Jó 32

Elihus tal (Kap 32-37)

1 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.

2 *1 Mos 22:21, Job 27:5f. Men Elihu,*32:2ElihuBetyder "han är min Gud". Barakels son från Bus*32:2BusArabiskt stamområde (jfr 1 Mos 22:21, Jer 25:23)., av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3 och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

4 Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6 Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:

Jag är ung till åldern,

och ni är gamla.

Därför var jag rädd och vågade inte

lägga fram min mening för er.

7 *Job 12:12. Jag tänkte: "Åldern ska tala

och de många åren

förkunna vishet."

8 *1 Mos 41:39, Ords 2:6, Dan 1:17. Men det beror på anden

i människan,

den Allsmäktiges livsfläkt

ger henne förstånd.

9 *Ps 119:100. Det är inte åldern som ger vishet

eller bara gamla som förstår

vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna på mig!

Också jag vill lägga fram

min mening.

11 Se, jag väntade på era ord,

jag lyssnade efter era insikter

när ni sökte finna de rätta orden.

12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,

men se,

ingen kunde motbevisa Job,

ingen kunde ge honom

svar på tal.

13 Svara nu inte: "Vi möttes av vishet.

Gud kan besegra honom,

inte människor."

14 Hans ord var inte riktade mot mig,

och jag ska inte bemöta honom

med era argument.

15 De är bestörta och svarar inte mer,

de har tappat talförmågan.

16 Skulle jag vänta

när de inget säger,

när de står där utan svar?

17 Också jag vill ta till orda,

också jag vill säga min mening,

18 *Jer 20:9. för jag är uppfylld av ord,

anden inom mig tvingar mig.

19 Se, mitt inre är som instängt vin*32:19instängt vinJäsande vin expanderar och kan spränga sitt kärl (jfr Matt 9:17 med not).,

som en ny vinlägel nära att brista.

20 Därför måste jag tala och få lättnad,

jag vill öppna mina läppar

och svara.

21 Jag ska inte vara partisk mot någon

och inte smickra någon människa.

22 Smicker vill jag inte veta av,

annars kunde min skapare

strax rycka bort mig.

1 Y CESARON estos tres varones de responder á Job, por cuanto él era ✝32.1 cp. 33.9.justo en sus ojos.

2 Entonces Eliú hijo de Barachêl, ✝32.2 Gn. 22.21.Bucita, de la familia de Ram, se enojó con furor contra Job: enojóse con furor, por cuanto justificaba su vida más que á Dios.

3 Enojóse asimismo con furor contra sus tres amigos, porque no hallaban qué responder, aunque habían condenado á Job.

1 Eliú reprende á los tres amigos

2 de Job, y responde á éste.

4 Y Eliú había esperado á Job en la disputa, porque eran más viejos de días que él.

5 Empero viendo Eliú que no había respuesta en la boca de aquellos tres varones, su furor se encendió.

6 Y respondió Eliú hijo de Barachêl, Buzita, y dijo:

Yo soy ✝32.6 cp. 15.10.menor de días y vosotros viejos;

He tenido por tanto miedo, y temido declararos mi opinión.

7 Yo decía: Los días hablarán,

Y la muchedumbre de años declarará sabiduría.

8 Ciertamente ✝32.8 cp. 33.4.espíritu hay en el hombre,

E ✝32.8 cp. 35.11. Stg. 1.5.inspiración del Omnipotente los hace que entiendan.

9 ✝ 32.9 Gn. 25.23. No los grandes son los sabios,

Ni los viejos entienden el derecho.

10 Por tanto yo dije: Escuchadme;

Declararé yo también mi sabiduría.

11 He aquí yo he esperado á vuestras razones,

He escuchado vuestros argumentos,

En tanto que buscabais palabras.

12 Os he pues prestado atención,

Y he aquí que no hay de vosotros quien redarguya á Job,

Y responda á sus razones.

13 Porque no digáis: Nosotros hemos hallado sabiduría:

Lanzólo Dios, no el hombre.

14 Ahora bien, Job no enderezó á mí sus palabras,

Ni yo le responderé con vuestras razones.

15 Espantáronse, no respondieron más;

Fuéronseles los razonamientos.

16 Yo pues he esperado, porque no hablaban,

Antes pararon, y no respondieron más.

17 Por eso yo también responderé mi parte,

También yo declararé mi juicio.

18 Porque lleno estoy de palabras,

Y el espíritu de mi vientre me constriñe.

19 De cierto mi vientre está como el vino que no tiene respiradero,

Y se rompe como odres nuevos.

20 Hablaré pues y respiraré;

Abriré mis labios, y responderé.

21 No haré ahora acepción de personas,

Ni usaré con hombre de lisonjeros títulos.

22 Porque no sé hablar lisonjas:

De otra manera en breve mi Hacedor me consuma.