1 För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David, när han var i grottan på flykt undan Saul. 2 ✝ Förbarma dig över mig, o Gud, förbarma dig över mig! För på dig förtröstar min själ, och under dina vingars skugga tar jag min tillflykt till dess faran är över. 3 ✝ Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud som utför allt för mig.* 4 ✝ Han ska sända hjälp från himlen och rädda mig, när mina förföljare hånar mig. Sela. Gud sänder sin nåd och sin sanning. 5 ✝ Min själ är omgiven av lejon, jag ligger bland dem som brinner, ja bland människor vars tänder är spjut och pilar, och vars tungor är skarpa svärd. 6 Upphöjd vare du, o Gud, över himlarna, låt din härlighet vara över hela jorden. 7 ✝ De lade ut ett nät för mina fötter, min själ är nerböjd. De grävde en grop för mig, men föll själva i den. Sela. 8 ✝ Mitt hjärta är fast, o Gud, mitt hjärta är orubbligt: jag vill sjunga och lova. 9 ✝ Vakna min ära*, vakna psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. 10 ✝ Jag vill prisa dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. 11 ✝ För din nåd är stor, den når till himlarna, och din sanning ända till skyarna. 12 Upphöjd över himlarna vare du, o Gud, och din härlighet över hela jorden!