Jobs svar på Sofars första tal
1 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är det ni som är folket,
och med er dör visheten ut!
3 Job 13:2. Men jag har förstånd
likaväl som ni,
jag är inte underlägsen er.
Vem känner inte till detta?
4 Job 17:6, 30:9, Jer 20:7. Jag har blivit till åtlöje
för min vän,
jag som ropade till Gud
och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige
blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar
föraktas olyckan,
den står redo för dem
vilkas fötter vacklar.
6 Job 21:7f, Ps 73:3f, Jer 12:1, Hab 1:11. Rövarna får ha sina tält i fred,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen,
den ska undervisa dig,
fåglarna under himlen,
de ska ge dig svar.
8 Tala till jorden,
den ska undervisa dig,
fiskarna i havet ska ge dig besked.
9 Vem av dem känner inte till
att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 4 Mos 16:22, Apg 17:25, 28. I hans hand är allt levandes själ
och varje människas ande.
11 Job 34:3. Ska inte örat pröva orden
liksom munnen prövar
matens smak?
12 Hos de gamla finns vishet,
långt liv ger förstånd.
13 Job 9:4, Ords 8:14. Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 Jes 25:2, Upp 3:7. Se, han river ner
och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 1 Mos 7:11f, 8:1f. Se, han håller vattnen tillbaka
och de torkar ut,
han släpper dem lösa
och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och förvillaren
tillhör honom.
17 Rådsherrar för han barfota bort,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort
och störtar mäktiga män.
20 Han tystar de betroddas läppar
och tar bort de äldstes insikt.
21 Job 34:19, Ps 107:40. Han öser förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 Dan 2:22, Matt 10:26, 2 Kor 4:6. Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Ps 107:38f. Han låter folkslag växa
och förgör dem,
han vidgar deras gränser
och för bort dem.
24 Dan 4:28f. Han tar förståndet
från ledarna för jordens folk
och låter dem irra
i väglös ödemark.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
1 Y RESPONDIÓ Job, y dijo:
2 Ciertamente que vosotros sois el pueblo;
Y con vosotros morirá la sabiduría.
1 Job se queja del
2 juicio de sus amigos.
3 También tengo yo seso como vosotros;
No soy yo menos que vosotros:
¿Y quién habrá que no pueda decir otro tanto?
4 12.4 cp. 30.1. Yo soy uno de quien su amigo se mofa,
Que invoca á Dios, y él le responde:
Con todo, el justo y perfecto es escarnecido.
5 Aquel cuyos pies van á resbalar,
Es como una lámpara despreciada de aquel que está á sus anchuras.
6 12.6 cp. 21.7. Sal. 73.12. Prosperan las tiendas de los ladrones,
Y los que provocan á Dios viven seguros;
En cuyas manos él ha puesto cuanto tienen.
7 Y en efecto, pregunta ahora á las bestias, que ellas te enseñarán;
Y á las aves de los cielos, que ellas te lo mostrarán;
8 O habla á la tierra, que ella te enseñará;
Los peces de la mar te lo declararán también.
9 ¿Qué cosa de todas estas no entiende
Que 12.9 cp. 1.21. Is. 41.20.la mano de Jehová la hizo?
10 12.10 Dn. 5.23. Hch. 17.28. En su mano está el alma de todo viviente,
Y el espíritu de toda carne humana.
11 12.11 cp. 34.3. Ciertamente el oído distingue las palabras,
Y el paladar gusta las viandas.
12 En los viejos está la ciencia,
Y en la larga edad la inteligencia.
13 Con Dios está la sabiduría y la fortaleza;
Suyo es el consejo y la inteligencia.
14 He aquí, él derribará, y no será edificado:
12.14 Is. 22.22. Encerrará al hombre, y no habrá quien le abra.
15 He aquí, 12.15 Dt. 11.17.el detendrá las aguas, y se secarán;
El 12.15 Gn. 7.11, etc. Am. 9.6.las enviará, y destruirán la tierra.
16 Con él está la fortaleza y la existencia;
Suyo es el que yerra, y el que hace errar.
17 El 12.17 Ec. 7.7. Is. 44.25.hace andar á los consejeros desnudos de consejo,
Y hace enloquecer á los jueces.
18 El suelta la atadura de los tiranos,
Y ata el cinto á sus lomos.
19 El lleva 12.19 Is. 20.4.despojados á los príncipes,
Y trastorna á los poderosos.
20 El impide el labio á los que dicen verdad,
Y 12.20 cp. 32.9.quita á los ancianos el consejo.
21 12.21 Sal. 107.40. El derrama menosprecio sobre los príncipes,
Y enflaquece la fuerza de los esforzados.
22 El descubre las profundidades de las tinieblas,
Y saca á luz la sombra de muerte.
23 12.23 Is. 26.15. El multiplica las gentes, y él las destruye:
El esparce las gentes, y las torna á recoger.
24 El quita el seso de las cabezas del pueblo de la tierra,
Y 12.24 Sal. 107.40.háceles que se pierdan vagueando sin camino:
25 Van á tientas como en tinieblas y sin luz,
Y los hace 12.25 Sal. 107.27.errar como borrachos.