1 En psalm, en sång av Koras söner. För körledaren till Mahalat-leannót, en vishetspsalm av esraiten Heman. 2 ✝ O HERRE, min frälsnings Gud! Dag och natt ropar jag inför dig. 3 Låt min bön komma inför dig, lyssna till mitt rop. 4 För mitt liv är fyllt av lidande, och jag står vid dödsrikets rand. 5 ✝ Jag räknas till dem som ska begravas, jag är som en man utan livskraft. 6 ✝ Jag ligger bland de döda, lik de slagna som ligger i graven vilka du inte mer kommer ihåg, och som är avskilda från din hand. 7 ✝ Du har lagt mig i den djupaste graven, i mörkret i djupen. 8 ✝ Din vrede tynger mig, och du låter alla dina bränningar slå över mig. Sela. 9 ✝ Du har drivit bort mina förtrogna, du har gjort mig avskyvärd inför dem, jag är instängd och kommer inte ut. 10 ✝ Mitt öga sörjer på grund av lidande. HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag sträcker ut mina händer mot dig. 11 ✝ Ska du visa under för de döda? Ska de döda uppstå och tacka dig? Sela. 12 ✝ Ska din kärleksfullhet förkunnas i graven, din trofasthet i fördärvet? 13 ✝ Ska dina underverk bli kända i mörkret? Din rättfärdighet i glömskans land? 14 ✝ Men jag ropar till dig o HERRE, och på morgonen stiger min bön till dig. 15 ✝ Varför, HERRE, förkastar du mig*? Varför döljer du ditt ansikte för mig? 16 Ända från min ungdom har jag varit bedrövad och nära döden, jag är förbryllad medan jag lider av dina förskräckelser. 17 ✝ Din vredes lågor sveper över mig, dina fasor förgör mig. 18 De omger mig likt vatten hela dagen, tillsammans omringar de mig. 19 ✝ Du har drivit bort mina nära och kära och i mina förtrognas ställe är mörker.