till honom

så att Israel samlas hos honom,

för jag är ärad i Herrens ögon

och min Gud är min styrka –

6 *Ps 22:28, Jes 42:6, 45:22, 60:3, Luk 2:32, Apg 13:47. han säger: Det är för lite

att du bara är min tjänare

som upprättar Jakobs stammar

och för tillbaka de bevarade

av Israel.

Jag ska sätta dig

till ett ljus för hednafolken,

för att du ska bli min frälsning

ända till jordens yttersta gräns.*49:6 Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning. Ordet "frälsning" heter på hebreiska jeshuá(jfr namnet Jeshúa, Jesus, Matt 1:21).

7 *Jes 43:14, 52:14f, 53:3. Så säger Herren,

Israels återlösare, hans Helige,

till honom som är föraktad

av varje själ,

till honom som är avskydd

av folken,

till honom som är

härskares tjänare:

Kungar ska se det och resa sig,

furstar ska se det och tillbe

eftersom Herren är trofast,

Israels Helige

som har utvalt dig.

8 *Jes 42:6, Luk 4:19, 2 Kor 6:2. Så säger Herren:

Jag bönhör dig i nådens tid,

jag hjälper dig

på frälsningens dag.

Jag ska bevara dig

och göra dig till ett förbund

för folket,

för att upprätta landet

och fördela

de förödda arvslotterna,*49:8 Citeras av Paulus i 2 Kor 6:2.

9 *Jes 61:1, Luk 4:18. för att säga till de fångna: "Kom ut",

och till dem som sitter i mörkret:

"Visa er!"

De ska finna bete längs vägarna,

betesmark på alla kala höjder.

10 *Ps 23:2, 121:6, Upp 7:16. De ska varken hungra eller törsta,

ökenhettan och solen

ska inte skada dem,

för deras förbarmare ska leda dem

och föra dem till vattenkällor.*49:10 Citeras i Upp 7:16f.

11 Jag ska göra alla mina berg

till jämna vägar,

och mina banade vägar

ska byggas höga.

12 *Jes 43:6, 60:4. Se, där kommer de fjärran ifrån,

några från norr

och andra från väster,

några från sineernas land*49:12sineernas landOsäker syftning. Har traditionellt tolkats som Kina, men kan också (enligt Jesajarullen från Qumran) syfta på Aswan vid Egyptens södra gräns, där det fanns en judisk befolkning i Elefantine (se not till Jer 44:1)..

13 *Ps 69:35, 96:11, 98:4, Jes 44:23, 55:12, Upp 12:12. Jubla, ni himlar,

och gläd dig, du jord,

brist ut i jubel, ni berg,

för Herren tröstar sitt folk

och förbarmar sig

över sina betryckta.

Herren har inte glömt Sion

14 *Ps 13:2, 42:10, Jer 8:19f. Men Sion säger:

"Herren har övergett mig,

Herren har glömt mig."

15 *1 Kung 3:26, Ps 9:13, Jes 54:10. Kan en mor glömma sitt lilla barn,

att förbarma sig över sin livsfrukt?

Och även om hon skulle glömma,

så glömmer jag inte dig.

16 Se, jag har skrivit*49:16skrivitOrdagrant: "ristat" (som på en lertavla). dig

på mina händer.

Dina murar står ständigt inför mig.

17 Dina söner*49:17sönerAndra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "byggare". skyndar sig tillbaka,

de som förstört och ödelagt dig

drar bort ifrån dig.

18 *Jes 60:4. Lyft din blick och se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Så sant jag lever, säger Herren,

du ska få klä dig i dem alla

som smycken

och fästa dem omkring dig

likt en brud.

19 Du var i ruiner, ödelagd,

ditt land var förött –

nu blir du för trång att bo i,

och de som slukade dig

ska vara långt borta.

20 *Jes 54:1f. Du ska få höra hur barnen

från din barnlöshets tid säger:

"Platsen är för trång för mig,

ge mig plats så att jag kan bo här."

21 Då ska du säga i ditt hjärta:

"Vem har fött dessa åt mig?

Jag var ju barnlös och ofruktsam,

landsflyktig och fördriven.

Vem har fostrat dem?

Jag var ju lämnad ensam,

varifrån kommer de?"

22 *Jes 13:2, 62:10, Jer 50:2. Så säger Herren Gud:

Se, jag ska lyfta min hand till folken,

resa mitt baner för hednafolken.

Då ska de komma

med dina söner i sin famn

och bära dina döttrar på sina axlar.

23 *Ps 25:3, 72:9, Jes 60:14, 16, Mika 7:17, Rom 9:33. Kungar ska vara dina barns vårdare

och furstinnor dina ammor.

De ska falla ner för dig

med ansiktet mot jorden

och slicka stoftet vid dina fötter.

Och du ska inse att jag är Herren,

och att de som hoppas på mig

inte kommer på skam.

24 *Matt 12:29, Luk 11:21. Kan man ta bytet från den starke

eller rycka fångarna från tyrannen*49:24tyrannenAndra handskrifter: "den som har segerns rätt".?

25 *Jer 31:11, 50:34. Ja, så säger Herren:*49:25 Citeras av Jesus i Matt 12:29, Mark 3:27, Luk 11:21 för att visa hans seger över Satan.

Den starkes fångar

ska tas ifrån honom,

bytet ryckas från tyrannen.

Jag ska själv strida

mot dina motståndare,

jag ska själv rädda dina barn.

26 *Jes 37:20, 51:23. Jag ska låta dina förtryckare

äta sitt eget kött

och bli druckna av sitt eget blod,

som av sött vin.

Då ska allt levande förstå

att jag, Herren, är din Frälsare,

att Jakobs Mäktige

är din återlösare.