Jó 17

1 Il mio soffio vitale si spegne, i miei giorni si estinguono, il sepolcro mi aspetta! 2 Sono circondato da schernitori e non posso chiudere occhio a causa delle loro parole amare. 3 O Dio, dammi un pegno, sii tu il mio garante presso di te; se no, chi altro vorrebbe porgermi la mano? 4 Poiché tu hai chiuso il cuore di costoro alla ragione, perciò non li farai trionfare. 5 Chi denuncia un amico perché diventi preda altrui, vedrà venire meno gli occhi dei suoi figli. 6 Egli mi ha reso la favola dei popoli, e sono diventato un essere a cui si sputa in faccia. 7 Il mio occhio si oscura per il dolore, tutte le mie membra non sono più che un’ombra. 8 Gli uomini retti sono colpiti di stupore e l’innocente insorge contro l’empio, 9 ma il giusto si attiene saldo alla sua via, e chi ha le mani pure si fortifica sempre di più. 10 Quanto a voi tutti, tornate pure, fatevi avanti, ma fra voi non troverò alcun saggio. 11 I miei giorni passano, i miei disegni, i disegni cari al mio cuore, sono distrutti, 12 e costoro pretendono che la notte sia giorno, che la luce sia vicina, quando tutto è buio! 13 Se aspetto come casa mia il soggiorno dei morti, se già mi sono fatto il letto nelle tenebre, 14 se ormai dico al sepolcro: ‘Tu sei mio padre’ e ai vermi: ‘Siete mia madre e mia sorella’, 15 dov’è dunque la mia speranza? questa speranza mia chi la può scorgere? 16 Essa scenderà alle porte del soggiorno dei morti, quando nella polvere troveremo riposo assieme".

1 *Ps 88:4f. Min ande är bruten,

mina dagar slocknar,

graven väntar på mig.

2 Sannerligen, jag är omgiven

av smädelser,

mitt öga ser ständigt

deras fiendskap.

3 *Ps 119:122, Ords 6:1, 11:15, Jes 38:14. Gå själv i borgen för mig,

vem annars kan ge mig

sitt handslag?

4 Du har stängt deras hjärtan

för insikt,

låt dem därför inte triumfera.

5 Den som förråder vänner

mot belöning,

på hans barn ska ögonen tyna bort.

6 *Job 12:4, 30:9f, Ps 44:15, 69:12, Klag 3:14. Han har gjort mig till ett ordspråk

bland folken,

jag är en man som man spottar

i ansiktet.

7 *Job 16:8, 16, Ps 6:8, 31:10. Mitt öga är skumt av grämelse,

alla mina lemmar

är som en skugga.

8 De rättsinniga häpnar över sådant,

den oskyldige blir upprörd

över de gudlösa.

9 Men den rättfärdige

håller fast vid sin väg,

och den som har rena händer

blir starkare.

10 Men ni får alla komma tillbaka,

jag finner ändå ingen vis bland er.

11 Mina dagar är förbi,

mina planer är krossade,

det som var mitt hjärtas begär.

12 Natten vill de göra till dag,

och när mörkret bryter in säger de:

"Ljuset är nära."

13 Om jag måste vänta mig dödsriket

som min boning,

breda ut min bädd i mörkret,

14 *Job 25:6. säga till förgängelsen:

"Du är min far",

och till maskarna:

"Min mor, min syster" –

15 *Job 13:15. var är då mitt hopp?

Vem kan se något hopp för mig?

16 Kommer det ner

till dödsrikets bommar,

sjunker vi ner tillsammans

i stoftet?