Jobs sluttal (Kap 27-31)
1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 Rut 1:20, Job 34:5. Så sant Gud lever,
han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige
som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 ska mina läppar inte tala orätt
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig ger jag er rätt,
till min död vidhåller jag
min oskuld.
6 Job 13:18, Apg 24:16, 1 Kor 4:4, 2 Tim 1:3. Jag håller fast vid min rättfärdighet
och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte
för någon av mina dagar.
7 Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8 Job 8:13, Luk 12:20. För vad har den gudlöse för hopp
när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 Job 35:12f, Ords 28:9, Mika 3:4, Joh 9:31. Kommer Gud att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
över den Allsmäktige?
Kan han ständigt åkalla Gud?
11 Jag vill lära er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar
vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då
med tomt prat?
13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
det arv som våldsverkaren
får av den Allsmäktige:
14 2 Kung 10:7, Job 18:19, 20:10. Får han många barn
ska de falla för svärd,
hans avkomlingar får inte
mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
läggs i graven av pest
och deras änkor gråter inte
över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög
som lera,
17 Job 20:18, Ords 13:22, 28:8, Pred 2:26. så får de rättfärdiga klä sig
i det han har samlat,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
likt en hydda27:18hyddaTillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar. som väktaren
gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
och sedan aldrig mer –
när han öppnar sina ögon
är allt borta.
20 Fasorna griper honom
som vattenmassor,
stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
och han är borta,
den sveper i väg honom
från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23 Klag 2:15, Nah 3:19. Den klappar sina händer27:23klappar sina händerKan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6). mot honom
och visslar åt honom
från hans plats.
1 Y REASUMIÓ Job su discurso, y dijo:
2 Vive Dios, 27.2 cp. 34.5.el cual ha apartado mi causa,
Y el Omnipotente, que amargó el alma mía,
1 y prosigue afirmando
2 su propia inocencia.
3 Que todo el tiempo que mi alma estuviere en mí,
Y hubiere hálito 27.3 Gn. 2.7.de Dios en mis narices,
4 Mis labios no hablarán iniquidad,
Ni mi lengua pronunciará engaño.
5 Nunca tal acontezca que yo os justifique:
27.5 cp. 2.3,9. Hasta morir no quitaré de mí mi integridad.
6 Mi justicia tengo asida, y no la cederé:
27.6 Hch. 24.16. No me reprochará mi corazón en el tiempo de mi vida.
7 Sea como el impío mi enemigo,
Y como el inicuo mi adversario.
8 27.8 cp. 8.13. Mt. 16.26. Porque ¿cuál es la esperanza del hipócrita, por mucho que hubiere robado,
Cuando Dios arrebatare su alma?
9 27.9 Pr. 1.28. ¿Oirá Dios su clamor
Cuando la tribulación sobre él viniere?
10 ¿Deleitaráse en el Omnipotente?
¿Invocará á Dios en todo tiempo?
11 Yo os enseñaré en orden á la mano de Dios:
No esconderé lo que hay para con el Omnipotente.
12 He aquí que todos vosotros lo habéis visto:
¿Por qué pues os desvanecéis con fantasía?
13 27.13 cp. 20.29. Esta es para con Dios la suerte del hombre impío,
Y la herencia que los violentos han de recibir del Omnipotente.
14 27.14 Dt. 28.41. Os. 9.13,16. Si sus hijos fueren multiplicados, serán para el 27.14 Jer. 15.2.cuchillo;
Y sus pequeños no se hartarán de pan;
15 Los que le quedaren, en muerte serán sepultados;
27.15 Sal. 78.64. Y no llorarán sus viudas.
16 Si 27.16 Zac. 9.3.amontonare plata como polvo,
Y si preparare ropa como lodo;
17 Habrála él preparado, 27.17 Pr. 13.22.mas el justo se vestirá,
Y el inocente repartirá la plata.
18 Edificó su casa como la polilla,
Y 27.18 Is. 1.8.cual cabaña que el guarda hizo.
19 El rico dormirá, mas no será 27.19 Jer. 8.2. Ez. 29.5.recogido:
Abrirá sus ojos, mas él no será.
20 Asirán de él 27.20 cp. 18.11.terrores 27.20 cp. 22.11.como aguas:
Torbellino lo arrebatará de noche.
21 Lo antecogerá el solano, y partirá;
Y tempestad lo arrebatará del lugar suyo.
22 Dios pues 27.22 cp. 16.13.descargará sobre él, y no perdonará:
Hará él por huir de su mano.
23 27.23 Lm. 2.15. Batirán sus manos sobre él,
Y desde su lugar le 27.23 Jer. 49.17.silbarán.