Jó 29

1 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:

2 O, att jag var som i gångna månader,

som i dagarna då Gud vakade

över mig,

3 då hans lykta sken över mitt huvud

och jag gick i hans ljus

genom mörkret,

4 då jag var i min krafts dagar,

då Guds godhet vilade

över mitt hus,

5 då den Allsmäktige

ännu var med mig

och mina barn fanns

runt omkring mig,

6 då mina fötter badade i gräddmjölk

och det rann bäckar av olja

ur klippan för mig.

7 När jag gick till porten*29:7portenDär de äldste möttes och beslutade om samhällets frågor (jfr Rut 4:1, Ords 31:23). i staden

och intog min plats på torget,

8 då drog sig de unga undan

när de såg mig,

och de gamla reste sig och stod.

9 Stormännen höll tillbaka sina ord

och lade handen på munnen.

10 Furstarnas röst tystnade,

tungan fastnade vid deras gom.

11 Varje öra som hörde mig prisade mig,

varje öga som såg mig

lovordade mig,

12 *2 Mos 22:22, Job 31:17, 21, Ps 72:12. för jag räddade den fattige

som ropade

och den faderlöse

som ingen hjälpare hade.

13 Den döende välsignade mig,

änkans hjärta fick jag att jubla.

14 *Jes 59:17, Ef 6:14. Jag klädde mig i rättfärdighet

och den var min klädnad,

rättvisan var min mantel

och huvudbonad.

15 *4 Mos 10:31. Jag var ögon åt den blinde

och fötter åt den halte.

16 *Job 31:16f. Jag var en far för de fattiga

och redde ut den okändes sak.

17 *Ps 58:7. Jag krossade

den orättfärdiges käkar

och ryckte rovet från hans tänder.

18 Jag tänkte då:

"I mitt eget bo ska jag dö,

mina dagar blir många

som sanden.

19 Min rot sträcker sig till vattnet,

nattens dagg vilar i mina grenar.

20 Min ära är ständigt ny,

och min båge förnyas*29:20min båge förnyasSymbol för god vigör (jfr 30:11). En gammal båge tappade sin spänst. i min hand."

21 De lyssnade på mig och väntade,

de var tysta inför mitt råd.

22 Efter mig talade ingen,

och mina ord vederkvickte dem.

23 De väntade på mig som på regn,

de öppnade sin mun

som efter vårregn.

24 Jag log mot dem när de misströstade,

och de tog emot mitt ansiktes ljus.

25 Jag valde väg åt dem

och satt som hövding,

jag tronade som en kung

bland sina män,

som en som tröstar de sörjande.

1 Y ✝29.1 cp. 27.1.VOLVIÓ Job á tomar su propósito, y dijo:

2 ¡Quién me tornase como en los meses pasados,

Como en los días que Dios me guardaba,

3 ✝ 29.3 cp. 18.6. Cuando hacía resplandecer su candela sobre mi cabeza,

A la luz de la cual yo caminaba en la oscuridad;

4 Como fué en los días de mi mocedad,

Cuando ✝29.4 cp. 15.8. Sal. 25.14.el secreto de Dios estaba en mi tienda;

5 Cuando aún el Omnipotente estaba conmigo,

Y ✝29.5 cp. 1.19.mis hijos alrededor de mi;

6 Cuando ✝29.6 Gn. 49.11.lavaba yo mis caminos con manteca,

Y ✝29.6 Sal. 81.16.la piedra me derramaba ríos de aceite!

7 Cuando salía á la ✝29.7 cp. 5.4.puerta á juicio,

Y en la plaza hacía preparar mi asiento,

8 Los mozos me veían, y se escondían;

Y los viejos se levantaban, y estaban en pie;

9 Los príncipes detenían sus palabras,

✝ 29.9 cp. 21.5. Ponían la mano sobre su boca;

10 La voz de los principales se ocultaba,

Y ✝29.10 Sal. 137.6.su lengua se pegaba á su paladar:

11 Cuando los oídos que me oían, me llamaban bienaventurado,

Y los ojos que me veían, me daban testimonio:

12 Porque ✝29.12 Sal. 72.12.libraba al pobre que gritaba,

Y al huérfano que carecía de ayudador.

1 su antigua prosperidad

2 y su miseria actual.

13 La bendición del que se iba á perder venía sobre mí;

Y al corazón de la viuda daba alegría.

14 ✝ 29.14 Sal. 132.9. Is. 59.17 y 61.10. Ef. 6.14-17. Vestíame de justicia, y ella me vestía como un manto;

Y mi toca era juicio.

15 Yo era ✝29.15 Nm. 10.31.ojos al ciego,

Y pies al cojo.

16 A los menesterosos era padre;

Y de la causa que no entendía, me informaba con diligencia:

17 Y ✝29.17 Sal. 3.7.quebraba los colmillos del inicuo,

Y de sus dientes hacía soltar la presa.

18 Y decía yo: ✝29.18 Sal. 30.6,7.En mi nido moriré,

Y ✝29.18 Gn. 22.17.como arena multiplicaré días.

19 Mi raíz estaba abierta junto á las aguas,

Y en mis ✝29.19 cp. 14.9.ramas permanecía el rocío.

20 Mi honra se renovaba en mí,

Y ✝29.20 Gn. 49.24.mi arco se corroboraba en mi mano.

21 Oíanme, y esperaban;

Y callaban á mi consejo.

22 Tras mi palabra no replicaban,

Y mi razón ✝29.22 Dt. 32.2.destilaba sobre ellos.

23 Y esperábanme como á la lluvia,

Y abrían su boca como á ✝29.23 Pr. 16.15. Zac. 10.1.la lluvia tardía.

24 Si me reía con ellos, no lo creían:

Y no abatían la luz de mi rostro.

25 Calificaba yo el camino de ellos, y sentábame en cabecera;

Y moraba como rey en el ejército,

Como el que consuela llorosos.