1 För körledaren. En psalm av David. 2 ✝ HERRE, på dig förtröstar jag. Låt mig aldrig få skämmas, rädda mig i din rättfärdighet! 3 ✝ Lyssna till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg där jag finner frälsning, 4 ✝ för du är min klippa och min borg. För ditt namns skull, led mig och visa mig vägen. 5 ✝ Lös mig ur snaran som de har gillrat åt mig, för du är min styrka. 6 ✝ I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, o HERRE, sanningens* Gud! 7 ✝ Jag hatar dem som ger akt på värdelösa avgudar,* men jag förtröstar på HERREN. 8 ✝ Jag vill jubla och vara glad över din nåd, att du har sett mitt lidande och du känner min själ i nöden. 9 ✝ Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats. 10 ✝ Förbarma dig över mig, o HERRE för jag är i nöd, mitt öga förtärs av sorg, likaså min själ och min kropp. 11 ✝ Mitt liv försvinner i sorg och mina år i suckan. Min kraft sviktar genom min synd, och mina ben förtärs. 12 ✝ Jag har blivit en skam bland alla mina fiender, särskilt bland mina grannar och till en skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr undan för mig. 13 ✝ Jag är bortglömd, borta ur deras tankar som om jag vore död. Jag är som ett krossat kärl. 14 ✝ För jag har hört förtal från många, skräck finns på alla sidor: de gaddar sig samman och smider planer mot mig för att ta mitt liv. 15 Men jag hoppas på dig, HERRE, och säger: Du är min Gud. 16 ✝ Min tid ligger i dina händer. Rädda mig ur mina fienders hand och från dem som förföljer mig. 17 ✝ Låt ditt ansikte lysa över din tjänare! Fräls mig för din nåds* skull! 18 ✝ Låt mig inte behöva skämmas, o HERRE, när jag ropar till dig! Låt de ogudaktiga få skämmas och låt dem tystna i dödsriket. 19 ✝ Låt de läppar som ljuger tystas, de som stolt och föraktfullt talar fräckt mot den rättfärdige. 20 ✝ O hur stor är inte din godhet, som du har sparat åt dem som fruktar dig som du, inför människors barn, har ordnat för dem som förtröstar på dig. 21 ✝ Du gömmer dem hos dig, skyddade från människors sammansvärjning, du bevarar dem i din hydda undan tungornas angrepp. 22 ✝ Lovad vare HERREN, för han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad. 23 ✝ För jag sa förhastat: Jag är bortstött från dina ögon. Men du hörde när jag bad högt, när jag ropade till dig. 24 ✝ Älska HERREN, alla ni hans heliga, för HERREN bevarar de trogna, men han straffar strängt den som handlar i högmod. 25 ✝ Var vid gott mod, alla ni som hoppas på HERREN och han ska styrka era hjärtan.