1 Hebr 12:28f. Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 2 Mos 19:5, Ps 24:1, 50:12, Rom 11:35, 1 Kor 10:26. Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.41:2 Citeras av Paulus i Rom 11:35.
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?41:4ta sig in mellan hans båda käkarAnnan översättning: "ta sig fram med betsel" eller "ta sig igenom hans dubbla pansar" (så Septuaginta).
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar41:13dansarAndra handskrifter (Septuaginta): "springer".
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar41:20lansarAnnan översättning: "kroksablar"..
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
1 ¿SACARÁS tú al 41.1 Sal. 74.14 y 104.26. Is. 27.1.leviathán con el anzuelo,
O con la cuerda que le echares en su lengua?
2 ¿Pondrás tú garfio en sus narices,
Y horadarás con espinas su quijada?
3 ¿Multiplicará él ruegos para contigo?
¿Hablaráte él lisonjas?
4 ¿Hará concierto contigo
Para que lo tomes por siervo perpetuo?
5 ¿Jugarás tú con él como con pájaro,
O lo atarás para tus niñas?
6 ¿Harán de él banquete 41.6 Lc. 5.7,10.los compañeros?
¿Partiránlo entre 41.6 Pr. 31.24.los mercaderes?
7 ¿Cortarás tú con cuchillo su cuero,
O con asta de pescadores su cabeza?
1 Dios muestra á Job
2 sus grandes obras.
8 Pon tu mano sobre él;
Te acordarás de la batalla, y nunca más tornarás.
9 He aquí que la esperanza acerca de él será burlada:
Porque aun á su sola vista se desmayarán.
10 Nadie hay tan osado que lo despierte:
¿Quién pues podrá estar delante de mí?
11 41.11 Ro. 11.35. ¿Quién me ha anticipado, para que yo restituya?
41.11 Ex. 19.5. Todo lo que hay debajo del cielo es mío.
12 Yo no callaré sus miembros,
Ni lo de sus fuerzas y la gracia de su disposición.
13 ¿Quién descubrirá la delantera de su vestidura?
¿Quién se llegará á él con freno doble?
14 ¿Quién abrirá las puertas de su rostro?
Los órdenes de sus dientes espantan.
15 La gloria de su vestido son 41.15 cp. 40.13.escudos fuertes,
Cerrados entre sí estrechamente.
16 El uno se junta con el otro,
Que viento no entra entre ellos.
17 Pegado está el uno con el otro,
Están trabados entre sí, que no se pueden apartar.
18 Con sus estornudos encienden lumbre,
Y sus ojos son como los párpados del alba.
19 De su boca salen hachas de fuego,
Centellas de fuego proceden.
20 De sus narices sale humo,
Como de una olla ó caldero que hierve.
21 Su aliento enciende los carbones,
Y de su boca sale llama.
22 En su cerviz mora la fortaleza,
Y espárcese el desaliento delante de él.
23 Las partes momias de su carne están apretadas:
Están en él firmes, y no se mueven.
24 Su corazón es firme como una piedra,
Y fuerte como la muela de abajo.
25 De su grandeza tienen temor los fuertes,
Y á causa de su desfallecimiento hacen por purificarse.
26 Cuando alguno lo alcanzare, ni espada,
Ni lanza, ni dardo, ni coselete durará.
27 El hierro estima por pajas,
Y el acero por leño podrido.
28 Saeta no le hace huir;
Las piedras de honda se le tornan aristas.
29 Tiene toda arma por hojarascas,
Y del blandir de la pica se burla.
30 Por debajo tiene agudas conchas;
Imprime su agudez en el suelo.
31 Hace hervir como una olla la profunda mar,
Y tórnala como una olla de ungüento.
32 En pos de sí hace resplandecer la senda,
Que parece que la mar es cana.
33 No hay sobre la tierra su semejante,
Hecho para nada temer.
34 Menosprecia toda cosa alta:
Es rey sobre todos los soberbios.