Jó 7

1 Difinita estas ja por la homo la limtempo sur la tero,

Kaj liaj tagoj estas kiel la tagoj de dungito.

2 Kiel sklavo, kiu sopiras al ombro,

Kaj kiel dungito, kiu atendas sian pagon,

3 Tiel mi ricevis sorte monatojn vantajn,

Kaj noktoj turmentaj estas nombritaj al mi.

4 Kiam mi kuŝiĝas, mi diras: Kiam mi leviĝos?

Sed la vespero fariĝas longa, kaj mi satiĝas de maltrankvileco ĝis la tagiĝo.

5 Mia korpo estas kovrita de vermoj kaj de pecoj da tero;

Mia haŭto krevis kaj putras.

6 Miaj tagoj forflugis pli facile, ol bobeno de teksisto,

Kaj pasis, lasinte nenian esperon.

7 Memoru, ke mia vivo estas bloveto,

Ke miaj okuloj ne plu revidos bonon;

8 Ne plu revidos min okulo de vidanto;

Vi volos ekrigardi min, sed mi jam ne ekzistos.

9 Nubo pasas kaj foriras;

Tiel ne plu revenas tiu, kiu iris en Ŝeolon;

10 Li ne plu revenas en sian domon;

Lia loko ne plu rekonos lin.

11 Tial mi ne detenos mian buŝon;

Mi parolos en la premiteco de mia spirito,

Mi plendos en la maldolĉeco de mia animo.

12 Ĉu mi estas maro aŭ mara monstro,

Ke Vi starigis gardon por mi?

13 Kiam mi pensas, ke mia lito min konsolos,

Ke mia kuŝejo plifaciligos mian suferadon,

14 Tiam Vi teruras min per sonĝoj,

Timigas min per vizioj;

15 Kaj mia animo deziras sufokiĝon,

Miaj ostoj la morton.

16 Tedis al mi; ne eterne mi vivu;

Forlasu min, ĉar miaj tagoj estas vantaĵo.

17 Kio estas homo, ke Vi faras lin granda,

Ke Vi zorgas pri li,

18 Ke Vi rememoras lin ĉiumatene,

Elprovas lin ĉiumomente?

19 Kial Vi ne deturnas Vin de mi,

Ne lasas min libera eĉ tiom, ke mi povu engluti mian salivon?

20 Se mi pekis, kion mi per tio faris al Vi, ho gardanto de la homoj?

Kial Vi faris min celo de Viaj atakoj,

Ke mi fariĝis ŝarĝo por mi mem?

21 Kaj kial Vi ne deprenas mian pekon, ne pardonas mian malbonagon?

Jen mi ja baldaŭ kuŝos en la tero;

Kaj kiam Vi morgaŭ serĉos min, mi ne ekzistos.

1 *Pred 1:1f, 2:1f, 3:1f, 4:1f, 6:1f, 7:1f. Har inte människan

ett slitsamt liv på jorden?

Är inte hennes dagar

som daglönarens dagar?

2 Hon är som en slav

som flämtar efter skugga,

som en daglönare

som väntar på sin lön.

3 Månader av elände

har jag fått till arvedel,

nätter av vedermöda

har blivit min lott.

4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:

"När ska jag stiga upp?

När ska natten ta slut?"

Jag mättas av oro

ända till morgonen.

5 *Job 2:7, 19:26. Min kropp täcks av maskar

och med en skorpa som av jord,

min hud skrumpnar och faller av.

6 *Job 17:11, 15f, 19:10, Ps 90:9, 102:12, Jes 38:12. Mina dagar flyr snabbare

än vävarens spole,

de försvinner utan hopp.

7 *Job 8:9, 9:25, Ps 78:39, 90:9f, Jak 4:14. Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,

att mitt öga inte längre

får se det goda.

8 Det öga som ser mig

ska inte mer iaktta mig,

om din blick söker mig

finns jag inte längre.

9 Ett moln löses upp och är borta,

den som farit ner i dödsriket

kommer inte upp igen.

10 *Job 8:18, 20:9, Ps 103:16. Aldrig mer återvänder han

till sitt hus,

hans plats känner honom inte längre.

11 *Job 10:1. Därför vill jag inte lägga band

på min mun,

jag vill tala i min andes ångest,

jag vill klaga i min själs

bedrövelse.

12 Jag är väl inte ett hav

eller ett havsodjur,

så att du måste sätta ut vakt

mot mig?

13 När jag säger:

"Min bädd ska trösta mig,

min viloplats ska lindra min oro",

14 då skrämmer du mig med drömmar

och skräckslår mig med syner.

15 Hellre vill jag bli kvävd,

hellre dö än vara ett benrangel.

16 *Job 9:21, 10:1, 1 Kung 19:4, Jona 4:3. Jag är trött på det här,

jag kommer inte att leva för evigt.

Låt mig vara,

för mina dagar är en vindfläkt.

17 *Ps 8:5, 144:3, Hebr 2:6. Vad är då en människa,

att du gör så stor sak av henne,

ger akt på henne så noga,

18 synar henne var morgon,

prövar henne vart ögonblick?

19 *Job 14:6, Ps 39:14. När ska du vända din blick

ifrån mig,

ge mig tid att svälja min saliv?

20 Har jag syndat, vad gör det dig,

du människornas bevakare?

Varför har du gjort mig

till din måltavla

och låtit mig bli en börda

för mig själv*7:20för mig självAndra handskrifter (Septuaginta): "för dig".?

21 Varför förlåter du inte min synd

och tar bort min skuld?

Snart ska jag ligga i stoftet,

du kommer att söka efter mig

men jag finns inte mer.