Gênesis 8

洪水消退

1 　神顾念挪亚和所有与他一同在方舟里的走兽和牲畜；　神使风吹过大地，水就渐渐退了。2 深渊的泉源和天上的窗户，都关闭起来；天降的大雨也止住了。3 水从地上不断退去，过了一百五十天，水就消退了。4 七月十七日，方舟停在亚拉腊山上。5 水继续消退，直到十月；到了十月初一，山顶都露出来了。

6 过了四十天，挪亚开了他所做的方舟的窗户，7 放了一只乌鸦出去。地上的水还没有干，那乌鸦就一直飞来飞去。8 他又放了一只鸽子出去，要看看水从地上退了没有。9 因为遍地都是水，那鸽子找不着歇脚的地方，就回到挪亚的方舟那里；于是，挪亚伸出手去，把鸽子接进方舟里来。10 他再等了七天，又把鸽子从方舟里放出去。11 到了黄昏的时候，鸽子回到挪亚那里，嘴里叼着一块新摘下来的橄榄树叶，挪亚就知道地上的水已经退了。12 挪亚再等了七天，又把鸽子放出去，鸽子就再没有回到他那里。

13 到挪亚六百零一岁的时候，就在正月初一，地上的水都干了；挪亚移开方舟的盖看看，见地面已经干了。14 到了二月二十七日，大地就都干了。

挪亚出方舟

15 　神告诉挪亚说：16 "你要从方舟出来，你和你的妻子、儿子，以及儿媳都要和你一同出来。17 所有和你在一起有生命的活物：飞鸟、牲畜和一切在地上爬行的动物，你都要带出来，使牠们可以在地上滋生、繁殖，也可以在地上增多。"18 于是，挪亚出来了，他的儿子、妻子和儿媳都与他一同出来了；19 各样走兽、牲畜、飞禽和各样在地上爬行的动物，各从自己的族类，都出了方舟。

挪亚献祭

20 挪亚给耶和华筑了一座祭坛，拿各样洁净的牲畜和飞禽，献在祭坛上作为燔祭。21 耶和华闻了那馨香的气味，就心里说："我必不再因人的缘故咒诅这地*因为人从小时开始心中所想的都是邪恶的；我也必不再照着我作过的，击杀各样的活物。

22 大地尚存之日，

播种、收割，

寒暑、

冬夏、

白昼和黑夜

必然循环不息。"

Floden upphör

1 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. 2 Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. 3 Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter hundrafemtio dagar började det avta. 4 Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen*8:4AraratbergenLigger i östra Turkiet mot gränsen till Armenien.. 5 Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.

6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken 7 och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, tills vattnet hade torkat bort från jorden. 8 Sedan lät han en duva*8:7fkorp … duvaFåglar användes allmänt av sjömän för att avgöra var det fanns land. Korpar visade riktning mot land medan duvor visade om landet låg nära. flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. 9 Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10 Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. 11 Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12 Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.

13 Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. 14 Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. 15 Då talade Gud till Noa och sade: 16 "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. 17 *1 Mos 1:22. Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden."

18 Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. 19 Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.

Noas offer och Herrens löfte

20 Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 21 *1 Mos 6:5, Jes 54:9, Matt 15:19. När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

22 Så länge jorden består

ska sådd och skörd,

köld och värme,

sommar och vinter,

dag och natt

aldrig upphöra."