Jó 32

I discorsi di Eliù

1 Quei tre uomini cessarono di rispondere a Giobbe perché egli si credeva giusto. 2 Allora l’ira di Eliù, figlio di Baracheel il Buzita, della tribù di Ram, si accese; 3 si accese contro Giobbe, perché riteneva giusto sé stesso anziché Dio; si accese anche contro i tre amici di lui perché non avevano trovato di che rispondere, sebbene condannassero Giobbe. 4 Ora, siccome quelli erano più anziani di lui, 5 Eliù aveva aspettato a parlare a Giobbe; ma quando vide che dalla bocca di quei tre uomini non usciva più risposta, si accese di ira. 6 Allora Eliù, figlio di Baracheel il Buzita, rispose e disse:

"Io sono giovane di età e voi siete vecchi; perciò mi sono tenuto indietro e non ho osato esporvi il mio pensiero. 7 Dicevo: ‘Parleranno i giorni, e il gran numero degli anni insegnerà la saggezza’. 8 Ma quello che rende intelligente l’uomo è lo spirito, è il soffio dell’Onnipotente. 9 Non sono saggi quelli di lunga età, né sono i vecchi quelli che comprendono il giusto. 10 Perciò dico: ‘Ascoltatemi; vi esporrò anche io il mio pensiero’. 11 Ecco, ho aspettato i vostri discorsi, ho ascoltato i vostri argomenti, mentre andavate cercando altre parole. 12 Vi ho seguito attentamente, ed ecco, nessuno di voi ha convinto Giobbe, nessuno ha risposto alle sue parole. 13 Non avete dunque ragione di dire: ‘Abbiamo trovato la saggezza! Dio soltanto lo farà cedere; non l’uomo!’. 14 Egli non ha diretto i suoi discorsi contro di me, e io non gli risponderò con le vostre parole. 15 Eccoli sconcertati! non rispondono più, non trovano più parole. 16 Ho aspettato che non parlassero più, che tacessero e non rispondessero più. 17 Ma ora risponderò anch’io per conto mio, esporrò anch’io il mio pensiero! 18 Perché sono pieno di parole, e lo spirito che è dentro di me mi stimola. 19 Ecco, dentro di me c’è come vino rinchiuso, come otri pieni di vino nuovo, che stanno per scoppiare. 20 Parlerò dunque e mi solleverò, aprirò le labbra e risponderò! 21 Lasciate che io parli senza riguardi personali, senza adulare nessuno; 22 poiché io non so adulare; se lo facessi, il mio Creatore mi toglierebbe subito di mezzo.

Elihus tal (Kap 32-37)

1 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.

2 *1 Mos 22:21, Job 27:5f. Men Elihu,*32:2ElihuBetyder "han är min Gud". Barakels son från Bus*32:2BusArabiskt stamområde (jfr 1 Mos 22:21, Jer 25:23)., av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3 och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

4 Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6 Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:

Jag är ung till åldern,

och ni är gamla.

Därför var jag rädd och vågade inte

lägga fram min mening för er.

7 *Job 12:12. Jag tänkte: "Åldern ska tala

och de många åren

förkunna vishet."

8 *1 Mos 41:39, Ords 2:6, Dan 1:17. Men det beror på anden

i människan,

den Allsmäktiges livsfläkt

ger henne förstånd.

9 *Ps 119:100. Det är inte åldern som ger vishet

eller bara gamla som förstår

vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna på mig!

Också jag vill lägga fram

min mening.

11 Se, jag väntade på era ord,

jag lyssnade efter era insikter

när ni sökte finna de rätta orden.

12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,

men se,

ingen kunde motbevisa Job,

ingen kunde ge honom

svar på tal.

13 Svara nu inte: "Vi möttes av vishet.

Gud kan besegra honom,

inte människor."

14 Hans ord var inte riktade mot mig,

och jag ska inte bemöta honom

med era argument.

15 De är bestörta och svarar inte mer,

de har tappat talförmågan.

16 Skulle jag vänta

när de inget säger,

när de står där utan svar?

17 Också jag vill ta till orda,

också jag vill säga min mening,

18 *Jer 20:9. för jag är uppfylld av ord,

anden inom mig tvingar mig.

19 Se, mitt inre är som instängt vin*32:19instängt vinJäsande vin expanderar och kan spränga sitt kärl (jfr Matt 9:17 med not).,

som en ny vinlägel nära att brista.

20 Därför måste jag tala och få lättnad,

jag vill öppna mina läppar

och svara.

21 Jag ska inte vara partisk mot någon

och inte smickra någon människa.

22 Smicker vill jag inte veta av,

annars kunde min skapare

strax rycka bort mig.