1 Ekparolis Cofar, la Naamano, kaj diris:
2 Pro tio miaj pensoj devigas min respondi,
Pro tio, kion mi sentas.
3 Hontindan riproĉon mi aŭdis,
Kaj la spirito de mia prudento respondos por mi.
4 Ĉu vi scias, ke tiel estis de eterne,
De post la apero de homo sur la tero,
5 Ke la triumfado de malvirtuloj estas mallongatempa,
Kaj la ĝojo de hipokritulo estas nur momenta?
6 Se lia grandeco eĉ atingus ĝis la ĉielo,
Kaj lia kapo tuŝus la nubon,
7 Li tamen pereos por ĉiam, kiel lia sterko;
Tiuj, kiuj lin vidis, diros: Kie li estas?
8 Kiel sonĝo li forflugos, kaj oni lin ne trovos;
Li malaperos, kiel nokta vizio.
9 Okulo, kiu rigardis lin, ne plu vidos lin;
Lia loko lin ne plu vidos.
10 Liaj filoj kurados almozpetante,
Kaj liaj manoj redonos lian havaĵon.
11 Liaj ostoj estos punitaj pro la pekoj de lia juneco,
Kaj tio kuŝiĝos kune kun li en la polvo.
12 Se la malbono estas dolĉa en lia buŝo,
Li kaŝas ĝin sub sia lango,
13 Li flegas ĝin kaj ne forlasas ĝin,
Kaj retenas ĝin sur sia palato:
14 Tiam lia manĝaĵo renversiĝos en liaj internaĵoj,
Fariĝos galo de aspidoj interne de li.
15 Li englutis havaĵon, sed li ĝin elvomos;
El lia ventro Dio ĝin elpelos.
16 Venenon de aspidoj li suĉos;
Lango de vipuro lin mortigos.
17 Li ne vidos fluojn nek riverojn,
Torentojn de mielo kaj de butero.
18 Li redonos tion, kion li pene akiris, kaj li tion ne englutos;
Kiel ajn granda estas lia havaĵo, li ĝin fordonos kaj ne ĝuos ĝin.
19 Ĉar li premis kaj forlasis la senhavulojn,
Li rabis al si domon, kiun li ne konstruis.
20 Ĉar lia interno ne estis trankvila,
Tial li ne savos tion, kio estis por li kara.
21 Nenion restigis lia manĝemeco;
Tial lia bonstato ne estos longedaŭra.
22 Malgraŭ lia abundeco, li estos premata;
Ĉiaspecaj suferoj trafos lin.
23 Por plenigi lian ventron,
Li sendos sur lin la flamon de Sia kolero,
Kaj pluvigos sur lin Sian furiozon.
24 Se li forkuros de batalilo fera,
Trafos lin pafarko kupra.
25 Nudigita glavo trairos lian korpon,
Kaj la fulmo de lia turmentilo venos sur lin kun teruro.
26 Nenia mallumo povos kaŝi liajn trezorojn;
Lin konsumos fajro ne disblovata;
Malbone estos al tiu, kiu restos en lia tendo.
27 La ĉielo malkovros liajn malbonagojn,
Kaj la tero leviĝos kontraŭ lin.
28 Malaperos la greno el lia domo,
Disŝutita ĝi estos en la tago de Lia kolero.
29 Tia estas de Dio la sorto de homo malpia,
Kaj la heredaĵo destinita por li de Dio.
Sofars andra tal
1 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning
måste jag höra,
men mitt förstånds ande
ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan
sattes på jorden,
5 Job 8:13, Ps 37:35f. att de gudlösas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje
varar ett ögonblick?
6 Jes 14:13f, Dan 4:10f, Jer 51:53. Även om hans förhävelse
stiger mot himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid
som sin egen träck.
De som såg honom ska fråga:
"Var finns han?"
8 Ps 37:36, 73:20. Likt en dröm flyger han bort
och ingen finner honom,
han jagas i väg
som en syn om natten.
9 Job 7:10, 8:18, Ps 37:10, 103:16. Ögat som såg honom
ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
10 Job 27:14, Ps 109:10. Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer återlämna
hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
av ungdomskraft,
men de ska ligga i stoftet
med honom.
12 Även om ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den
under tungan,
13 även om han är rädd om den
och inte vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
och blir till ormgift
inom honom.
15 Den rikedom han slukat
måste han kräkas upp,
Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
inget flöde av honung
och gräddmjölk.
18 5 Mos 28:30f, Job 10:15, Jer 12:13. Han måste återlämna
vad han tjänat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom
han vunnit,
19 Jes 5:8, Mark 12:40. för han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus
som han inte hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig
genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
därför ska hans framgång
inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
ska han drabbas av nöd,
lidande av alla slag
ska möta honom.
23 Ps 11:6. När han fyller sin buk
ska Gud sända sin vredes glöd
över honom,
och den ska träffa honom som regn.
24 Jer 48:24, Amos 5:19. Flyr han för vapen av järn
ska kopparbågens pilar
genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden
ur sin galla,
då drabbar honom dödsångest.
26 5 Mos 32:22, Job 15:30. Djupt mörker väntar
på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på
ska förtära honom,
den ska ödelägga
det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten
på vredens dag.
29 Job 18:21, 27:13f. Det är vad den gudlösa människan
får av Gud,
den lott Gud har bestämt.