Pular para o conteúdo
Publicidade

Jó 27

SFB15

1 Giobbe riprese il suo discorso e disse:

2 "Come vive Iddio che mi nega giustizia, come vive l’Onnipotente che mi amareggia l’anima, 3 finché avrò fiato e il soffio di Dio sarà nelle mie narici, 4 le mie labbra, no, non diranno nulla di ingiusto e la mia lingua non proferirà falsità. 5 Lungi da me l’idea di darvi ragione! Fino all’ultimo respiro non mi lascerò togliere la mia integrità. 6 Ho preso a difendere la mia giustizia e non cederò; il cuore non mi rimprovera uno solo dei miei giorni. 7 Sia trattato da malvagio il mio nemico e da perverso chi si alza contro di me! 8 Quale speranza rimane mai all’empio quando Iddio gli toglie, gli rapisce la vita? 9 Iddio presterà forse orecchio al suo grido, quando verrà su di lui la sventura? 10 Potrà egli trovare piacere nell’Onnipotente? invocare Iddio in ogni tempo? 11 Io vi mostrerò il modo di agire di Dio, non vi nasconderò i disegni dell’Onnipotente. 12 Ma queste cose voi tutti le avete osservate e perché dunque vi perdete in vani discorsi? 13 Ecco la parte che Dio riserva all’empio, l’eredità che l’uomo violento riceve dall’Onnipotente. 14 Se ha un gran numero di figli, sono per la spada; la sua progenie non avrà pane per saziarsi. 15 I superstiti sono sepolti dalla morte, e le loro vedove non li piangono. 16 Se accumula l’argento come polvere, se ammucchia vestiti come fango; 17 li ammucchia, , ma se ne vestirà il giusto, e l’argento lo spartirà l’innocente. 18 La casa che egli si costruisce è come quella della tarma, come il capanno che fa il guardiano della vigna. 19 Va a letto ricco, ma per l’ultima volta; apre gli occhi e non è più. 20 Terrori lo sorprendono come acque; nel cuore della notte lo rapisce un uragano. 21 Il vento orientale lo porta via, ed egli se ne va; lo spazza in un turbine dal suo posto. 22 Iddio gli scaglia addosso le sue frecce, senza pietà, per quanto egli tenti di scampare ai suoi colpi. 23 La gente batte le mani quando cade, e fischia dietro di lui quando lascia il luogo dove stava.

Jobs sluttal (Kap 27-31)

1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

2 Rut 1:20, Job 34:5. sant Gud lever,

han som undanhållit mig min rätt,

den Allsmäktige

som har förbittrat min själ:

3 länge min ande är i mig

och Guds livsande i min näsa,

4 ska mina läppar inte tala orätt

eller min tunga tala svek.

5 Aldrig ger jag er rätt,

till min död vidhåller jag

min oskuld.

6 Job 13:18, Apg 24:16, 1 Kor 4:4, 2 Tim 1:3. Jag håller fast vid min rättfärdighet

och släpper den inte.

Mitt hjärta förebrår mig inte

för någon av mina dagar.

7 Låt min fiende stå som den skyldige,

min motståndare som orättfärdig.

8 Job 8:13, Luk 12:20. För vad har den gudlöse för hopp

när livet skärs av,

när Gud tar hans själ?

9 Job 35:12f, Ords 28:9, Mika 3:4, Joh 9:31. Kommer Gud att höra hans rop

när nöden drabbar honom?

10 Kan han glädja sig

över den Allsmäktige?

Kan han ständigt åkalla Gud?

11 Jag vill lära er om Guds hand,

den Allsmäktiges tankar

vill jag inte dölja.

12 Ni har ju själva alla sett det,

varför kommer ni

med tomt prat?

13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,

det arv som våldsverkaren

får av den Allsmäktige:

14 2 Kung 10:7, Job 18:19, 20:10. Får han många barn

ska de falla för svärd,

hans avkomlingar får inte

mätta sig med bröd.

15 De som undkommer

läggs i graven av pest

och deras änkor gråter inte

över dem.

16 Även om han samlar silver som stoft

och lägger kläder hög

som lera,

17 Job 20:18, Ords 13:22, 28:8, Pred 2:26. får de rättfärdiga klä sig

i det han har samlat,

och silvret får de oskyldiga dela.

18 Han bygger sitt hus som en mal,

likt en hydda27:18hyddaTillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar. som väktaren

gör åt sig.

19 Rik går han till sängs,

och sedan aldrig mer

när han öppnar sina ögon

är allt borta.

20 Fasorna griper honom

som vattenmassor,

stormen rycker bort honom i natten.

21 Östanvinden lyfter honom

och han är borta,

den sveper i väg honom

från hans plats.

22 Den vräker sig mot honom

utan förskoning,

han försöker fly för dess kraft.

23 Klag 2:15, Nah 3:19. Den klappar sina händer27:23klappar sina händerKan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6). mot honom

och visslar åt honom

från hans plats.

Veja também