1 ✝ En psalm av David. Ta dig an min sak, o HERRE, mot dem som kämpar mot mig, strid mot dem som strider mot mig! 2 Ta rustning och sköld och grip in till min hjälp! 3 Dra också fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till mig: Jag är din frälsning! 4 ✝ Låt dem som vill ta mitt liv förbryllas och skämmas. Låt dem som vill mig ont tvingas tillbaka med skam. 5 ✝ Låt dem bli som agnar för vinden, låt HERRENS ängel driva bort dem. 6 ✝ Låt deras väg bli mörk och slipprig, och låt HERRENS ängel förfölja dem. 7 ✝ För utan skäl har de lagt ut ett nät för mig dolt i en fallgrop, utan orsak har de grävt en grop åt mig. 8 ✝ Låt fördärvet drabba honom oväntat, och låt hans nät som han har dolt fånga honom själv, låt honom falla i det till sin egen undergång. 9 ✝ Men min själ ska jubla i HERREN och glädja sig över hans frälsning. 10 Alla mina ben ska säga: HERRE, vem är som du? Du räddar den svage från den starke, den fattige och nödställde från den som plundrar honom. 11 ✝ Falska vittnen träder fram, de förhör mig om det jag inte vet. 12 ✝ De lönar mig med ont för gott, till min själs fördärv. 13 ✝ Jag däremot, då de var sjuka, klädde mig i sorgdräkt, späkte mig med fasta, men min bön återvände bara till mig*. 14 Som om det varit min vän eller bror eller som i sorg efter en mor gick jag sorgklädd och nerböjd. 15 ✝ Men när jag faller så gläder de sig och gaddar sig samman. Ja, förtalare gaddade ihop sig mot mig utan att jag anade något. De smädade mig utan uppehåll. 16 ✝ Tillsammans med hycklare som hånar på fester, gnisslar de tänder mot mig. 17 ✝ Herre, hur länge ska du se på? Rädda mig från deras fördärv, mitt dyrbara liv från lejonen. 18 ✝ Jag ska tacka dig i den stora församlingen, och prisa dig bland allt folket. 19 ✝ Låt inte dem som utan skäl är mina fiender, få glädja sig över mig. Låt inte de som hatar mig utan anledning, få blinka med ögonen.* 20 För det är inte fred de talar utan de tänker ut svekfulla planer mot de stillsamma i landet. 21 ✝ De gapar stort mot mig, och säger: Haha, haha! Vårt öga har sett det. 22 ✝ Du har sett detta, o HERRE. Var inte tyst, o Herre, var inte långt borta från mig! 23 ✝ Vakna, res dig och skaffa mig rätt ja, ta dig an min sak, min Gud och min Herre. 24 ✝ Döm mig efter din rättfärdighet, o HERRE, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig. 25 Låt dem inte få säga i sitt hjärta: Haha! Det blev som vi ville! Låt dem inte få säga: Vi slukade honom. 26 ✝ Skam och smälek må drabba alla som gläds åt min olycka. Låt dem som förhäver sig över mig kläs i skam och vanära. 27 ✝ Men låt alla dem som unnar mig min rätt få jubla och glädja sig. Låt dem ständigt få säga: Må HERREN vara högtlovad, som vill sin tjänares välgång. 28 ✝ Då ska min tunga förkunna din rättfärdighet och prisa dig dagen lång.