Salmos 137

Vid Babels floder.

1 Vid Babylons floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion. 2 I pilträden som fanns där hängde vi våra harpor. 3 För de som fört bort oss i fångenskap krävde att vi skulle sjunga, och de som plundrat oss krävde glädje sång och sa: Sjung för oss en av Sions sånger! 4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land? 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma sin skicklighet. 6 Låt min tunga fastna vid min gom, om jag inte minns dig, om jag inte låter Jerusalem vara min allra högsta glädje. 7 ✝137:7 Jer 49:12; Klag 4:21f; Hes 25:12f; Hes 35:2f; Oba 1:11-16; Kom ihåg, o HERRE, Edoms barn, som på Jerusalems dag ropade: Riv, det, riv ner det ända till grunden! 8 ✝137:8 Jes 13:19f; Jer 50:29f; Jer 51:24f; Upp 18:16; O Babylons dotter, som ska förstöras, lycklig blir han som får ge igen för allt du gjort mot oss. 9 ✝137:9 Jes 13:16; Nah 3:10; Lycklig blir han som griper dina spädbarn och krossar dem mot klippan.