Il prologo
1 C’era nel paese di Uz un uomo che si chiamava Giobbe. Quest’uomo era integro e retto; temeva Iddio e fuggiva il male. 2 Gli erano nati sette figli e tre figlie; 3 possedeva settemila pecore, tremila cammelli, cinquecento paia di buoi, cinquecento asine e una servitù molto numerosa. Quest’uomo era il più grande di tutti gli Orientali. 4 I suoi figli erano soliti andare gli uni dagli altri e fare un banchetto, ciascuno nel suo giorno: e mandavano a chiamare le loro tre sorelle perché venissero a mangiare e a bere con loro. 5 Quando la serie dei giorni di banchetto era finita, Giobbe li faceva venire per purificarli; si alzava di buon mattino e offriva un olocausto per ciascuno di loro, perché diceva: "Può darsi che i miei figli abbiano peccato e abbiano rinnegato Iddio nel loro cuore". Giobbe faceva sempre così. 6 Un giorno accadde che i figli di Dio vennero a presentarsi davanti all’Eterno, e anche Satana venne in mezzo a loro. 7 L’Eterno disse a Satana: "Da dove vieni?". Satana rispose all’Eterno: "Dal percorrere la terra e dal passeggiare per essa". 8 L’Eterno disse a Satana: "Hai notato il mio servo Giobbe? Non ce n’è un altro sulla terra che come lui sia integro, retto, tema Iddio e fugga il male". 9 Satana rispose all’Eterno: "È forse per nulla che Giobbe teme Iddio? 10 Non lo hai circondato di un riparo, lui, la sua casa, e tutto quello che possiede? Tu hai benedetto l’opera delle sue mani e il suo bestiame ricopre tutto il paese. 11 Ma stendi un po’ la tua mano, tocca quanto egli possiede, e vedrai se non ti rinnega in faccia". 12 L’Eterno disse a Satana: "Ecco, tutto quello che possiede è in tuo potere; soltanto, non stendere la mano sulla sua persona". E Satana si ritirò dalla presenza dell’Eterno. 13 Un giorno, mentre i suoi figli e le sue figlie mangiavano e bevevano del vino in casa del loro fratello maggiore, giunse a Giobbe un messaggero a dirgli: 14 "I buoi stavano arando e le asine pascolavano lì vicino, 15 quando ecco i Sabei sono piombati loro addosso e li hanno portati via; hanno passato a fil di spada i servi, e solo io sono potuto scampare per venire a dirtelo". 16 Quello parlava ancora, quando ne giunse un altro a dire: "Il fuoco di Dio è caduto dal cielo, ha colpito le pecore e i servitori, e li ha divorati; e io solo sono potuto scampare per venire a dirtelo". 17 Quello parlava ancora, quando ne giunse un altro a dire: "I Caldei hanno formato tre bande, si sono gettati sui cammelli e li hanno portati via; hanno passato a fil di spada i servitori, e solo io sono potuto scampare per venire a dirtelo". 18 Quello parlava ancora, quando ne giunse un altro a dire: "I tuoi figli e le tue figlie mangiavano e bevevano del vino in casa del loro fratello maggiore; 19 ed ecco che un grande vento, venuto dall’altra parte del deserto, ha investito i quattro canti della casa, che è caduta sui giovani, ed essi sono morti; solo io sono potuto scampare per venire a dirtelo". 20 Allora Giobbe si alzò, si stracciò il mantello, si rase il capo, si prostrò a terra, adorò e disse: 21 "Nudo sono uscito dal grembo di mia madre, e nudo tornerò in grembo alla terra; l’Eterno ha dato, l’Eterno ha tolto; sia benedetto il nome dell’Eterno". 22 In tutto questo Giobbe non peccò e non attribuì a Dio nulla di ingiusto.
Prolog
1 1 Mos 6:9, 22:21, Klag 4:21, Hes 14:14f, 20, Luk 1:6. I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda. 2 Han hade fått sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet.
4 Hans söner brukade hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem. 5 Job 42:8. När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem1:5sände Job bud efter dem för att helga demAnnan översättning: "såg Job till att helga dem".. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem, för Job tänkte: "Kanske har mina barn syndat och förbannat1:5förbannatOrdagrant: "välsignat", en förskönande omskrivning (även i 1:11, 2:5, 9, jfr 1 Kung 21:10). Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.
Jobs första prövning
6 Job 2:1f. En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren1:6ÅklagarenHebr. Satán, som betyder "åklagare" eller "fiende" (jfr Sak 3:1, Upp 12:9f). kom också med bland dem. 7 1 Petr 5:8. Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade Herren: "Från en färd över jorden där jag vandrat omkring." 8 Då sade Herren till Åklagaren: "Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda."
9 Åklagaren svarade Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 Ords 10:22, Sak 2:9. Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 12 Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från Herrens ansikte.
13 När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt och drack vin i den äldste broderns hem, 14 kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten. 15 Då slog sabeerna1:15sabeernaFolkslag från Saba, nuvarande Jemen i södra delen av arabiska halvön. till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
16 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen1:16Guds eld föll från himlenSyftar kanske på blixtnedslag (jfr 2 Mos 9:23 med not). och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
17 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: "Kaldeerna1:17KaldeernaFolkslag från Mesopotamien (jfr 1 Mos 11:31, Jes 13:19). ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
18 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. 19 Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
20 1 Mos 37:29, 34, Jos 7:6, Esra 9:3. Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 Pred 5:14, 1 Tim 6:7. Han sade:
Naken kom jag ur min moders liv,
och naken ska jag återvända dit.
Herren gav och Herren tog.
Lovat är Herrens namn!
22 Rom 9:20. Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.