1 Nā, ka mura anō te riri o Ihowā ki a Īharaira, ā, ka whakatūtehu ia i a Rāwiri ki te hē mō rātou, ki te mea, "Tīkina, taua a Īharaira rāua ko Hūrā."

2 Nā, ko te kīanga a te kīngi ki a Ioapa ki te rangatira ope, i reira ia i a ia, "Tēnā, hāereerea ngā iwi katoa o Īharaira mai o Rāna ā tae noa ki Peerehepa, ka tatau i te iwi, kia mōhio ai ahau ki te tōpūtanga o te iwi."

3 Anō rā ko Ioapa ki te kīngi, "Mā Ihowā, mā tōu Atua e mea te iwi kia tātaki rau noa atu i tō rātou tokomaha i a rātou nei, ā, kia kite hoki ngā kanohi o tōku ariki, o te kīngi; otiia he aha tōku ariki, te kīngi i āhuareka ai ki tēnei mea?"

4 He ahakoa rā, ū tonu te kupu a te kīngi ki a Ioapa rātou ko ngā rangatira ope. Nā, haere atu ana a Ioapa rātou ko ngā rangatira ope i te aroaro o te kīngi ki te tatau i te iwi, i a Īharaira.

5 Nā, ka whiti rātou i Horano, ka noho ki Aroere, ki te taha ki matau o te pā i waenganui o te awaawa o Kara, ā tae noa ki Iatere. 6 Kātahi ka tae rātou ki Kireara, ki te whenua o Tahatimihorohi, ā, ka tae ki Ranaiāna, ā, āwhio haere ana ki Hairona; 7 ā, ka tae ki te pā kaha ki Tāira, ki ngā pā katoa o ngā Hiwi, o ngā Kanaani; ā, puta ana rātou ki te tonga o Hūrā, ki Peerehepa.

8 Nā, ka oti te whenua katoa te hāereere e rātou, ka tae rātou ki Hiruhārama i te paunga o ngā marama e iwa, o ngā rā e rua tekau.

9 Nā, ka hōmai e Ioapa te tōpūtanga o te iwi i taua ki te kīngi; ā, e waru rau mano ngā mārohirohi i roto i a Īharaira, he hunga mau hoari; ā, e rima rau mano ngā tāngata o Hūrā.

10 Nā, ka patu te ngākau o Rāwiri i a ia i muri i tāna tauanga i te iwi. Ā, ka mea a Rāwiri ki a Ihowā, "Nui atu tōku hara i tāku i mea nei; nā, tēnā, kia whakarērea noatia iho, e Ihowā, te hē o tāu pononga; nui atu hoki te kūware o tāku i mea ai."

11 Nā, i te marangatanga ake o Rāwiri i te ata, ka puta te kupu a Ihowā ki a Kara poropiti, ki tā Rāwiri matakite, i mea ia, 12 "Haere, mea atu ki a Rāwiri, ko te kupu tēnei a Ihowā: ‘E toru ngā mea ka whakaaria e ahau ki a koe; whiriwhiria e koe tētahi o aua mea, ā, ka meatia e ahau ki a koe.’ "

13 Heoi, ka tae a Kara ki a Rāwiri, ā, ka kōrero ki a ia, ka mea, "Kia tae atu rānei ki a koe ētahi tau matekai e whitu ki tōu whenua? Kia toru rānei ngā marama e rere ai koe i te aroaro o ōu hoariri, me tā rātou whai anō i a koe? Kia toru rānei ngā rā o te mate urutā ki tōu whenua? Nā, whakaaroa e koe kia kitea ai tāku kupu e whakahoki ai ki tōku kaitono mai."

14 Anō rā ko Rāwiri ki a Kara, "He noa iho ōku whakaaro. Nā, kia taka tātou āianei ki roto ki te ringa o Ihowā, he nui hoki āna mahi tohu; ā, kaua ahau e taka ki te ringa o te tangata."

15 Heoi, whakapāngia ana e Ihowā he mate urutā ki a Īharaira, o te ata iho anō ā taea noatia te wā i whakaritea; ā, mate ake o te iwi, o Rāna ā tae noa ki Peerehepa, e whitu tekau mano tāngata. 16 Ā, nō te toronga atu o te ringa o te anahera ki Hiruhārama whakangaro ai, ka puta kē tō Ihowā whakaaro mō te kino, ā, ka mea ia ki te anahera e whakangaro ana i te iwi, "Kua nui tēnei! Kati tōu ringa." Ā, i te patunga wīti a Arauna Iepuhi, te anahera a Ihowā.

17 I kōrero hoki a Rāwiri ki a Ihowā i tōna kitenga i te anahera i patua ai te iwi, i mea, "Inā, kua hara ahau, kua mahi i te mahi hē; ko ēnei hipi ia, i aha rātou? Tēnā, kia pā tōu ringa ki ahau, ki te whare anō o tōku pāpā."

18 Nā, ka haere a Kara ki a Rāwiri i taua rā, ā, ka mea ki a ia, "Haere ki runga, whakaarahia he āta ki a Ihowā ki te patunga wīti a Arauna Iepuhi." 19 Nā, whakatika ana a Rāwiri, pērā ana me te kupu a Kara, me tā Ihowā i whakahau ai. 20 Ā, ka titiro atu a Arauna, ka kite i te kīngi rātou ko āna tāngata e haere mai ana ki a ia; nā, ka puta atu a Arauna, piko ana ki te kīngi, ahu ana tōna mata ki te whenua.

21 Nā, ka mea a Arauna, "He aha tōku ariki, te kīngi, i haere mai ai ki tāna pononga?"

Nā, ka mea a Rāwiri, "Ki te hoko i tāu patunga wīti, kia hangā ai he āta ki a Ihowā, kia mutu ai te whiunga o te iwi."

22 Nā, ka mea a Arauna ki a Rāwiri, "Me tango e tōku ariki, e te kīngi, me whakaeke te mea e pai ana ki tāna titiro. Nanā, ngā kau hei tahunga tinana, me ngā patu wīti, me ngā mea o ngā kau hei wahie!" 23 Ko ēnei katoa, e te kīngi, e hoatu ana e Arauna ki te kīngi. I mea anō a Arauna ki te kīngi, "Kia manako a Ihowā, tōu Atua ki a koe."

24 Nā, ka mea te kīngi ki a Arauna, "Kāhore, engari me āta hoko e ahau tōu wāhi ki te utu, e kore hoki e whakaherea e ahau he tahunga tinana ki a Ihowā, ki tōku Atua, kāhore i utua e ahau."

Heoi, hokona ana e Rāwiri taua patunga wīti me ngā kau ki te hiriwa, e rima tekau hekere. 25 Ā, hangā ana e Rāwiri he āta ki reira mā Ihowā, whakaekea ana e ia ētahi tahunga tinana me ētahi whakahere mō te pai. Heoi, ka mārie a Ihowā ki te whenua, ā, ka mutu te mate urutā ki a Īharaira.

1 *1 Krön 21:1f. Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." 2 *2 Mos 30:12f, Dom 20:1. Då sade kungen till Joab, befälhavaren*24:2Joab, befälhavarenAndra handskrifter: "Joab och befälhavarna". för hans här som var med honom: "Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket*24:2räkna folketFolkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1). så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade kungen: "Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?" 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

5 *5 Mos 2:36, Jos 13:16. De gick*24:5De gickDen beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet. över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 *1 Mos 14:14, Jos 19:28. Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land*24:6Tatim-Hodshis landAndra handskrifter: "hetiternas land i riktning mot Kadesh".. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 *1 Krön 27:24. Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

10 *2 Sam 12:13. Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt."

11 *1 Sam 9:9, 22:5. När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,*24:11GadBetyder "lycka" (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5). Davids siare. Han sade: 12 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig." 13 *Jer 29:17, Hes 6:11f. Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Ska det komma svält i ditt land i sju*24:13sjuAndra handskrifter: "tre". år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."

14 David svarade Gad: "Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla." 15 *1 Krön 21:14.Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 *2 Mos 12:23. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Dra tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 *4 Mos 16:22. Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."

18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas*24:18AraunaMotsvarar kanske ewrine, "herreman" på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk. tröskplats."*24:18tröskplatsMarken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: "Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket." 22 Då sade Arauna till David: "Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren din Gud vara nådig mot dig."

24 Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver*24:24femtio siklar silverDrygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.. 25 *1 Krön 22:1, 2 Krön 3:1. Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.