1 ✝ Varför står du så långt borta, o HERRE, och varför döljer du dig i nödens tider? 2 ✝ I sitt högmod förföljer den ogudaktige den arme. Låt dem fångas i de onda planer som de tänkt ut. 3 För den ogudaktige skryter över sina egna begär och välsignar den girige och föraktar* HERREN. 4 ✝ Den ogudaktige med sin stolta min vill inte söka efter Gud, Gud finns inte i någon av hans tankar. 5 ✝ Hans vägar är alltid krokiga, dina domar är långt ifrån hans blick och han fnyser åt alla sina fiender. 6 Han säger i sitt hjärta: Jag ska inte rubbas, för jag kommer aldrig få någon motgång. 7 ✝ Hans mun är full med förbannelse, falskhet och bedrägeri, under hans tunga finns ondska och olycka. 8 ✝ Han ligger på lur vid gårdarna och från gömstället mördar han den oskyldige. Hans ögon spanar efter den värnlöse. 9 ✝ Han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och när han drar in sitt nät fångar han den arme. 10 ✝ Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft. 11 ✝ Han säger i sitt hjärta: Gud glömmer det, han har dolt sitt ansikte, han kommer aldrig se det. 12 HERRE, grip in! Gud, lyft din hand, glöm inte de arma. 13 ✝ Varför får den ogudaktige förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars? 14 ✝ Men du har sett det, för du ser all olycka och sorg och ska återgälda det med din hand. Åt dig överlåter den olycklige sin sak, du är den faderlöses hjälpare. 15 ✝ Krossa den ondes och den ogudaktiges makt, straffa hans ondska tills du inte finner den längre. 16 ✝ HERREN är Konung alltid och för evigt, hedningarna är utrotade från hans land. 17 Du hör de ödmjukas längtan, HERRE, du lyssnar till dem och styrker deras hjärtan 18 ✝ och skaffar den faderlöse och förtryckte rätt, så att människorna, komna av jord, aldrig mer ska kunna förtrycka.