Pular para o conteúdo
Publicidade

Jó 41

RV

1 Hebr 12:28f. Ingen är dumdristig

att han retar honom.

Vem vågar sätta sig upp

mot mig?

2 2 Mos 19:5, Ps 24:1, 50:12, Rom 11:35, 1 Kor 10:26. Vem har gett mig något

som jag måste betala igen?

Mitt är allt som finns under himlen.41:2 Citeras av Paulus i Rom 11:35.

3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,

om hans styrka och sköna gestalt.

4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?

Vem kan ta sig in

mellan hans båda käkar?41:4ta sig in mellan hans båda käkarAnnan översättning: "ta sig fram med betsel" eller "ta sig igenom hans dubbla pansar" (så Septuaginta).

5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?

Runt hans tänder bor skräck.

6 Stolta sitter sköldarnas rader,

sammanfogade och fast förseglade,

7 den ena tätt mot den andra,

ingen luft tränger in däremellan.

8 De sitter fast mot varandra,

de griper in i varandra

och kan inte skiljas åt.

9 När han fnyser blixtrar det av ljus,

hans blickar är som

gryningens strålar.

10 Hans gap sprutar flammor,

gnistor av eld bryter fram.

11 Ur hans näsborrar stiger rök

som från en kokande gryta

elden.

12 Hans andedräkt kan tända kol,

lågor går ut ur hans gap.

13 hans nacke bor styrkan,

och skräcken dansar41:13dansarAndra handskrifter (Septuaginta): "springer".

framför honom.

14 Hans hudveck är fasta,

de sitter hårt och orubbligt.

15 Hans hjärta är hårt som sten,

som den understa kvarnstenen.

16 När han reser sig bävar hjältar,

de tappar fattningen i ångest.

17 Svärdet som träffar håller inte stånd,

inte heller spjut, pil eller lans.

18 Han räknar järn som halm,

koppar som murket trä.

19 Bågskott får honom inte att fly,

för honom är slungstenar

som agnar.

20 Stridsklubban räknar han som halm,

han skrattar åt rasslet av lansar41:20lansarAnnan översättning: "kroksablar"..

21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,

han sätter spår i dyn

som en trösksläde.

22 Han får djupet att koka som en gryta,

han får havet att skumma

som när man kokar salva.

23 Bakom honom går ett lysande stråk,

djupet tycks silverhår.

24 Inget jorden är hans like,

han skapades utan fruktan.

25 Han ser allt som är upphöjt,

han är kung över allt som är stolt.

1 ¿SACARÁS al 41.1 Sal. 74.14 y 104.26. Is. 27.1.leviathán con el anzuelo,

O con la cuerda que le echares en su lengua?

2 ¿Pondrás garfio en sus narices,

Y horadarás con espinas su quijada?

3 ¿Multiplicará él ruegos para contigo?

¿Hablaráte él lisonjas?

4 ¿Hará concierto contigo

Para que lo tomes por siervo perpetuo?

5 ¿Jugarás con él como con pájaro,

O lo atarás para tus niñas?

6 ¿Harán de él banquete 41.6 Lc. 5.7,10.los compañeros?

¿Partiránlo entre 41.6 Pr. 31.24.los mercaderes?

7 ¿Cortarás con cuchillo su cuero,

O con asta de pescadores su cabeza?

1 Dios muestra á Job

2 sus grandes obras.

8 Pon tu mano sobre él;

Te acordarás de la batalla, y nunca más tornarás.

9 He aquí que la esperanza acerca de él será burlada:

Porque aun á su sola vista se desmayarán.

10 Nadie hay tan osado que lo despierte:

¿Quién pues podrá estar delante de ?

11 41.11 Ro. 11.35. ¿Quién me ha anticipado, para que yo restituya?

41.11 Ex. 19.5. Todo lo que hay debajo del cielo es mío.

12 Yo no callaré sus miembros,

Ni lo de sus fuerzas y la gracia de su disposición.

13 ¿Quién descubrirá la delantera de su vestidura?

¿Quién se llegará á él con freno doble?

14 ¿Quién abrirá las puertas de su rostro?

Los órdenes de sus dientes espantan.

15 La gloria de su vestido son 41.15 cp. 40.13.escudos fuertes,

Cerrados entre estrechamente.

16 El uno se junta con el otro,

Que viento no entra entre ellos.

17 Pegado está el uno con el otro,

Están trabados entre , que no se pueden apartar.

18 Con sus estornudos encienden lumbre,

Y sus ojos son como los párpados del alba.

19 De su boca salen hachas de fuego,

Centellas de fuego proceden.

20 De sus narices sale humo,

Como de una olla ó caldero que hierve.

21 Su aliento enciende los carbones,

Y de su boca sale llama.

22 En su cerviz mora la fortaleza,

Y espárcese el desaliento delante de él.

23 Las partes momias de su carne están apretadas:

Están en él firmes, y no se mueven.

24 Su corazón es firme como una piedra,

Y fuerte como la muela de abajo.

25 De su grandeza tienen temor los fuertes,

Y á causa de su desfallecimiento hacen por purificarse.

26 Cuando alguno lo alcanzare, ni espada,

Ni lanza, ni dardo, ni coselete durará.

27 El hierro estima por pajas,

Y el acero por leño podrido.

28 Saeta no le hace huir;

Las piedras de honda se le tornan aristas.

29 Tiene toda arma por hojarascas,

Y del blandir de la pica se burla.

30 Por debajo tiene agudas conchas;

Imprime su agudez en el suelo.

31 Hace hervir como una olla la profunda mar,

Y tórnala como una olla de ungüento.

32 En pos de hace resplandecer la senda,

Que parece que la mar es cana.

33 No hay sobre la tierra su semejante,

Hecho para nada temer.

34 Menosprecia toda cosa alta:

Es rey sobre todos los soberbios.

Veja também