1 ✝ O HERRE Gud, som hämnden tillhör, o Gud, som hämnden tillhör, visa dig! 2 ✝ Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar. 3 ✝ Hur länge ska de ogudaktiga, HERRE, hur länge ska de ogudaktiga få triumfera? 4 Hur länge ska de få vräka ur sig och tala fräckheter, och alla de som gör det onda få skryta om sig själva? 5 De krossar ditt folk, o HERRE, och förtrycker din arvedel. 6 De dödar änkan och främlingen och mördar den faderlösa. 7 ✝ Ändå intalar de sig: HERREN ser det inte, inte heller ska Jakobs Gud bry sig om det. 8 Besinna er ni vettlösa bland folket, och ni dårar, när ska ni bli visa? 9 ✝ Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som har format ögat, skulle han inte se? 10 Skulle han som tuktar hedningarna inte straffa, han som lär människan förstånd , skulle inte han veta? 11 ✝ HERREN känner människans tankar, att de är fåfängliga. 12 ✝ Salig är den som du fostrar, o HERRE, och som du undervisar i din lag, 13 ✝ så att du kan ge honom ro från onda dagar till dess graven blir grävd för de ogudaktiga. 14 ✝ För HERREN förskjuter inte sitt folk, inte heller överger han sin arvedel. 15 ✝ Ty rättvisa ska åter gälla i domen, och alla med rättsinniga hjärtan ska följa den. 16 Vem ska stå upp för mig mot de onda, vem ska stå upp för mig mot dem som gör orätt? 17 ✝ Om inte HERREN hade varit min hjälp, hade jag snart legat i det tysta. 18 När jag sa: Min fot vacklar, då höll din nåd mig uppe, o HERRE. 19 ✝ När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ. 20 Skulle ondskans domstol* ha gemenskap med dig, en som använder lagen för att göra ont? 21 De samlar sig tillsammans emot den rättfärdiges liv och fördömer oskyldigt blod. 22 ✝ Men HERREN är mitt försvar, och min Gud är min tillflykts klippa. 23 Och han ska låta deras ondska drabba dem själva, och ska förgöra dem för deras ondskas skull, ja HERREN, vår Gud ska förgöra dem.