1 Voku do! ĉu iu respondos al vi?
Kaj al kiu el la sanktuloj vi vin turnos?
2 Malsaĝulon mortigas la kolero,
Kaj sensenculon pereigas la incitiĝemeco.
3 Mi vidis malsaĝulon, kiu enradikiĝis,
Kaj mi malbenis subite lian loĝejon.
4 Malproksimaj de savo estos liaj filoj;
Oni disbatos ilin ĉe la pordego,
Kaj neniu ilin savos.
5 Lian rikoltaĵon formanĝos malsatulo,
El inter la dornoj li ĝin prenos,
Kaj soifantoj englutos lian havaĵon.
6 Ne el la polvo eliras malpiaĵo,
Kaj ne el la tero elkreskas malbonago.
7 Sed homo naskiĝas por suferoj,
Kiel birdoj por flugado supren.
8 Sed mi min turnus al Dio,
Kaj al Li mi transdonus mian aferon;
9 Al Tiu, kiu faras grandaĵojn, kiujn neniu povas esplori,
Mirindaĵojn, kiujn neniu povas kalkuli;
10 Kiu donas pluvon sur la teron
Kaj sendas akvon sur la kampojn,
11 Por starigi malaltulojn alte,
Ke la afliktitoj leviĝu savite.
12 Li detruas la intencojn de ruzuloj,
Ke iliaj manoj ne plenumas sian entreprenon.
13 Li kaptas la saĝulojn per ilia ruzaĵo;
Kaj la decido de maliculoj fariĝas senvalora.
14 En la tago ili renkontas mallumon,
Kaj en tagmezo ili palpas, kiel en nokto.
15 Li savas kontraŭ glavo,
Kontraŭ la buŝo kaj mano de potenculo Li savas malriĉulon.
16 Al la senhavulo aperas espero,
Kaj la malboneco fermas sian buŝon.
17 Feliĉa estas la homo, kiun punas Dio;
Kaj la moralinstruon de la Plejpotenculo ne malŝatu;
18 Ĉar Li vundas, sed ankaŭ bandaĝas;
Li batas, sed Liaj manoj ankaŭ resanigas.
19 En ses malfeliĉoj Li vin savos;
En la sepa ne tuŝos vin la malbono.
20 En tempo de malsato Li savos vin de la morto,
Kaj en milito el la mano de glavo.
21 Kontraŭ la vipo de lango vi estos kaŝita;
Kaj vi ne timos ruinigon, kiam ĝi venos.
22 Dum ruinigo kaj malsato vi ridos;
Kaj la bestojn de la tero vi ne timos;
23 Ĉar kun la ŝtonoj de la kampo vi havos interligon,
Kaj la bestoj de la kampo havos pacon kun vi.
24 Kaj vi ekscios, ke paco estas en via tendo;
Vi esploros vian loĝejon, kaj nenio mankos.
25 Kaj vi ekscios, ke grandnombra estas via idaro
Kaj via naskitaro estas kiel la herbo de la tero.
26 En maljuneco vi iros en la tombon,
Kiel envenas garbaro en sia tempo.
27 Vidu, ni tion esploris, kaj tiel ĝi estas;
Atentu tion, kaj sciu tion.
1 Job 19:7. Ropa du!
Finns det någon
som svarar dig?
Till vem av de heliga vänder du dig?
2 Dåren dödas av sin ilska,
den oförnuftige av sin förbittring.
3 Ps 37:35f. Jag såg en dåre som slagit rot,
men strax förbannade jag
hans boning.
4 Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten
och ingen räddare finns.
5 Ps 109:11. Den hungrige slukar hans skörd,
den rövas bort
till och med bland törnen.
De törstiga flämtar
efter5:5 De törstiga flämtar efterAnnan översättning: "Snaran snappar efter". deras rikedom,
6 för nöden kommer inte ur stoftet,
olyckan skjuter inte upp ur marken.
7 1 Mos 3:19, Job 14:1, Matt 6:34. Men människan föds till möda
liksom eldens gnistor
flyger mot höjden.
8 Men jag skulle söka Gud
och inför Gud lägga fram min sak.
9 Job 9:10, 37:14f, Ps 72:18, 86:10, Rom 11:33. Han gör stora och outgrundliga ting,
fler under än någon kan räkna.
10 Job 36:27, 37:11f, Ps 65:10f. Han ger jorden regn
och sänder vatten över markerna.
11 1 Sam 2:7f, Ps 113:7, Luk 1:52. Han upphöjer de ringa
och hjälper de sörjande.
12 Neh 4:15, Ps 33:10, Jes 8:10. Han gör de listigas anslag om intet
så att deras händer
inte får framgång.
13 Job 37:24, 1 Kor 3:19. Han fångar de visa i deras slughet
och låter de svekfulla förhasta sig
vid sina rådslag.
14 5 Mos 28:29, Jes 59:9f. Om dagen möter de mörker,
de famlar mitt på dagen
som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 Ps 107:42. Den nödställde får åter ett hopp,
orätten måste stänga sin mun.
17 Ords 3:11f, Hebr 12:5f, Jak 1:12, Upp 3:19. Se, salig är den människa
som Gud tuktar.
Förkasta inte
den Allsmäktiges fostran,
18 5 Mos 32:39, 1 Sam 2:6f, Jes 30:26, Hos 6:1. för han sargar och förbinder,
han slår och hans händer helar.
19 Ps 91:3f, Ords 24:16. Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och sjunde gången drabbar dig inte
det onda.
20 Ps 33:19, 37:19, 144:9f. I tider av svält
räddar han dig från döden
och i krig från svärdets våld.
21 Jes 54:17. Från tungors gissel göms du undan,
du behöver inte vara rädd
när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
du behöver inte vara rädd
för vilddjur,
23 Ps 91:12f, Hes 34:25, Hos 2:18. för du står i förbund
med markens stenar,
markens vilddjur håller fred
med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
när du synar din boning
ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
att dina efterkommande
blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
när du nått full mognad,
som sädeskärven bärgas
när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
så är det.
Hör det och tänk på det noga.