Jó 30

1 Nu skrattar de åt mig,

dessa som är yngre än jag,

medan jag inte hade satt deras fäder

ens bland mina vallhundar.

2 Vilken hjälp kunde

deras händer ge mig,

de som saknar all livskraft?

3 De är utmärglade av nöd och hunger,

de gnager den torra marken

som redan förut var öde

och ödslig.

4 De plockar saltörter*30:4saltörterNämns i Talmud som fattigmanskost och nödmat. bland snåren

och ginströtter*30:4ginströtterOätliga men utmärkta som bränsle (jfr Ps 120:4). är deras mat.

5 De drivs ut från gemenskapen,

man ropar efter dem som tjuvar.

6 De måste bo i otäcka raviner,

i jordhålor och bergsskrevor.

7 De skriker bland snåren,

de kryper ihop under nässlor.

8 De är uslingar och ärelösa,

utjagade ur landet.

9 *Job 12:4, 17:6, Ps 69:12f, Klag 3:14. Nu har jag blivit deras nidvisa,

jag har blivit ett ordspråk

bland dem.

10 *4 Mos 12:14, Job 17:6, 19:19, Ps 31:12, 44:14, Matt 26:67. De avskyr mig

och håller sig borta från mig,

de tvekar inte att spotta mig

i ansiktet.

11 *Job 16:11f. Gud har lossat min bågsträng

och plågat mig,

därför släpper de sina hämningar

inför mina ögon.

12 Vid min högra sida reser sig slöddret,

de slår undan mina fötter

och banar sig väg

för att fördärva mig.

13 De river upp min stig,

de arbetar på mitt fördärv,

men de får ingen hjälp.

14 De bryter fram

som genom en bred rämna,

de vältrar sig fram mellan ruinerna.

15 Fasor väller över mig,

min ära rycks bort som en storm

och min räddning har försvunnit

som ett moln.

16 *Ps 42:5. Nu utgjuter sig min själ inom mig,

och plågans dagar håller mig fast.

17 Natten borrar i mina ben,

den gnagande pinan tar ingen vila.

18 Med stor kraft griper han min mantel,

han fattar mig i min livklädnad.

19 *Ps 7:6. Han har vräkt mig ner i dyn,

och jag liknar stoft och aska.

20 *Job 19:7, Ps 13:2, 22:3, Klag 3:8, Hab 1:2. Jag ropar till dig,

men du svarar mig inte.

Jag reser mig upp,

men du bara ser på mig.

21 Du har blivit grym mot mig,

med din starka hand

ansätter du mig.

22 Du lyfter upp mig till vinden

och för mig bort,

du skakar mig i stormen.

23 *Ps 90:3. Jag vet att du vill föra mig till döden,

till den boning där allt levande

samlas.

24 Men räcker man inte ut handen

när man faller,

ropar man inte efter hjälp

när olyckan kommer?

25 *Ps 35:13f, Rom 12:15. Grät jag inte över den

som hade hårda dagar,

led inte min själ med den fattige?

26 *Jer 8:15, 14:19. Men när jag sökte det goda

kom det onda,

när jag väntade på ljus kom mörker.

27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,

dagar av plåga har mött mig.

28 Mörk går jag omkring,

men inte av solen*30:28men inte av solenAnnan översättning: "utan sol"..

Jag reser mig bland folket

och ropar på hjälp.

29 *Ps 44:20, 102:7, Mika 1:8. Jag har blivit en bror till schakalerna,

en vän till strutsarna*30:29strutsarnaAnnan översättning: "ugglorna"..

30 Min hud svartnar och faller av mig,

mina ben brinner av hetta.

31 *Ps 6:7, Jes 24:8, Klag 5:15. Mitt harpspel är bytt i sorgelåt,

mitt flöjtspel i högljudd gråt.

1 MAS ahora los más mozos de días que yo, se ríen de mí;

✝ 30.1 Hasta ver. 8 , cp. 24.4-8.Cuyos padres yo desdeñara ponerlos con los perros de mi ganado.

2 Porque ¿para qué yo habría menester la fuerza de sus manos,

En los cuales había perecido con el tiempo?

3 Por causa de la pobreza y del hambre andaban solos;

Huían á la soledad, á lugar tenebroso, asolado y desierto.

4 Que cogían malvas entre los arbustos,

Y raíces de enebro para calentarse.

5 Eran echados de entre las gentes,

Y todos les daban grita como al ladrón.

6 Habitaban en las barrancas de los arroyos,

En las cavernas de la tierra, y en las rocas.

7 ✝ 30.7 cp. 6.5. Bramaban entre las matas,

Y se reunían debajo de las espinas.

8 Hijos de viles, y hombres sin nombre,

Más bajos que la misma tierra.

9 ✝ 30.9 cp. 17.6. Sal. 69.12. Lm. 3.14. Y ahora yo soy su canción,

Y he sido hecho su refrán.

10 Abomínanme, aléjanse de mí,

Y aun de mi rostro no detuvieron su saliva.

11 Porque ✝30.11 cp. 12.18.Dios desató mi cuerda, y me afligió,

Por eso se desenfrenaron delante de mi rostro.

12 A la mano derecha se levantaron los jóvenes;

Empujaron mis pies,

Y ✝30.12 cp. 19.12.sentaron contra mí las vías de su ruina.

13 Mi senda desbarataron,

Aprovecháronse de mi quebrantamiento,

Contra los cuales no hubo ayudador.

14 Vinieron como por portillo ancho,

Revolviéronse á mi calamidad.

15 Hanse revuelto turbaciones sobre mí;

Combatieron como viento mi alma,

Y mi salud pasó ✝30.15 cp. 7.9.como nube

16 Y ✝30.16 1 S. 1.15.ahora mi alma está derramada en mí;

Días de aflicción me han aprehendido.

1 Job afirma de nuevo

2 su integridad

17 De noche taladra sobre mí mis huesos,

Y mis pulsos no reposan.

18 Con la grande copia de materia mi vestidura está demudada;

Cíñeme como el cuello de mi túnica.

19 Derribóme en el lodo,

Y soy semejante al polvo y á la ceniza.

20 Clamo á ti, y no me oyes;

Preséntome, y no me atiendes.

21 Haste tornado cruel para mí:

Con la fortaleza de tu mano me amenazas.

22 Levantásteme, é hicísteme cabalgar sobre el viento,

Y disolviste mi sustancia.

23 Porque yo conozco que me reduces á la muerte;

Y á la casa determinada á todo viviente.

24 Mas él no extenderá la mano contra el sepulcro;

¿Clamarán los sepultados cuando él los quebrantare?

25 ✝ 30.25 Sal. 35.13,14. ¿No lloré yo al afligido?

Y mi alma ¿no se entristeció sobre el menesteroso?

26 ✝ 30.26 Jer. 8.15 y 14.19. Cuando esperaba yo el bien, entonces vino el mal;

Y cuando esperaba luz, la oscuridad vino.

27 Mis entrañas hierven, y no reposan;

Días de aflicción me han sobrecogido.

28 ✝ 30.28 Sal. 38.6 y 42.9 y 43.2. Denegrido ando, y no por el sol:

Levantádome he en la congregación, y clamado.

29 He venido á ser hermano de los dragones,

Y compañero de los buhos.

30 ✝ 30.30 Sal. 119.83. Lm. 4.8 y 5.10. Mi piel está denegrida sobre mí,

✝ 30.30 Sal. 102.3. Y mis huesos se secaron con ardentía.

31 Y hase tornado mi ✝30.31 Lm. 5.15.arpa en luto,

Y mi órgano en voz de lamentadores.