1 ✝ En psalm av Asaf. Den mäktige Guden, HERREN, har talat och kallar på jorden från solens uppgång ända till dess nedgång. 2 ✝ Från Sion, det fullkomligt sköna, träder Gud fram i glans. 3 ✝ Vår Gud kommer och han ska inte tiga. Förtärande eld går framför honom, och kring honom rasar en storm. 4 ✝ Han ska kalla på himlarna där ovan och på jorden, för att döma sitt folk. 5 Församla mina heliga till mig, som har slutit förbund med mig genom offer. 6 ✝ Och himlarna förkunnar hans rättfärdighet, för Gud själv är den som dömer. Sela. 7 Hör o mitt folk, jag vill tala. Israel! Jag vill vittna mot dig. Jag är Gud, din Gud. 8 ✝ Det är inte för dina slaktoffer jag går till rätta med dig, dina brännoffer har ständigt varit inför mig. 9 ✝ Jag vill inte ta oxar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor, 10 för alla skogens villebråd är mina, likaså all boskap på de tusen bergen. 11 Jag känner alla fåglar på bergen, och det som rör sig på marken tillhör mig. 12 ✝ Om jag vore hungrig, skulle jag inte berätta det för dig, för jorden är min med allt vad den rymmer. 13 ✝ Skulle jag äta oxars kött och dricka bockars blod? 14 ✝ Nej, offra tacksägelse åt Gud och infria dina löften till den högste, 15 ✝ och ropa till mig i nödens tid. Jag ska rädda dig och du ska prisa mig. 16 ✝ Men till den ogudaktige säger Gud: Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun, 17 ✝ du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig? 18 ✝ Om du såg en tjuv, så följde du med honom och med äktenskapsbrytare slår du följe. 19 Du använder din mun till att sprida ondska och spinner svek med din tunga. 20 Du sitter och förtalar din bror, du smutskastar din mors son. 21 Sådant har du gjort och jag har tigit, så du har inbillat dig att jag är likadan som du. Men jag ska ställa dig till svars och straffa dig. 22 Betänk det, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan hopp om räddning. 23 ✝ Den som offrar tacksägelse ärar mig, och den som följer min väg ska jag låta se Guds frälsning.