1 Muri iho i ēnei mea, nā, he tuahine tō Apohārama tama a Rāwiri, ko Tāmara te ingoa, he ātaahua; ā, i arohaina ia e Amanono tama a Rāwiri.

2 Nā, ngaua kinotia ana a Amanono, nō ka mate ia mō tōna tuahine, mō Tāmara, he wāhina hoki ia, ā, ki te whakaaro o Amanono he hē rawa ki te meatia tētahi mea ki a ia.

3 He hoa ia tō Amanono, tōna ingoa ko Ionārapa, he tama nā Himea, nā tētahi o ngā tuākana o Rāwiri; he tangata mūrere rawa anō a Ionārapa. 4 Nā, ka mea ia ki a ia, "He aha koe, e te tama a te kīngi, i pēnei ai te kikokore i tēnei ata, i tēnei ata? E kore ianei koe e whakaatu ki ahau?"

Anō rā ko Amanono ki a ia, "E aroha ana ahau ki a Tāmara, ki te tuahine o Apohārama, o tōku teina."

5 Nā, ka mea a Ionārapa ki a ia, "Takoto i runga i tōu moenga, ka whakamatemate hoki i a koe, ā, ka tae mai tōu pāpā kia kite i a koe, nā, ka mea ki a ia, ‘Kia haere mai tōku tuahine, a Tāmara ki te whāngai i ahau ki te kai, ki te taka hoki i te kai i tāku tirohanga, kia kite atu ai ahau, kia kai ai i tā tōna ringa.’ "

6 Heoi, ka takoto a Amanono, ka whakamatemate; ā, i te taenga mai o te kīngi kia kite i a ia, ka mea a Amanono ki te kīngi, "Tēnā kia haere mai a Tāmara, tōku tuahine ki te hangā i ētahi keke i tāku tirohanga, kia rua, ā, ka kai ahau i tā tōna ringa."

7 Kātahi ka tono tangata a Rāwiri ki te whare ki a Tāmara, ka mea: "Tēnā, haere ki te whare o tōu tungāne, o Amanono, ki te taka kai māna." 8 Heoi, haere ana a Tāmara ki te whare o tōna tungāne, o Amanono, ā, i te takoto tērā. Nā, ka mau ia ki te parāoa, ā, pokepokea ana, hanga ana hei keke i tāna tirohanga, nā, tunua ana e ia ngā keke. 9 Nā, kua mau ia ki te parāi, ringihia ana e ia ki tōna aroaro; heoi ka whakaparahako tērā ki te kai.

Nā, ka mea a Amanono, "Kia mawehe katoa atu ngā tāngata i ahau." Nā, ka mawehe katoa ngā tāngata i a ia. 10 Nā, ka mea a Amanono ki a Tāmara, "Maua ake te kai nā ki te whare moenga, ā, mā tōu ringa ahau e whāngai." Nā, ka mau a Tāmara ki ngā keke i hangā e ia, ā, kawea ana ki a Amanono, ki tōna tungāne, ki te whare moenga. 11 Ā, i tāna kawenga ki a ia kia kainga, nā, ka hopu tērā i a ia, ka mea, "Haere mai, tāua ka takoto tahi, e tōku tuahine."

12 Nā, ka mea ia ki a ia, "Kauaka, e tōku tungāne, kaua ahau e whakaititia, kāhore hoki he mahi pēnei i roto i a Īharaira; kāti rā tēnei mahi wairangi. 13 Ko ahau hoki, kei hea he hunanga mō tōku whakamā? Ā, ka rite koe ki tētahi o te hunga wairangi o Īharaira. Engari rā kōrero ki te kīngi; e kore hoki ahau e kaiponuhia e ia ki a koe." 14 Heoi, kīhai ia i pai ki te whakarongo ki tōna reo; nā, he kaha rawa ia i a ia, ā, whakaititia ana ia e ia, ā, takotoria ana e ia.

15 Kātahi ka nui atu te kino i kino ai a Amanono ki a ia; nui atu te kino i kino ai ia ki a ia i te aroha i aroha ai ia ki a ia. Ā, ka mea a Amanono ki a ia, "Whakatika, haere."

16 Nā, ka mea tērā ki a ia, "Kāhore he rawa; nui atu te kino o tēnei tononga i ahau i tērā i meatia e koe ki ahau."

Otiia kīhai ia i pai ki te whakarongo ki a ia. 17 Kātahi ka karangatia e ia tāna tangata i mahi nei ki a ia, ā, ka mea, "Tonoa atu tēnei wahine i tōku aroaro ki waho, whakarawatia hoki te tatau i muri i a ia." 18 Nā, he kākahu purepure tō te wāhina, he pērā hoki ngā koroka i kākahuria ai ngā tamāhine wāhina a te kīngi. Kātahi ka kawea ia e tāna tangata ki waho, ā, whakarawatia ana te tatau i muri i a ia. 19 Nā, ka opehia e Tāmara he pungarehu ki runga ki tōna mātenga, ā, haea ana e ia tōna kākahu purepure, taupokina iho ōna ringa ki runga ki tōna mātenga, ā, haere ana, me te auē haere.

20 Nā, ka mea a Apohārama tōna tungāne ki a ia, "I a koe tōu tungāne a Amanono? Tēnā, noho puku, e tōku tuahine; ko tōu tungāne hoki ia, kaua tōu ngākau e mea ki tēnei mea." Nā, noho ana a Tāmara, whakapouaru ana i te whare o tōna tungāne, o Apohārama.

21 I te rongonga ia o Kīngi Rāwiri i ēnei mea katoa, nui rawa tōna riri. 22 Nā, kāhore a Apohārama kupu ki a Amanono, ahakoa pai, ahakoa kino; e mauāhara ana hoki a Apohārama ki a Amanono, mōna i whakaiti i tōna tuahine i a Tāmara.

23 Ā, e rua rawa tau i muri, nā, he kaikutikuti hipi a Apohārama i Paara-Hatoro, i te taha o Ēparaima, ā, karangatia ana e Apohārama ngā tama katoa a te kīngi. 24 Nā, ka haere a Apohārama ki te kīngi, ā, ka mea, "Nanā, he kaikutikuti ēnei a tāu pononga, nā, kia haere te kīngi rātou ko āna pononga hei hoa mō tāu pononga."

25 Nā, ka mea te kīngi ki a Apohārama, "Kauaka, e tāku tama, kaua mātou katoa e haere, kei taimaha koe i a mātou." Nā, tohe ana ia ki a ia; otiia kīhai tērā i pai ki te haere; engari i manaaki i a ia.

26 Kātahi ka mea a Apohārama, "Ki te kore, tukua tōku tuakana a Amanono, kia haere tahi mātou."

Nā, ka mea te kīngi, "Kia haere ia i a koe hei aha?" 27 Ka tohe ia a Apohārama ki a ia, ā, ka tukua e ia a Amanono rātou ko ngā tama katoa a te kīngi hei hoa mōna.

28 Nā, i whakahau a Apohārama i āna tāngata, i mea, "E kite koutou i te ngākau o Amanono e koa ana i te wāina, ā, ka mea ahau ki a koutou, ‘Patua a Amanono,’ nā, me whakamate, kaua e wehi; he teka ianei nāku koutou i whakahau? Kia māia, kia toa." 29 Ā, rite tonu tā ngā tāngata a Apohārama i mea ai ki a Amanono ki tā Apohārama i whakahau ai. Kātahi ka whakatika katoa ngā tama a te kīngi, ā, eke ana ki tōna muera, ki tōna muera, ā, rere ana.

30 I a rātou anō i te ara, ka tae te rongo ki a Rāwiri, ka kōrerotia, "Kua patua e Apohārama ngā tama katoa a te kīngi, kīhai hoki tētahi o rātou i mahue." 31 Kātahi ka whakatika te kīngi, ā, haea ana e ia ōna kākahu, takoto ana ki te whenua; me te tū anō āna tāngata katoa, he mea haehae ngā kākahu.

32 Nā, ka oho a Ionārapa tama a Himea, a te tuakana o Rāwiri, ka kī, "Kei mea tōku ariki, ko ngā taitama katoa, ko ngā tama a te kīngi kua whakamatea nei; engari ko Amanono anake i mate. Ko tā Apohārama hoki tēnei i karanga ai, he mea whakatakoto nō te rā anō i whakaiti ai tērā i tōna tuahine, i a Tāmara. 33 Nā, tēnā, kaua te ngākau o tōku ariki, o te kīngi e mea ki taua mea, e whakaaro, ko ngā tama katoa a te kīngi kua mate; kāhore, ko Amanono anake i mate."

34 Rere ana ia a Apohārama. Nā, ko te marangatanga o ngā kanohi o te tamaiti e tūtei atu ana, ka titiro, nā, he nui te hunga e haere mai ana i te ara i te taha o te puke i tōna tuarā.

35 Nā, ka mea a Ionārapa ki te kīngi, "Nanā, ko ngā tama a te kīngi te haere mai nei; e rite ana ki tā tāu pononga i mea ai."

36 Mutu kau tāna kōrero, nā, ko te haerenga mai o ngā tama a te kīngi, ā, nui atu tō rātou reo ki te tangi; ā, nui atu te tangi i tangi ai te kīngi rātou ko āna tāngata katoa.

37 Rere ana ia a Apohārama, ā, haere ana ki a Tāramai tama a Amihuru, kīngi o Kehuru. Ko Rāwiri ia, tangihia ana e ia tāna tama i ngā rā katoa.

38 Heoi, rere ana a Apohārama, haere ana ki Kehuru, ā, e toru ōna tau ki reira. 39 Nā, ka kōingo te ngākau o Kīngi Rāwiri kia haere ki a Apohārama; kua mārie hoki ia ki a Amanono, i te mea kua mate ia.

1 *2 Sam 3:2. Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon*13:1Absalom ... Tamar ... AmnonBetyder "fadern är frid", "dadelpalm" (Höga V 7:7) och "trofast". blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 *1 Sam 16:9, 2 Sam 21:21, 1 Krön 2:13. Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

4 Han sade nu till honom: "Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!" Amnon svarade honom: "Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster*13:4min bror Absaloms systerHelsyster till Absalom men halvsyster till Amnon (jfr 3:3f). ." 5 Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand."

6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor*13:6kakorGrundtexten har ett ovanligt ord (hebr. levivót) som kan översättas "hjärtkakor". inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand."

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom." 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån." När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: "Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand." Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster." 12 *3 Mos 18:9, 20:17, 5 Mos 27:22. Men hon svarade honom: "Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig." 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Upp med dig och gå din väg!" 16 Då sade hon till honom: "Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: "Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!"

18 Tamar hade en hellång*13:18hellångAnnan översättning: "färggrann" (jfr 1 Mos 37:3 med not). dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 *Job 2:12, 1 Sam 4:12, Est 4:1, Jer 2:37. tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet*13:19lade handen på huvudetKvinnlig sorgegest, känd t ex från den feniciske kungen Ahirams sarkofag (1200-tal f Kr). och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes." Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning*13:23fårklippningFestlighet på våren (jfr 1 Sam 25:7). i Baal-Hasor*13:23Baal-HasorLåg troligen bland bergen drygt 2 mil norr om Jerusalem., som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 *1 Sam 25:2, 36. Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?" 25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig." Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: "Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?" Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?" 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: "Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra." 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död." 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: "Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade." 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj*13:37TalmajAbsaloms morfar (3:3). Geshur låg öster om Galileiska sjön, ca 15 mil bort., Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.