Jó 12

Terza replica di Giobbe

1 Allora Giobbe rispose e disse:

2 "Voi, certo, valete quanto un popolo, e con voi morirà la sapienza. 3 Ma di senno ne ho anch’io quanto voi, non vi sono affatto inferiore; e cose come queste chi non le sa? 4 Io dunque dovrei essere lo zimbello degli amici! Io che invocavo Iddio, ed egli mi rispondeva; lo zimbello io, l’uomo giusto, integro! 5 Il disprezzo per la sventura altrui è nel pensiero di chi vive contento; esso è sempre pronto per quelli a cui vacilla il piede. 6 Sono invece tranquille le tende dei ladri; chi provoca Iddio, chi si fa un dio della propria forza, se ne sta al sicuro. 7 Ma interroga un po’ gli animali e te lo insegneranno; gli uccelli del cielo e te lo mostreranno; 8 o parla alla terra ed essa te lo insegnerà, e i pesci del mare te lo racconteranno. 9 Chi non sa, fra tutte queste creature, che la mano dell’Eterno ha fatto ogni cosa, 10 che egli tiene in mano l’anima di tutto ciò che vive, e lo spirito di ogni essere umano? 11 L’orecchio non discerne forse le parole, come il palato assaggia le pietanze? 12 Nei vecchi si trova la sapienza e la lunghezza di giorni dà intelligenza. 13 Ma in Dio stanno la saggezza e la potenza, a lui appartengono il consiglio e l’intelligenza. 14 Ecco, egli abbatte, e nessuno può ricostruire; chiude un uomo in prigione, e non c’è chi gli apra. 15 Ecco, egli trattiene le acque, e tutto inaridisce; le lascia andare, ed esse sconvolgono la terra. 16 Egli possiede la forza e l’abilità; da lui dipendono chi erra e chi fa errare. 17 Egli manda scalzi i consiglieri, colpisce di demenza i giudici. 18 Scioglie i legami dell’autorità dei re e cinge i loro fianchi di catene. 19 Manda scalzi i sacerdoti, e rovescia i potenti. 20 Priva della parola i più eloquenti, e toglie il discernimento ai vecchi. 21 Sparge il disprezzo sui nobili, e allenta la cintura ai forti. 22 Rivela le cose nascoste, facendole uscire dalle tenebre, e porta alla luce ciò che è avvolto in ombra di morte. 23 Rende grandi i popoli e li annienta, amplia le nazioni e le riconduce nei loro confini; 24 toglie il senno ai capi della terra, e li fa vagare in solitudini senza sentiero. 25 Vanno brancolando nelle tenebre, senza nessuna luce, e li fa barcollare come ubriachi.

Jobs svar på Sofars första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Visst är det ni som är folket,

och med er dör visheten ut!

3 *Job 13:2. Men jag har förstånd

likaväl som ni,

jag är inte underlägsen er.

Vem känner inte till detta?

4 *Job 17:6, 30:9, Jer 20:7. Jag har blivit till åtlöje

för min vän,

jag som ropade till Gud

och fick svar.

Den rättfärdige och oskyldige

blir till åtlöje.

5 I den sorglöses tankar

föraktas olyckan,

den står redo för dem

vilkas fötter vacklar.

6 *Job 21:7f, Ps 73:3f, Jer 12:1, Hab 1:11. Rövarna får ha sina tält i fred,

de som trotsar Gud har trygghet,

de som har sin gud i sin hand.

7 Men fråga boskapen,

den ska undervisa dig,

fåglarna under himlen,

de ska ge dig svar.

8 Tala till jorden,

den ska undervisa dig,

fiskarna i havet ska ge dig besked.

9 Vem av dem känner inte till

att det är Herrens hand

som har gjort det?

10 *4 Mos 16:22, Apg 17:25, 28. I hans hand är allt levandes själ

och varje människas ande.

11 *Job 34:3. Ska inte örat pröva orden

liksom munnen prövar

matens smak?

12 Hos de gamla finns vishet,

långt liv ger förstånd.

13 *Job 9:4, Ords 8:14. Hos Gud finns vishet och makt,

hos honom finns råd och förstånd.

14 *Jes 25:2, Upp 3:7. Se, han river ner

och ingen kan bygga upp,

han låser in och ingen kan öppna.

15 *1 Mos 7:11f, 8:1f. Se, han håller vattnen tillbaka

och de torkar ut,

han släpper dem lösa

och de ödelägger landet.

16 Hos honom är kraft och klokhet,

den förvillade och förvillaren

tillhör honom.

17 Rådsherrar för han barfota bort,

och domare gör han till dårar.

18 Han lossar kungars bojor

och binder rep om deras höfter.

19 Präster för han barfota bort

och störtar mäktiga män.

20 Han tystar de betroddas läppar

och tar bort de äldstes insikt.

21 *Job 34:19, Ps 107:40. Han öser förakt över furstar

och lossar bältet på de starka.

22 *Dan 2:22, Matt 10:26, 2 Kor 4:6. Han avslöjar mörkrets djupheter

och för dödsskuggan ut i ljuset.

23 *Ps 107:38f. Han låter folkslag växa

och förgör dem,

han vidgar deras gränser

och för bort dem.

24 *Dan 4:28f. Han tar förståndet

från ledarna för jordens folk

och låter dem irra

i väglös ödemark.

25 De famlar i mörker utan ljus,

han får dem att ragla som druckna.