Jó 10

1 Mon âme a pris en dégoût la vie; je laisserai aller ma plainte, je parlerai dans l’amertume de mon âme.

2 Je dirai à Dieu: Ne me condamne point; fais-moi savoir pourquoi tu me prends à partie.

3 Peux-tu te plaire à accabler, à repousser l’œuvre de tes mains, et à éclairer les desseins des méchants?

4 As-tu des yeux de chair? Vois-tu comme voient les mortels?

5 Tes jours sont-ils comme les jours des mortels? Tes années sont-elles comme les jours des humains?

6 Pour que tu fasses la recherche de mon iniquité et l’enquête de mon péché,

7 Quoique tu saches que je ne suis pas coupable, et que nul ne peut me délivrer de ta main.

8 Tes mains m’ont formé et m’ont fait tout entier. Et tu me détruirais!

9 Souviens-toi donc que tu m’as formé comme de l’argile, et tu me ferais rentrer dans la poussière!

10 Ne m’as-tu pas coulé comme du lait, et caillé comme un fromage?

11 Tu m’as revêtu de peau et de chair, et tu m’as composé d’os et de nerfs.

12 Tu m’as comblé de vie et de grâces, et ta providence a gardé mon souffle.

13 Et voici ce que tu me réservais en ton cœur! Et voici, je le vois, ce qui était dans ta pensée:

14 Si je péchais, tu le remarquerais, et tu ne m’absoudrais pas de ma faute;

15 Si j’étais méchant, malheur à moi! Si j’étais juste, je n’en lèverais pas la tête plus haut, je serais rassasié d’ignominie et spectateur de ma propre misère.

16 Si je redressais la tête, tu me donnerais la chasse comme à un lion, et tu multiplierais tes exploits contre moi;

17 Tu produirais de nouveaux témoins contre moi, tu redoublerais de colère à mon égard, tes bataillons se renouvelleraient contre moi.

18 Mais pourquoi m’as-tu fait sortir du sein de ma mère? J’eusse expiré, et aucun œil ne m’aurait vu!

19 Je serais comme n’ayant pas été; j’aurais été porté du sein maternel au tombeau!

20 Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu’il me laisse! Qu’il éloigne sa main de moi, et que je respire un peu!

21 Avant que j’aille, pour n’en plus revenir, dans la terre des ténèbres et de l’ombre de la mort;

22 Terre obscure comme la nuit, où règnent l’ombre de la mort et le chaos, où la lumière est comme la nuit!

1 *Job 7:11, 16. Jag är trött på livet,

jag vill släppa fram

min klagan,

jag talar i min själs bitterhet.

2 Jag vill säga till Gud:

Fördöm mig inte.

Låt mig veta varför du anklagar mig.

3 Gläds du åt att förtrycka,

att förkasta dina händers verk

och låta ditt ljus skina

över de gudlösas rådslag?

4 *1 Sam 16:7, Job 28:24, 34:21. Har du ögon som en varelse av kött,

ser du så som människor ser?

5 Är dina dagar

som en människas dagar,

dina år som en mans levnadstid?

6 Du letar ju efter min skuld

och söker min synd,

7 du som vet att jag är oskyldig

och att ingen kan rädda ur din hand.

8 *Ps 119:73, 139:13f. Dina händer har format mig

och gjort varje del av mig,

och ändå vill du fördärva mig!

9 *1 Mos 2:7, 3:19, 23, Ps 103:14. Tänk på hur du formade mig

som lera,

och nu låter du mig bli stoft igen!

10 Du hällde ut mig som mjölk

och lät mig stelna som ost.

11 Du klädde mig med hud och kött

och vävde mig samman

av ben och senor.

12 *Job 33:4, Apg 17:28. Liv och nåd gav du mig,

din omsorg bevarade min ande.

13 Men detta gömde du i ditt hjärta

– jag vet att du tänkte så –

14 att om jag syndade,

skulle du vakta på mig

och inte lämna min skuld ostraffad.

15 Ve mig om jag är skyldig!

Men är jag oskyldig

kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,

för jag fylls av skam

och ser mitt lidande.

16 *Jes 38:13. Och höjde jag huvudet

skulle du jaga mig som ett lejon

och åter visa din förunderliga

makt mot mig.

17 Du skulle föra fram

nya vittnen mot mig

och låta mig känna

din vrede mer och mer,

du skulle sända här efter här

mot mig.

18 *Job 3:3, 11, Jer 20:14. Varför tog du mig ut ur moderlivet?

Om jag ändå hade dött

innan något öga såg mig!

19 Om jag ändå aldrig varit till,

utan förts från moderlivet

till graven!

20 *Job 14:1, Ps 39:14. Min tid är kort.

Låt mig vara, lämna mig i fred

så att jag får en stund av glädje

21 innan jag går bort

för att aldrig komma tillbaka,

till mörkrets

och dödsskuggans land,

22 till ett land med dunkel

som djupaste natt,

till dödsskugga och förvirring

där ljuset är som djupaste natt.