Jó 6

Prima replica di Giobbe

1 Allora Giobbe rispose e disse:

2 "Ah, se il mio dolore si pesasse, se le mie sciagure si mettessero tutte insieme sulla bilancia! 3 Sarebbero trovate più pesanti della sabbia del mare. Ecco perché le mie parole sono audaci. 4 Perché le saette dell’Onnipotente mi trafiggono, lo spirito mio ne succhia il veleno; i terrori di Dio si schierano in battaglia contro di me. 5 L’asino selvatico raglia forse quando ha l’erba davanti? muggisce forse il bue davanti alla pastura? 6 Si può forse mangiare ciò che è insipido e senza sale? c’è qualche gusto in un chiaro d’uovo? 7 L’anima mia rifiuta di toccare una cosa simile, essa è per me come un cibo ripugnante. 8 Oh, mi avvenisse pure quello che chiedo, e mi desse Iddio quello che spero! 9 Volesse pure Iddio schiacciarmi, stendere la mano e tagliare il filo dei miei giorni! 10 Questo sarebbe un conforto per me, esulterei nei dolori che egli non mi risparmia; poiché non ho rinnegato le parole del Santo. 11 Che è mai la mia forza perché io speri ancora? Che fine mi aspetta perché io sia paziente? 12 La mia forza è come la forza delle pietre? e la mia carne come carne di bronzo? 13 Non sono io ridotto senza energia, e non mi è forse tolta ogni speranza di guarire? 14 Pietà deve l’amico a colui che soccombe, anche se abbandonasse il timore dell’Onnipotente. 15 Ma i miei fratelli si sono mostrati infidi come un torrente, come l’acqua di torrenti che passa. 16 Il ghiaccio li rende torbidi, e la neve vi si scioglie; 17 ma passato il tempo delle piene, svaniscono; quando sentono il caldo, spariscono dal loro luogo. 18 Le carovane che si dirigono là cambiano strada, si inoltrano nel deserto, e vi muoiono. 19 Le carovane di Tema li cercavano con lo sguardo, i viandanti di Seba vi contavano su, 20 ma furono delusi nella loro fiducia; giunti sul luogo, rimasero confusi. 21 Così siete diventati voi per me: vedete uno che fa orrore, e vi prende la paura. 22 Vi ho forse detto: ‘Datemi qualcosa’, oppure: ‘Con i vostri beni fate un dono in mio favore’, 23 oppure: ‘Liberatemi dalla stretta del nemico’, oppure: ‘Salvatemi dalla mano dei prepotenti’? 24 Ammaestratemi, e starò in silenzio; fatemi capire in che cosa ho sbagliato. 25 Quanto sono efficaci le parole rette! Ma la vostra riprensione che vale? 26 Volete dunque biasimare delle parole? Ma le parole di un disperato se le porta il vento! 27 Voi sareste capaci di tirare a sorte l’orfano, e di vendere il vostro amico! 28 Ma ora degnatevi di guardarmi, e vedete se io vi mento in faccia. 29 Ricredetevi! Non vi sia in voi iniquità! Ricredetevi, la mia giustizia sussiste. 30 C’è qualche iniquità sulla mia lingua? Il mio palato non distingue più ciò che è male?

Jobs svar på Elifas första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 O, att min sorg kunde vägas

och min olycka läggas

i samma vågskål!

3 Nu är den tyngre än havets sand,

därför kan jag inte styra mina ord,

4 *5 Mos 32:23, Job 30:15, Ps 38:3. för den Allsmäktiges pilar

har träffat mig,

min ande dricker deras gift.

Fasor från Gud

går i stridsställning mot mig.

5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,

råmar oxen över sitt foder?

6 Kan det smaklösa ätas utan salt,

finns det någon smak i äggets vita?

7 Jag vägrar röra det,

det är kväljande mat för mig.

8 O, att min begäran blev hörd

och att Gud uppfyllde min längtan,

9 *4 Mos 11:15. att Gud ville krossa mig,

räcka ut sin hand

och skära av mitt liv!

10 Då vore det ändå min tröst,

mitt jubel i skoningslös plåga,

att jag inte förnekat

den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,

att jag skulle hoppas?

Vad är mitt slut,

att jag skulle vara tålig?

12 Är min kraft som stenens,

min kropp av koppar?

13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,

varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet

från sin vän,

men man fruktar inte mer

den Allsmäktige.

15 *Job 19:19. Mina bröder är trolösa som bäckar*6:15trolösa som bäckarÖkenbäckar har inte vatten på sommaren när det som bäst behövs.,

som bäckars rännilar som sinar.

16 De är mörka av is när snön har fallit

och gömt sig i dem,

17 men när hettan kommer torkar de,

försvinner i värmen från sin plats.

18 De ändrar kurs från sitt lopp,

rinner ut i intet och försvinner.

19 Karavaner från Tema*6:19TemaHandelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

spanar efter dem,

resande från Saba

sätter sitt hopp till dem.

20 De blir svikna i sin förhoppning,

när de kommer fram

blir de bestörta.

21 Så har ni nu blivit till intet,

ni ser det förskräckliga

och blir rädda.

22 Har jag sagt: "Ge mig något,

köp mig loss med er förmögenhet,

23 rädda mig från fiendens hand,

friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig så tiger jag,

hjälp mig förstå var jag gått vilse.

25 *Ps 119:103. Hur inträngande

är inte uppriktiga ord!

Men vad hjälper

tillrättavisning från er?

26 Tänker ni märka ord

och betrakta en förtvivlad mans

ord som luft?

27 Skulle ni kasta lott om en faderlös

och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!

Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.

29 Vänd om, låt ingen orätt ske!

Vänd om, min sak är rättfärdig!

30 Bor orätt på min tunga?

Skulle inte min mun förstå ondska?