Jó 19

Quinta replica di Giobbe

1 Allora Giobbe rispose e disse:

2 "Fino a quando affliggerete la mia anima e mi tormenterete con i vostri discorsi? 3 Sono già dieci volte che m’insultate e non vi vergognate di maltrattarmi. 4 Ammesso pure che io abbia sbagliato, il mio errore riguarda solo me. 5 Ma se proprio vi volete insuperbire contro di me e rimproverarmi la vergogna in cui mi trovo, 6 allora sappiatelo: chi mi ha fatto torto e mi ha avvolto nelle sue reti è Dio. 7 Ecco, io grido: ‘Violenza!’ e nessuno risponde; imploro aiuto, ma non c’è giustizia! 8 Dio mi ha sbarrato la via e non posso passare, ha coperto di tenebre il mio cammino. 9 Mi ha spogliato della mia gloria, mi ha tolto dal capo la corona. 10 Mi ha demolito pezzo per pezzo, e io me ne vado! Ha sradicato come un albero la mia speranza. 11 Ha acceso la sua ira contro di me e mi ha considerato come suo nemico. 12 Le sue schiere sono venute tutte insieme, si sono spianate la via fino a me e si sono accampate intorno alla mia tenda. 13 Egli ha allontanato da me i miei fratelli, i miei conoscenti si sono del tutto estraniati da me. 14 Mi hanno abbandonato i miei parenti, i miei intimi mi hanno dimenticato. 15 I miei domestici e le mie serve mi trattano da straniero; ai loro occhi io sono un estraneo. 16 Chiamo il mio servo, e non risponde, devo supplicarlo con la mia bocca. 17 Il mio fiato è ripugnante per mia moglie, faccio pietà a chi nacque dal grembo di mia madre. 18 Perfino i bimbi mi disprezzano; se cerco di alzarmi, mi deridono. 19 Tutti gli amici più stretti mi hanno in orrore, e quelli che amavo mi si sono rivoltati contro. 20 Le mie ossa stanno attaccate alla mia pelle, alla mia carne non è rimasta che la pelle dei denti. 21 Pietà, pietà di me, voi, amici miei! perché la mano di Dio mi ha colpito. 22 Perché perseguitarmi come fa Dio? Perché non siete mai sazi della mia carne? 23 Oh, se le mie parole fossero scritte! se fossero impresse in un libro! 24 se con lo scalpello di ferro e con il piombo fossero incise nella roccia per sempre! 25 Ma io so che il mio Redentore vive e che alla fine si alzerà sulla polvere. 26 E quando, dopo la mia pelle, questo corpo sarà distrutto, senza la mia carne, vedrò Iddio. 27 Lo vedrò a me favorevole; lo contempleranno i miei occhi, non quelli di un altro; il cuore, dal desiderio, mi si scioglie! 28 Se voi dite: ‘Come lo perseguiteremo?’ - se la radice del mio male già si trova in me - 29 Temete per voi stessi la spada, perché i castighi della spada sono furiosi, affinché sappiate che c’è una giustizia".

Jobs svar på Bildads andra tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Hur länge ska ni plåga min själ

och krossa mig med ord?

3 *Job 16:20. Tio gånger har ni hånat mig

och kränkt mig utan att rodna.

4 Om jag verkligen har gått vilse,

då är förvillelsen min egen sak.

5 Även om ni förhäver er mot mig

och använder min förnedring

emot mig,

6 så ska ni veta

att Gud har gjort mig orätt

och spänt sitt nät omkring mig.

7 *Job 30:20. Jag ropar mot våldet

men får inget svar,

jag ropar men där finns ingen

rättfärdighet.

8 *Job 3:23, Klag 3:5f. Han har spärrat min väg

så att jag inte kommer fram,

över mina stigar lägger han mörker.

9 Han har klätt av mig min ära

och tagit kronan från mitt huvud.

10 Han bryter ner mig från alla sidor

tills jag går under.

Han rycker upp mitt hopp

som ett träd.

11 *Job 13:24, 16:9, 33:10, Klag 2:5. Han har tänt sin vredes eld

mot mig

och räknar mig som sin fiende.

12 Hans skaror samlas

och förbereder sitt anfall mot mig,

de slår läger runt mitt tält.

13 *Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19. Han har drivit bort

mina bröder från mig,

alla jag känner

är som främlingar för mig.

14 Mina närmaste har gett sig av,

mina vänner har glömt mig.

15 Min familj och mina tjänarinnor

ser mig som en främling,

en främmande är jag i deras ögon.

16 Om jag kallar på min tjänare

svarar han inte,

jag måste vädja

till honom ödmjukt.

17 Min andedräkt är vidrig

för min hustru,

jag äcklar min egen familj.*19:17min egen familjOrdagrant: "min mages barn". Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).

18 *Job 30:1. Även små barn föraktar mig,

så snart jag reser mig

hånar de mig.

19 *Ps 41:10, 55:13f, 88:9. För alla mina vänner

är jag avskyvärd,

de jag älskade

har vänt mig ryggen.

20 *Job 16:8, 30:30, 33:21, Ps 102:6. Mina ben tränger ut

genom hud och kött,

jag har bara tandköttet kvar.

21 *Job 1:11, Ps 32:4. Var barmhärtiga, ni mina vänner,

var barmhärtiga mot mig,

för Guds hand har slagit mig.

22 Varför förföljer ni mig

som Gud gör?

Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

23 O, att mina ord skulle skrivas ner,

att de skulle nertecknas i en bok

24 och för evigt ristas in i klippan

med järnstift och bly!*19:24blyAnvändes för att fylla i en inskrift i sten.

25 *Job 16:19, Ps 78:35, 110:1, Jes 41:14, 47:4, Hos 13:14, 1 Kor 15:25f, Upp 1:18. Men jag vet att min återlösare lever*19:25min återlösare leverMöjlig profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).,

att han till sist ska träda fram

över stoftet.

26 *Jes 26:19, Dan 12:2, Joh 5:28f, 1 Kor 13:12. När sedan min sargade hud

är borta,

ska jag i mitt kött skåda Gud.

27 *Ps 17:15, 73:26, 2 Kor 5:2, 1 Joh 3:2. Jag själv ska få skåda honom,

jag ska se honom

med egna ögon,

inte med någon annans.

Därefter längtar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:

"Hur ska vi förfölja honom?"

Roten till olyckan

har ni funnit hos mig*19:28har ni funnit hos migAndra handskrifter (så Septuaginta): "finns hos honom"..

29 *Ps 58:12, Pred 12:14, Matt 5:22. Var rädda för svärdet,

för vrede hör till synder

som straffas med svärd.

Därför ska ni veta

att det kommer en dom.