1 ✝ Varför vredgas hedningarna och varför tänker folken fåfängliga ting? 2 ✝ Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde.* 3 ✝ De säger: Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band bort från oss. 4 ✝ Men han som bor i himlen ler, Herren ska göra narr av dem. 5 ✝ Sedan talar han till dem i sin vrede och med sin vredes glöd förskräcker han dem: 6 ✝ Jag har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg. 7 ✝ Jag ska förkunna om ett beslut: HERREN har sagt till mig: Du är min Son, i dag har jag fött dig.* 8 ✝ Be mig, så ska jag ge dig hedningarna till arv och jordens ändar till din egendom. 9 ✝ Du ska krossa dem med järnspira, du ska slå sönder dem som lerkärl. 10 Så var nu visa ni kungar, låt er varnas, ni domare på jorden! 11 ✝ Tjäna HERREN med fruktan och gläd er med bävan! 12 ✝ Ge Sonen hyllningskyss*, så att han inte blir vred och ni förgås på vägen, för snart kan hans vrede blossa upp. Välsignade är alla de som förtröstar på honom.