1 Israël, si tu reviens, si tu reviens à moi, dit l’Éternel,
Si tu ôtes tes abominations de devant moi,
Tu ne seras plus errant.
2 Si tu jures: L’Éternel est vivant!
És 48:1.Avec vérité, avec droiture et avec justice,
Alors les nations seront Ge 22:18.bénies en lui,
Et se glorifieront en lui.
3 Car ainsi parle l’Éternel aux hommes de Juda et de Jérusalem:
Défrichez-vous un champ nouveau,
Et ne semez pas parmi les épines.
4 Circoncisez-vous pour l’Éternel, circoncisez De 10:16;30:6.vos cœurs,
Hommes de Juda et habitants de Jérusalem,
De peur que ma colère n’éclate comme un És 65:5.feu,
Et ne s’enflamme, sans qu’on puisse l’éteindre,
A cause de la méchanceté de vos actions.
Une invasion étrangère
5 Annoncez en Juda, publiez à Jérusalem,
Et dites: Sonnez de la trompette dans le pays!
Criez à pleine voix, et dites:
Rassemblez-vous, et allons dans les villes fortes!
6 Élevez une bannière vers Sion,
Fuyez, ne vous arrêtez pas!
Car je fais venir du septentrion le malheur
Et un grand désastre.
7 És 5:29.Jé 2:15;5:6.Le lion s’élance de son taillis,
Le destructeur des nations est en marche, il a quitté son lieu,
Pour ravager ton pays;
Tes villes seront Jé 2:15.ruinées, il n’y aura plus d’habitants.
8 C’est pourquoi couvrez-vous de sacs, pleurez et És 32:12.gémissez;
Car la colère ardente de l’Éternel ne se détourne pas de nous.
9 En ce jour-là, dit l’Éternel,
Le roi et les chefs perdront courage,
Les sacrificateurs seront étonnés,
Et les prophètes stupéfaits.
10 Je dis: Ah! Seigneur Éternel!
Tu as donc trompé ce peuple et Jérusalem, en disant:
Vous aurez la paix!
Et cependant l’épée menace leur vie.
11 En ce temps-là, il sera dit à ce peuple et à Jérusalem:
Un vent brûlant souffle des lieux élevés du désert
Sur le chemin de la fille de mon peuple,
Non pour vanner ni pour nettoyer le grain.
12 C’est un vent impétueux qui vient de là jusqu’à moi.
Maintenant, je prononcerai leur sentence.
13 Voici, le destructeur s’avance comme les nuées;
Ses chars sont comme un tourbillon,
Ses chevaux sont plus légers que les aigles.
Malheur à nous, car nous sommes détruits!
14 És 1:16.Purifie ton cœur du mal, Jérusalem,
Afin que tu sois sauvée!
Jusques à quand garderas-tu dans ton cœur tes pensées iniques?
15 Car une voix qui part de Dan annonce la calamité,
Elle la publie depuis la montagne d’Éphraïm.
16 Dites-le aux nations, faites-le connaître à Jérusalem:
Des assiégeants viennent d’une terre lointaine;
Ils poussent des cris contre les villes de Juda.
17 Comme ceux qui gardent un champ, ils entourent Jérusalem,
Car elle s’est révoltée contre moi, dit l’Éternel.
18 C’est là le produit de tes voies et de tes actions,
C’est là le produit de ta méchanceté;
Certes cela est amer, cela pénètre jusqu’à ton cœur.
19 És 21:4.Jé 9:1.Mes entrailles! Mes entrailles: je souffre au-dedans de mon cœur,
Le cœur me bat, je ne puis me taire;
Car tu entends, mon âme, le son de la trompette,
Le cri de guerre.
20 On annonce ruine sur ruine,
Car tout le pays est ravagé;
Mes tentes sont ravagées tout à coup,
Mes pavillons en un instant.
21 Jusques à quand verrai-je la bannière,
Et entendrai-je le son de la trompette?
22 Certainement mon peuple est fou, il ne me connaît pas;
Ce sont des enfants insensés, dépourvus d’intelligence;
Ils sont habiles pour faire le mal,
Mais ils ne savent pas faire le bien.
23 Je regarde la terre, et voici, elle est informe et vide;
Les cieux, et leur lumière a disparu.
24 Je regarde les montagnes, et voici, elles sont ébranlées;
Et toutes les collines chancellent.
25 Je regarde, et voici, il n’y a point d’homme;
Et tous les oiseaux des cieux ont pris la fuite.
26 Je regarde, et voici, le Carmel est un désert;
Et toutes ses villes sont détruites, devant l’Éternel,
Devant son ardente colère.
27 Car ainsi parle l’Éternel:
Tout le pays sera dévasté;
Mais je ne ferai pas une Jé 5:10,18;30:11;46:28.entière destruction.
28 A cause de cela, le pays est en deuil,
Et les cieux en haut sont obscurcis;
Car je l’ai dit, je l’ai résolu,
Et je ne m’en repens pas, je ne me rétracterai pas.
29 Au bruit des cavaliers et des archers, toutes les villes sont en fuite;
On entre dans les bois, on monte sur les rochers;
Toutes les villes sont abandonnées, il n’y a plus d’habitants.
30 Et toi, dévastée, que vas-tu faire?
Tu te revêtiras de cramoisi, tu te pareras d’ornements d’or,
Tu mettras du fard à tes yeux;
Mais c’est en vain que tu t’embelliras;
Tes amants te méprisent,
Ils en veulent à ta vie.
31 Car j’entends des cris comme ceux d’une femme en travail,
Des cris d’angoisse comme dans un premier enfantement.
C’est la voix de la fille de Sion; elle soupire, elle étend les mains:
Malheureuse que je suis! Je succombe sous les meurtriers!
1 Om du vill vända tillbaka, Israel,
säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du tar bort
dina avskyvärda gudar
från min åsyn
ska du slippa irra runt som flykting.
2 1 Mos 22:18, 5 Mos 6:13, Jes 65:16, 2 Kor 10:17. Du ska svära i sanning,
rätt och rättfärdighet:
"Så sant Herren lever",
och då ska hednafolken
välsigna sig i honom
och ha sin ära i honom.
3 Hes 18:31, Hos 10:12, Matt 13:7, 22. Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 5 Mos 10:16, 30:6, Jes 65:5, Jer 21:12, Rom 2:28f, Kol 2:11. Omskär er för Herren,
ta bort ert hjärtas förhud,
ni Juda män
och Jerusalems invånare.
Annars ska min vrede
bryta fram som en eld
och brinna så att ingen kan släcka,
för era onda gärningars skull.
Kommande dom
5 Jer 8:14. Förkunna i Juda
och ropa och säg det i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
"Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna4:5de befästa städernaHit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).!"
6 Jer 1:14, 6:1, Jes 62:10. Res ett baner i riktning mot Sion,
sök skydd, stanna inte!
För jag ska låta olyckan komma
från norr med stor förödelse.
7 Jes 5:29, Jer 2:15, 5:6, 25:38, 50:17, 44. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare4:7en folkfördärvareTroligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25). bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land
till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner
så att ingen kan bo där.
8 Jes 5:25, Jer 6:26, 30:24. Klä er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
för Herrens brinnande vrede
har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
ska kungen och furstarna
tappa modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 2 Kung 22:18f, Jer 6:14, 14:13f. Men jag sade4:10jag sadeAndra handskrifter (Septuaginta): "de sade" (men jfr 14:13).: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det ska gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn4:11kasta säd eller rensa kornNormalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga)., 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!
13 Jes 5:28, Klag 4:19, Hab 1:8. Se, han stiger upp som ett moln,
hans vagnar är som en stormvind,
hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Jes 1:16, Matt 9:4, Apg 22:16. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
Jerusalem, så att du blir räddad!
Hur länge ska onda tankar
bo i ditt bröst?
15 Jer 8:16. Från Dan4:15DanIsraels nordligaste stad som först mötte invasionshären. hörs en röst ropa,
från Efraims berg
en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer
från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 Jer 5:23, 6:3, Luk 19:43. Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
för hon har varit upprorisk
mot mig, säger Herren.
18 Ps 107:17, Jes 50:1, Jer 2:17, 19, Hos 13:9. Din väg och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig
ända in i hjärtat.
19 Jes 16:11, 22:4, Jer 9:1. O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
för min själ har hört
hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
och höra hornstötarna?
22 5 Mos 32:6, Jes 1:3, Jer 5:21, Rom 16:19. Mitt folk är dåraktigt,
de känner mig inte.
De är oförnuftiga barn
och förstår ingenting.
De är skickliga på att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 1 Mos 1:2, Jes 5:30, 24:19, 50:3. Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
upp mot himlen,
och där fanns inget ljus.
24 Jer 10:10, Nah 1:5. Jag såg på bergen, och de bävade
och alla höjder vacklade.
25 Jer 9:10, 12:4, Sef 1:2f. Jag såg mig om,
och där fanns ingen människa,
himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
och det bördiga landet
var en öken,
alla dess städer var ödelagda
inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 3 Mos 26:44, Jer 5:18, 30:11, 46:28. För så säger Herren:
Hela landet ska bli en ödemark,
men jag ska inte göra slut
på det helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen ovanför mörknar,
för vad jag har talat och beslutat
ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
flyr hela staden.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 2 Kung 9:30, Hes 23:9f. Du ödelagda, vad vill du göra?
Även om du klär dig i scharlakan
och smyckar dig4:30smyckar digSå försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).
med smycken av guld,
om du förstorar dina ögon
med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de vill ta ditt liv.
31 Jer 6:24, Klag 1:17. För jag hör rop
som från en födande kvinna,
ångestrop
som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar,
hon räcker ut sina händer:
"O, ve mig!
Mitt liv tynar bort
inför mördare."