1 Vid Babylons floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion. 2 I pilträden som fanns där hängde vi våra harpor. 3 För de som fört bort oss i fångenskap krävde att vi skulle sjunga, och de som plundrat oss krävde glädje sång och sa: Sjung för oss en av Sions sånger! 4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land? 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma sin skicklighet. 6 Låt min tunga fastna vid min gom, om jag inte minns dig, om jag inte låter Jerusalem vara min allra högsta glädje. 7 ✝ Kom ihåg, o HERRE, Edoms barn, som på Jerusalems dag ropade: Riv, det, riv ner det ända till grunden! 8 ✝ O Babylons dotter, som ska förstöras, lycklig blir han som får ge igen för allt du gjort mot oss. 9 ✝ Lycklig blir han som griper dina spädbarn och krossar dem mot klippan.