1 ✝ En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. 2 ✝ Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, är du, o Gud, från evighet till evighet. 3 ✝ Du låter människan vända åter till stoft, och du säger: Vänd åter, ni människors barn. 4 ✝ För tusen år är i dina ögon som gårdagen när den är förbi, och som en nattväkt*. 5 ✝ Du sköljer bort dem som med en flod, de är likt en sömn, om morgonen är de likt gräs som växer upp. 6 ✝ På morgonen blomstrar det och frodas, på kvällen huggs det ner och vissnar. 7 ✝ För vi förgås av din vrede och vi förskräcks av din vredes glöd. 8 ✝ Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus. 9 För alla våra dagar försvinner under din vrede, vi slutar våra år som en suck. 10 ✝ Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio år om krafterna räcker. Ändå är det möda och bekymmer när det är som bäst, för snart är det slut och vi flyger bort. 11 Vem känner din vredes kraft, och din vrede i enlighet med hur du borde fruktas? 12 ✝ Lär oss att räkna våra dagar, så att vi får ett vist hjärta. 13 ✝ Återvänd, o HERRE. Hur länge? Och förbarma dig angående dina tjänare! 14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra livsdagar. 15 Gläd oss lika många dagar som du har bedrövat oss, lika många år som vi har sett det onda. 16 Låt ditt verk uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn. 17 ✝ Och låt HERREN vår Guds skönhet vara över oss och gör våra händers verk fasta, ja, befäst våra händers verk.