Isaías 63

1 Wer kommt dort von Edom her, mit geröteten Kleidern von Bozra? Prächtig sieht er aus in seinem Gewand, stolz tritt er auf in der Fülle seiner Kraft! Ich bin es, der ich von Gerechtigkeit rede und mächtig bin zum Retten! 2 Warum ist denn dein Gewand so rot und sehen deine Kleider aus wie die eines Keltertreters? 3 Ich habe die Kelter allein getreten, und von den Völkern stand mir niemand bei; und so habe ich sie in meinem Zorn getreten und in meinem Grimm zerstampft, daß ihr Saft an meine Kleider spritzte und ich alle meine Gewänder besudelte. 4 Denn ich hatte mir einen Tag der Rache vorgenommen, das Jahr meiner Erlösten war gekommen. 5 Und ich sah mich um, aber da war kein Helfer; ich ward stutzig, aber niemand unterstützte mich; da half mir mein eigener Arm, und mein Grimm, der unterstützte mich! 6 Also habe ich die Völker in meinem Zorn zertreten und sie trunken gemacht mit meinem Grimm und ihren Saft auf die Erde geschüttet! 7 Ich will der Gnadenerweisungen des HERRN gedenken und dem HERRN Loblieder singen für alles, was der HERR an uns getan, und für das viele Gute, das er nach seiner Barmherzigkeit und großen Güte dem Hause Israel erwiesen hat, 8 da er sprach: Sie sind ja mein Volk, Kinder, die nicht untreu sein werden! 9 Und so ward er ihr Retter. Bei aller ihrer Angst war ihm auch angst, und der Engel seines Angesichts rettete sie; aus Liebe und Mitleid hat er sie erlöst, er nahm sie auf und trug sie alle Tage der Vorzeit. 10 Sie aber widerstrebten und betrübten seinen heiligen Geist; da ward er ihnen feind und stritt selbst wider sie. 11 Da gedachte sein Volk an die alte Zeit, an Mose: Wo ist der, welcher sie aus dem Meere führte mit dem Hirten seiner Herde? Wo ist er, der seinen heiligen Geist in sein Herz gab, 12 der seinen majestätischen Arm zur Rechten Moses einherziehen ließ, der vor ihnen das Wasser zerteilte, um sich einen ewigen Namen zu machen, 13 der sie durch die Fluten führte wie ein Roß auf der Ebene, ohne daß sie strauchelten? 14 Wie das Vieh, das ins Tal hinabsteigt, so brachte der Geist des HERRN sie zur Ruhe; so hast du dein Volk geführt, um dir einen ruhmvollen Namen zu machen! 15 Blicke vom Himmel hernieder und siehe herab von dem Ort, da deine Heiligkeit und Ehre wohnt! Wo ist nun dein Eifer und deine Macht? Das Wallen deiner Liebe und deiner Barmherzigkeit hält sich gegen mich zurück! 16 Und doch bist du unser Vater; denn Abraham weiß nichts von uns, und Israel würde uns nicht wiedererkennen; du aber, o HERR, bist unser Vater und heißest «unser Erlöser von Ewigkeit her!» 17 Warum willst du uns, HERR, abirren lassen von deinen Wegen und unser Herz verstocken, daß wir dich nicht fürchten? Kehre wieder, um deiner Knechte willen, wegen der Stämme deines Erbteils! 18 Nur kurze Zeit hat dein heiliges Volk es besessen, unsere Feinde haben dein Heiligtum zertreten; 19 wir sind geworden wie die, über welche du längst nicht geherrscht hast, über die dein heiliger Name nicht angerufen worden ist.

Vredens och frälsningens dag

1 *Jes 34:6. Vem är han som kommer

från Edom,

från Bosra*63:1Edom … BosraRike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34). i högröda kläder,

så ståtlig i sin dräkt,

så stolt i sin stora kraft?

"Det är jag som talar i rättfärdighet,

som är mäktig att frälsa."

2 *Upp 19:13f. Varför är din dräkt så röd,

varför liknar dina kläder

en vintrampares?

3 *Mika 7:10. "Jag har trampat vinpressen själv,

ingen bland folken hjälpte mig.

Jag trampade dem i min vrede,

trampade sönder dem i min harm.

Deras blod stänkte på mina kläder,

och jag fick

hela min dräkt fläckad.

4 *Jes 13:9, 34:8, 35:4, 61:2, Jer 51:16. För hämndens dag var i mitt hjärta

och året för min återlösning

hade kommit.

5 *Jes 59:16. Jag såg mig omkring,

men det fanns ingen hjälpare.

Jag stod där förundrad,

men det fanns ingen

som stödde mig.

Då hjälpte mig min egen arm,

och min vrede stödde mig.

6 *Jes 19:14, 24:20, Jer 48:26. Jag trampade ner folken i min vrede

och gjorde dem druckna

i min harm,

jag lät deras blod rinna ner

på jorden."

Ånger och bön om frälsning

7 *Jer 31:3, Ps 77:12f, 103:2f, 105:5f. Jag vill förkunna

Herrens nådegärningar,

Herrens lov,

efter allt som Herren

har gjort för oss,

allt det goda som han gjort

för Israels hus

efter sin barmhärtighet

och stora nåd.

8 Han sade: "De är ju mitt folk,

barn som inte ska svika."

Och han blev deras frälsare.

9 *2 Mos 13:21, 14:19, 23:20, 23, 32:34, 5 Mos 32:10, Jes 46:4. I all deras nöd

var ingen verklig nöd,*63:9var ingen verklig nödAndra handskrifter: "led han nöd".

hans ansiktes ängel frälste dem.

I sin kärlek och medömkan

återlöste han dem,

han lyfte upp dem och bar dem

ständigt i forna dagar.*63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."

10 *Ps 78:40, 106:33, Apg 7:51, Ef 4:30. Men de var upproriska

och bedrövade hans helige Ande.

Därför blev han deras fiende,

han stred själv mot dem.

11 *2 Mos 14:29, 4 Mos 11:25, Ps 77:21. Då tänkte hans folk

på gångna tider,

de tänkte på Mose:

Var är nu han som förde dem

upp ur havet,

tillsammans med herden

för hans hjord?

Var är han som lade sin helige Ande

i deras bröst,

12 han som lät sin härliga arm

gå fram vid Moses högra sida,

han som klöv vattnet framför dem

och gjorde sig ett evigt namn,

13 han som förde dem genom djupen

så att de likt springare i öknen

inte stapplade?

14 Som när boskap går ner i dalen

fördes de av Herrens Ande till ro.

Så ledde du ditt folk

och gjorde dig ett härligt namn.

15 *5 Mos 26:15, Ps 80:15. Blicka ner från himlen,

se till oss från din heliga

och härliga boning!

Var är nu din lidelse

och din kraft?

Ditt hjärtas ömhet

och din barmhärtighet

har dragit sig tillbaka från mig.

16 *Pred 9:5, Jes 43:3, 11, 64:8, Mal 2:10. Du är ju vår Far!

Abraham vet inte om oss,

Israel känner oss inte.*63:16vet inte om oss … känner oss inteAnnan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".

Men du, Herre, är vår Far.

Vår Återlösare av evighet

är ditt namn.

17 *2 Mos 32:13. Varför, o Herre, låter du oss

gå vilse från dina vägar,

och varför förhärdar du

våra hjärtan

så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka,

för dina tjänares skull,

för din arvedels stammars skull.

18 *Ps 74:7, 79:1. En kort tid ägde ditt heliga folk

sitt land.

Våra fiender trampade ner

din helgedom.

19 Vi har blivit som de

som du aldrig har varit herre över,

som inte har uppkallats

efter ditt namn.