1 Job 7:11, 16. Jag är trött på livet,
jag vill släppa fram
min klagan,
jag talar i min själs bitterhet.
2 Jag vill säga till Gud:
Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina
över de gudlösas rådslag?
4 1 Sam 16:7, Job 28:24, 34:21. Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar
som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min skuld
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 Ps 119:73, 139:13f. Dina händer har format mig
och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 1 Mos 2:7, 3:19, 23, Ps 103:14. Tänk på hur du formade mig
som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman
av ben och senor.
12 Job 33:4, Apg 17:28. Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
– jag vet att du tänkte så –
14 att om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och inte lämna min skuld ostraffad.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Men är jag oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
för jag fylls av skam
och ser mitt lidande.
16 Jes 38:13. Och höjde jag huvudet
skulle du jaga mig som ett lejon
och åter visa din förunderliga
makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
nya vittnen mot mig
och låta mig känna
din vrede mer och mer,
du skulle sända här efter här
mot mig.
18 Job 3:3, 11, Jer 20:14. Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
utan förts från moderlivet
till graven!
20 Job 14:1, Ps 39:14. Min tid är kort.
Låt mig vara, lämna mig i fred
så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
för att aldrig komma tillbaka,
till mörkrets
och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring
där ljuset är som djupaste natt.
1 ESTÁ mi alma aburrida de mi vida:
Daré yo suelta á mi queja 10.1 cp. 30.16.sobre mí,
10.1 cp. 7.11. Hablaré con amargura de mi alma.
2 Diré á Dios: no me condenes;
Hazme entender por qué pleiteas conmigo.
3 10.3 cp. 13.9. ¿Parécete bien que oprimas,
Que 10.3 Sal. 89.38.deseches la 10.3 Sal. 138.8.obra de tus manos,
Y que resplandezcas sobre el consejo de los impíos?
4 10.4 Jn. 8.15. ¿Tienes tú ojos de carne?
10.4 1 S. 16.7. ¿Ves tú como ve el hombre?
5 ¿Son tus días como los días del hombre,
O tus años como los tiempos humanos,
6 Para que inquieras mi iniquidad,
Y busques mi pecado,
7 Sobre saber tú que no soy impío,
Y que no hay quien de tu mano libre?
8 10.8 Sal. 119.73. Tus manos me formaron y me compusieron
Todo 10.8 Sal. 139.5,13-16.en contorno: ¿y así me deshaces?
9 Acuérdate ahora que 10.9 Gn. 3.19.como á lodo me diste forma:
¿Y en polvo me has de tornar?
10 ¿No me fundiste como leche,
Y como un queso me cuajaste?
11 Vestísteme de piel y carne,
Y cubrísteme de huesos y nervios.
12 Vida y misericordia me concediste,
Y tu visitación guardó mi espíritu.
13 Y estas cosas tienes guardadas en tu corazón;
Yo sé que 10.13 cp. 23.14.esto está cerca de ti.
14 Si pequé, 10.14 cp. 13.27.tú me has observado,
Y no me limpias de mi iniquidad.
15 Si fuere malo, ¡ay de mí!
Y si fuere justo, no 10.15 Sal. 3.3 y 27.6.levantaré mi cabeza,
Estando harto de deshonra,
Y de verme afligido.
16 Y subirá de punto, pues me cazas como á 10.16 cp. 4.10 y 28.8.león,
Y tornas á hacer en mí maravillas.
1 Sophar exhorta á Job
2 al arrepentimiento.
17 Renuevas contra mí tus plagas,
Y aumentas conmigo tu furor,
10.17 cp. 19.12. Remudándose sobre mí ejércitos.
18 10.18 cp. 3.11. ¿Por qué me sacaste de la matriz?
Habría yo espirado, y no me vieran ojos.
19 Fuera, como si nunca hubiera sido,
Llevado desde el vientre á la sepultura.
20 10.20 cp. 7.6,16 y 8.9. ¿No son mis días poca cosa?
Cesa pues, y déjame, para que me 10.20 cp. 9.27.conforte un poco.
21 10.21 Sal. 39.13. Antes que vaya para no volver,
10.21 Sal. 88.12. A la tierra de tinieblas y 10.21 cp. 3.5.de sombra de muerte;
22 Tierra de oscuridad, lóbrega
Como sombra de muerte, sin orden,
Y que aparece como la oscuridad misma.