Jó 24

1 Perché non sono fissati dall’Onnipotente dei tempi in cui renda la giustizia? Perché quelli che lo conoscono non vedono quei giorni? 2 Gli empi spostano i confini, rapiscono greggi e li conducono al pascolo; 3 portano via l’asino dell’orfano, prendono in pegno il bue della vedova; 4 mandano via dalla strada i bisognosi, i poveri del paese si nascondono tutti insieme. 5 Eccoli, che come onagri del deserto escono al loro lavoro in cerca di cibo; soltanto il deserto dà pane ai loro figli. 6 Raccolgono nei campi la loro pastura, racimolano nella vigna dell’empio; 7 passano la notte nudi, senza vestito, senza una coperta che li ripari dal freddo. 8 Bagnati dagli acquazzoni di montagna, per mancanza di rifugio, si stringono alle rocce. 9 Ce ne sono di quelli che strappano l’orfano dalla mammella, che prendono pegni dai poveri! 10 E questi se ne vanno, nudi, senza vestiti; hanno fame, e portano i covoni. 11 Fanno l’olio nel recinto dell’empio; pigiano l’uva nel tino e soffrono la sete. 12 Dalle città sale il gemito dei moribondi; l’anima dei feriti implora aiuto, e Dio non si cura di queste infamie! 13 Ce ne sono di quelli che si ribellano alla luce, non ne conoscono le vie, non ne percorrono i sentieri. 14 L’assassino si alza sul far del giorno, ammazza il misero e il povero; la notte fa il ladro. 15 L’occhio dell’adultero spia il crepuscolo, dicendo: ‘Nessuno mi vedrà!’ e si copre la faccia con un velo. 16 I ladri, di notte, sfondano le case; di giorno si tengono rinchiusi, non conoscono la luce. 17 Il mattino è per essi come ombra di morte: appena lo scorgono provano i terrori del buio. 18 Voi dite: ‘L’empio è un fuscello sulla faccia dell’acque; la sua parte sulla terra è maledetta: non prenderà più la via delle vigne. 19 Come la siccità e il calore assorbono le acque della neve, così il soggiorno dei morti ingoia chi ha peccato. 20 Il grembo che lo portò, lo dimentica; i vermi ne fanno il loro pasto delizioso, nessuno più lo ricorda. 21 L’iniquo sarà troncato come un albero: egli che divorava la sterile, priva di figli, e non faceva del bene alla vedova!’. 22 Invece, Iddio con la sua forza prolunga i giorni dei prepotenti, i quali risorgono, quando ormai disperavano della vita. 23 Dà loro sicurezza, fiducia, e i suoi occhi vegliano sul loro cammino. 24 Salgono in alto, poi scompaiono a un tratto; cadono, sono mietuti come gli altri mortali; sono falciati come le spighe del grano maturo. 25 Se così non è, chi mi smentirà, chi annullerà le mie parole?".

1 Varför har den Allsmäktige

inga domstider i förvar?

Varför får inte hans vänner

se hans dagar?

2 *5 Mos 19:14, 27:17, Ords 22:28. De flyttar gränsstenar*24:2flyttar gränsstenarEtt svårt brott (Ords 23:10f). På mesopotamiska gränsstenar har man funnit inristade förbannelser över den som vågar flytta dem för att öka sitt område.,

de rövar bort hjordar

och för dem i bet.

3 *5 Mos 24:17, Job 22:6. De för bort de faderlösas åsna

och tar änkans ko i pant.

4 De tränger bort de fattiga

från vägen,

alla nödställda i landet

måste gömma sig.

5 Se, som vildåsnor i öknen

går de ut till sin gärning.

De söker efter mat,

och hedmarken

ger dem bröd åt barnen.

6 De skördar foder på fältet,

de plockar det som finns kvar*24:6plockar det som finns kvarSå fick de fattiga sin försörjning (3 Mos 19:10, 5 Mos 24:21, Rut 2).

i den gudlöses vingård.

7 Nakna ligger de om natten,

utan kläder,

de har inget att skyla sig med

i kölden.

8 De dränks av skurar från bergen,

i brist på skydd

håller de sig tätt intill klippan.

9 Faderlösa slits från sin mors bröst

och tas i pant från den fattige.

10 De måste gå omkring nakna,

utan kläder,

hungrande bär de på kärvar.

11 *Jak 5:4. Mellan deras murar

pressar de ut olja,

törstande trampar de vinpressen.

12 Från staden hörs

de döendes jämmer,

svårt sårade ropar på hjälp.

Men Gud bryr sig inte om

ondskan.

13 *Joh 3:19f. Andra har blivit fiender till ljuset,

de känner inte dess vägar

och håller sig inte

på dess stigar.

14 *Ps 10:8f, Mika 2:1. Så snart det dagas

stiger mördaren upp,

han dödar

den nödställde och fattige,

och om natten blir han tjuvars like.

15 *Job 22:13, Ords 7:9, Jes 29:15. Äktenskapsbrytarens öga

spanar efter skymningen,

han tänker: "Inget öga får se mig"

och täcker sitt ansikte

med en slöja.

16 *Luk 12:39, Joh 1:5. Vid mörkrets inbrott

bryter de sig in i husen,

om dagen låser de in sig.

De vill inte veta av ljuset,

17 för svartaste mörker

är morgon för dem alla,

de är väl förtrogna

med mörkrets fasor.

18 De är skum på vattenytan.

Deras mark är förbannad i landet,

ingen styr sin färd

till vingårdarna.

19 Som torka och hetta

slukar snövatten,

så slukar dödsriket

den som har syndat.

20 Modersskötet glömmer honom,

maskar frossar på honom,

ingen bevarar hans minne.

Orätten bryts som ett träd.

21 Han gör illa den ofruktsamma

som inte kan föda

och är inte god mot änkan.

22 Men Gud rycker bort de starka

genom sin kraft.

När han griper in

kan de inte vara säkra för sitt liv.

23 Han ger dem trygghet och vila,

men hans ögon vakar

över deras vägar.

24 *Job 21:13, Ps 37:10. En kort tid är de upphöjda,

sedan är de borta,

de slås ner och skördas som alla,

de vissnar som axens toppar.

25 Om det inte är så,

vem kan visa att jag ljuger

och göra mina ord om intet?