1 Und Hiob setzte seine Rede fort und sprach: 2 So wahr Gott lebt, der mir mein Recht entzogen, und der Allmächtige, der meine Seele betrübt hat: 3 Solange noch mein Odem in mir ist und der Hauch Gottes in meiner Nase, 4 sollen meine Lippen nichts Verkehrtes reden und meine Zunge keine Lüge aussprechen. 5 Ferne sei es von mir, daß ich euch Recht gebe, ich werde mir meine Unschuld nicht nehmen lassen bis an mein Ende! 6 Ich habe an meiner Gerechtigkeit festgehalten und werde sie nicht loslassen, mein Gewissen straft mich über keinen meiner Tage; 7 mein Feind aber müsse verurteilt werden und meine Widersacher Unrecht haben. 8 Denn was für eine Hoffnung hat der Frevler, wenn Gott [ihn] abschneidet, wenn er ihm seine Seele entzieht? 9 Wird Gott sein Geschrei erhören, wenn Not über ihn kommt? 10 Hätte er seine Lust an dem Allmächtigen, so würde er Gott allezeit anrufen. 11 Ich will euch über Gottes Hand belehren und, was es mit dem Allmächtigen für eine Bewandtnis hat, euch nicht verhehlen. 12 Siehe, ihr alle habt es ja gesehen (warum redet ihr so unnütze Worte)? 13 Das ist das Teil, das der gottlose Mensch von Gott, und dies das Erbe, das die Tyrannen vom Allmächtigen erhalten: 14 Wenn seine Kinder sich mehren, so ist’s für das Schwert, und seine Nachkommenschaft hat nicht Brot genug. 15 Seine Entronnenen sinken durch die Pest ins Grab, und ihre Witwen beweinen sie nicht. 16 Wenn er schon Geld zusammenscharrt wie Staub und Kleider zusammenhäuft wie Kot, 17 so bringt er sie zwar zusammen, aber der Gerechte wird sie anziehen, und in das Geld werden sich die Unschuldigen teilen. 18 Er baut sein Haus wie die Motte und wie ein Hüttlein, das der Hüter macht. 19 Reich legt er sich hin und tut es nicht wieder; in einem Augenblick ist er dahin: 20 Schrecken ergreift ihn wie eine Wasserflut, der Sturmwind führt ihn über Nacht davon. 21 Ein Ostwind ergreift ihn, und er fährt dahin, er rafft ihn von seiner Stätte hinweg. 22 Schonungslos schleudert Er Geschosse nach ihm, eiligst muß er fliehen vor seiner Hand. 23 Man klatscht mit den Händen über ihn und zischt ihn aus an seinem Ort.
1 Nā, i kōrero tonu anō a Hopa i tāna pepeha, i mea:
2 "E ora ana te Atua, nāna nei i whakakāhore tōku tika;
te Kaha Rawa nāna nei i whakakawa tōku wairua;
3 kei te toitū tonu hoki tōku ora i roto i ahau,
ā, kei roto i ōku pongaponga te Wairua o te Atua;
4 e pono, e kore ōku ngutu, e kōrero kino,
e kore te hīanga e puaki i tōku arero.
5 Auē kia whakatikaia tā koutou e ahau!
E kore e whakarērea e ahau tōku ngākau tapatahi, ā mate noa.
6 Ka mau tāku pupuri ki tōku tika, e kore e tukua atu e ahau;
e kore tōku ngākau e whakahē ki ahau i ahau anō e ora nei.
7 "Ko tōku hoariri, kia rite ia ki te tangata kino;
ko te tangata e whakatika mai ana ki ahau, kia rite ia ki te tangata hara.
8 He aha oti tā te whakapono kore e tūmanako ai,
ahakoa whiwhi ia i te rawa,
ki te mea ka tangohia atu tōna wairua e te Atua?
9 E rongo rānei te Atua ki tāna tangi
ina pā te hē ki a ia?
10 E āhuareka rānei ia ki te Kaha Rawa,
e karanga rānei ki te Atua i ngā wā katoa?
11 "Ka whakaakona koutou e ahau ki te ringa o te Atua;
e kore e hunā e ahau ngā mea e takoto mai nei i te Kaha Rawa.
12 Nanā, kua kite koutou katoa;
ā, nā te aha koutou i wairangi rawa ai?
13 "Ko tā te Atua wāhi tēnei mā te tangata kino,
ko te mea e whakarērea iho mā ngā kaitūkino,
ko tā te Kaha Rawa e riro i a rātou.
14 Ki te mea ka tokomaha āna tamariki, hei mea mā te hoari;
e kore anō hoki ōna uri e mākona i te taro.
15 Ko ōna mōrehu ka tanumia ki te mate;
e kore anō hoki āna pouaru e tangi.
16 Ahakoa āmene ia i te hiriwa ānō he puehu,
ā, pae tonu te kākahu mōna ānō he paru –
17 e pae anō i a ia, otiia ka kākahuria e te tangata tika,
ka wehewehea hoki te hiriwa e te harakore.
18 Ka rite tāna hanga i tōna whare ki tā te pūrehurehu;
tōna rite kei te whare tīhokahoka e hangā ana e te kaitiaki.
19 Ka takoto ia, he tangata taonga, otiia e kore e kohia ki te urupā;
ko te tirohanga ake a ōna kanohi, nā, kua kāhore noa iho ia.
20 Rite tonu ki te wai ngā whakawehi e mau ai ia;
tāhaetia ana ia e te paroro i te pō.
21 Ka kāhakina atu ia e te marangai, ā, riro ana ia;
ka āia atu anō ia i tōna wāhi.
22 Ka āki mai hoki te Atua ki a ia, e kore anō ia e tohungia;
mea noa ia kia rere mai i roto i tōna ringa.
23 Ka papaki te tangata i ō rātou ringa ki a ia,
ā, ka whakahī, ka ā atu i a ia i tōna wāhi."