Jó 33

Primo discorso di Eliù

1 Ascolta dunque, o Giobbe, il mio parlare, porgi orecchio a tutte le mie parole! 2 Ecco, apro la bocca, la lingua parla sotto il mio palato. 3 Nelle mie parole c’è la rettitudine del mio cuore; e le mie labbra diranno sinceramente quello che so. 4 Lo Spirito di Dio mi ha creato, e il soffio dell’Onnipotente mi dà la vita. 5 Se puoi, rispondimi; prepara le tue ragioni, fatti avanti! 6 Ecco, io sono uguale a te davanti a Dio; anch’io fui tratto dall’argilla. 7 Paura di me non potrà quindi coglierti, e il peso della mia autorità non ti potrà schiacciare. 8 Davanti a me tu dunque hai detto (e ho udito bene il suono delle tue parole): 9 ‘Io sono puro, senza peccato; sono innocente, non c’è iniquità in me; 10 ma Dio trova contro me degli appigli ostili, mi considera suo nemico; 11 mi mette i piedi nei ceppi, spia tutti i miei movimenti’. 12 E io ti rispondo: ‘In questo non hai ragione’; poiché Dio è più grande dell’uomo. 13 Perché contendi con lui? poiché egli non rende conto di nessuno dei suoi atti. 14 Iddio parla, una volta e anche due, ma l’uomo non ci bada; 15 parla per via di sogni, di visioni notturne, quando un sonno profondo cade sui mortali, quando sui loro letti essi giacciono assopiti; 16 allora egli apre i loro orecchi e dà loro in segreto degli ammonimenti, 17 per distogliere l’uomo dal suo modo di agire e tenere lontano da lui la superbia; 18 per salvargli l’anima dalla fossa, la vita dalla freccia mortale. 19 L’uomo è anche ammonito sul suo letto, dal dolore, dall’agitazione incessante delle sue ossa; 20 quando egli ha in disgusto il pane, e l’anima sua disprezza i cibi più succulenti; 21 la carne gli si consuma e sparisce, mentre le ossa, prima invisibili, gli escono fuori, 22 l’anima sua si avvicina alla fossa, e la sua vita a quelli che danno la morte. 23 Ma se, presso di lui, c’è un angelo, un interprete, uno solo fra i mille, che mostri all’uomo il suo dovere, 24 Iddio ha pietà di lui e dice: ‘Risparmialo, che non scenda nella fossa! Ho trovato il suo riscatto’. 25 Allora la sua carne diventa più fresca di quella di un bimbo; egli torna ai giorni della sua gioventù; 26 implora Dio, e Dio gli è propizio; gli dà di contemplare il suo volto con gioia e lo considera di nuovo come giusto. 27 Ed egli va cantando fra la gente e dice: ‘Avevo peccato, pervertito la giustizia, e non sono stato punito come meritavo. 28 Iddio ha riscattato la mia anima, affinché non scendesse nella fossa e la mia vita si schiude alla luce!’. 29 Ecco, tutto questo Iddio lo fa due, tre volte, all’uomo, 30 per allontanare l’anima sua dalla fossa, perché su di lei splenda la luce della vita. 31 Sta’ attento, Giobbe, dammi ascolto; taci, e io parlerò. 32 Se hai qualcosa da dire, rispondi, parla, perché io vorrei poterti dare ragione. 33 Se no, tu dammi ascolto, taci, e ti insegnerò la saggezza".

1 Men Job, hör nu mina ord,

lyssna till allt jag har att säga!

2 Se, jag öppnar nu mina läppar,

min tunga talar i min mun.

3 Mina ord kommer

från ett uppriktigt hjärta,

det jag förstår ska jag ärligt säga.

4 Guds Ande har gjort mig,

den Allsmäktiges livsande

ger mig liv.

5 Svara mig om du kan,

träd fram inför mig,

gör dig redo.

6 *1 Mos 2:7, Job 4:19, 10:9, 31:15, Pred 12:7. Se, inför Gud är vi båda lika,

också jag är formad av lera.

7 Se, rädsla för mig

behöver inte skrämma dig,

och min myndighet

ska inte trycka ner dig.

8 Men du sade inför mina öron,

så lydde orden jag hörde:

9 *Job 9:21, 10:7, 16:17, 23:10, 27:5f. "Jag är ren och utan synd,

jag är fläckfri och utan skuld.

10 *Job 13:24, 16:9, 19:11. Men se, han vill ansätta mig,

han räknar mig som sin fiende.

11 *Job 13:27. Han sätter mina fötter i stocken,

han vaktar på alla mina vägar."

12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,

för Gud är större än en människa.

13 *Jes 40:13. Hur kan du förebrå honom

att han inte ger ett enda ord till svar*33:13ger ett enda ord till svarAnnan översättning: "ger för sin sak".?

14 Gud talar både en och två gånger,

utan att man bryr sig om det.

15 I drömmen, i en syn om natten,

när sömnen fallit tung

över människorna

och de slumrar i sin bädd,

16 *Job 36:10, 15. då öppnar han människornas öron

och bekräftar*33:16bekräftarAndra handskrifter (Septuaginta): "skrämmer dem med". deras tuktan

17 för att hindra människan

från en ogärning

och hålla henne borta från högmod.

18 Han bevarar hennes själ från graven

och hennes liv

från att falla för svärd.

19 *Job 30:17, Ps 38:4. Hon tuktas med plågor

på sin sjukbädd

och med ständiga smärtor i benen.

20 Hennes sinne äcklas av mat,

hennes själ vid den föda

hon älskade.

21 Hennes kött tärs bort

tills inget finns kvar,

hennes ben blottas

som förr inte syntes.

22 Hennes själ närmar sig graven,

hennes liv dödens makter.

23 *Hebr 1:14. Om det finns en ängel hos henne,

en medlare, en av tusen,

som förkunnar för människan

vad som är rätt,

24 då förbarmar sig Gud över henne

och säger:

"Rädda henne

från att fara ner i graven,

jag har funnit lösen för henne."

25 *2 Kung 5:14, Ps 103:5. Då får hennes kropp

ny ungdomskraft,

hon blir på nytt

som i sin ungdoms dagar.

26 *Job 22:27, Ps 50:15, Jes 58:9. Hon ber till Gud

och han har behag till henne,

hon får se hans ansikte med jubel.

Och Gud återger människan

hennes rättfärdighet.

27 Hon ska sjunga inför människorna:

"Jag syndade

och förvrängde det rätta,

men jag fick inte vad jag förtjänade.

28 Han friköpte min själ

från att hamna i fördärvet,

och mitt liv ska se ljuset."

29 Se, allt detta gör Gud

med en människa,

både två och tre gånger,

30 *Ps 56:14, 103:4. för att återföra hennes själ

från graven

och låta livets ljus stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!

Var stilla, så att jag får tala.

32 Men har du något att säga,

så svara mig, tala,

för jag vill gärna ge dig rätt.

33 Om inte, lyssna då till mig.

Var stilla, jag ska lära dig vishet.