Jó 2

Jobs andra prövning

1 *Job 1:6f. En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. 2 Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd över jorden där jag vandrat omkring." 3 Herren sade till Åklagaren: "Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl."

4 Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 *Job 1:11. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 6 *Luk 22:31.Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv."

7 Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 *Jer 6:26, Hes 27:30, Jona 3:6. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

9 Då sade hans hustru till honom: "Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." 10 *Job 1:22. Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?"

Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11 *Job 4:1, 8:1, 11:1. När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas*2:11ElifasBetyder "min Gud är guld". Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade. från Teman*2:11TemanStad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7)., Bildad från Shua*2:11ShuaTroligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2). och Sofar från Naama*2:11NaamaTroligen en ort i nordvästra Saudiarabien.. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.

12 *Job 1:20, Klag 2:10. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft*2:12rev sönder sina mantlar och kastade stoftSorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31). mot himlen över sina huvuden. 13 *Rom 12:15. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

1 Y OTRO día aconteció ✝2.1 cp. 1.6.que vinieron los hijos de Dios para presentarse delante de Jehová, y Satán vino también entre ellos pareciendo delante de Jehová.

2 Y dijo Jehová á Satán: ¿De dónde vienes? Respondió Satán á Jehová, y dijo: De ✝2.2 cp. 1.7.rodear la tierra, y de andar por ella.

3 Y ✝2.3 cp. 1.1,8.Jehová dijo á Satán: ¿No has considerado á mi siervo Job, que no hay otro como él en la tierra, varón perfecto y recto, temeroso de Dios y apartado de mal, y que aun retiene su perfección, habiéndome tú incitado contra él, para que lo arruinara ✝2.3 cp. 9.17.sin causa?

4 Y respondiendo Satán dijo á Jehová: Piel por piel, todo lo que el hombre tiene dará por su vida.

5 ✝ 2.5 cp. 1.11. Mas extiende ahora tu mano, y toca á su hueso y á su carne, y verás si no te ✝2.5 cp. 1.5.blasfema en tu rostro.

6 Y Jehová dijo á Satán: He aquí, él está en tu mano; mas guarda su vida.

7 Y salió Satán de delante de Jehová, é hirió á Job de una ✝2.7 Lv. 13.18.maligna sarna desde la planta de su pie hasta la mollera de su cabeza.

8 Y tomaba una teja para rascarse con ella, ✝2.8 cp. 42.6. Ez. 27.30. Jon. 3.6. Mt. 11.21.y estaba sentado en medio de ceniza.

9 Díjole entonces su mujer: ¿Aun retienes tú tu simplicidad? Bendice á Dios, y muérete.

10 Y él le dijo: Como suele hablar cualquiera de las mujeres fatuas, has hablado. ✝2.10 Stg. 5.10,11.También recibimos el bien de Dios, ¿y el mal no recibiremos? ✝2.10 cp. 1.22.En todo esto no pecó Job ✝2.10 Sal. 39.1.con sus labios.

1 Los amigos de Job.

2 Lamento de Job.

11 Y tres amigos de Job, Eliphaz ✝2.11 1 Cr. 1.45.Temanita, y Bildad ✝2.11 Gn. 25.2. 1 Cr. 1.32.Suhita, y Sophar Naamathita, luego que oyeron ✝2.11 cp. 42.11. Ro. 12.15.todo este mal que le había sobrevenido, vinieron cada uno de su lugar; porque habían concertado de venir juntos á condolecerse de él, y á consolarle.

12 Los cuales alzando los ojos desde lejos, no lo conocieron, y lloraron á voz en grito; y cada uno de ellos rasgó su manto, y esparcieron ✝2.12 Jos. 7.6.polvo sobre sus cabezas hacia el cielo.

13 Así se sentaron con él en tierra ✝2.13 Gn. 50.10. Ez. 3.15.por siete días y siete noches, y ninguno le hablaba palabra, porque veían que el dolor era muy grande.