1 En bön av en plågad när han djupt bedrövad utgjuter sin klagan inför HERREN. 2 Hör min bön, o HERRE, och låt mitt rop komma inför dig. 3 ✝ Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar. 4 För mina dagar har försvunnit som rök, och mina ben är förbrända som av eld. 5 Mitt hjärta är slaget och förtorkat som gräs, så att jag glömmer att äta mitt bröd. 6 ✝ Efter all min högljudda suckan är jag bara skinn och ben. 7 ✝ Jag är lik en pelikan i öknen, jag är som en uggla bland ruiner. 8 ✝ Jag vakar och är som en ensam fågel på taket. 9 ✝ Mina fiender hånar mig dagligen, de gör narr av mig, brukar mitt namn i förbannelser. 10 ✝ För jag äter aska som bröd och blandar min dryck med gråt, 11 för din vredes och din förbittrings skull, ty du lyfte och kastade bort mig. 12 ✝ Mina dagar är som en skugga som försvinner och jag vissnar som gräs. 13 ✝ Men du, o HERRE, ska bestå för evigt och din åminnelse från släkte till släkte. 14 ✝ Du ska stå upp och förbarma dig över Sion, ty tiden för att visa henne nåd, ja den bestämda tiden, är inne. 15 För dina tjänare har hennes stenar kära, och de förbarmar sig över dess grus. 16 ✝ Så ska hedningarna frukta HERRENS namn, och alla jordens kungar din härlighet. 17 När HERREN bygger upp Sion, ska han visa sig i sin härlighet. 18 Han ska ge akt på de utblottades bön och ska inte förakta deras böner. 19 ✝ Detta ska upptecknas för den kommande generationen, och det folket som blir skapat ska prisa HERREN. 20 För han har skådat ner från sin helgedoms höjd, från himlen såg HERREN ner på jorden, 21 ✝ för att höra den fångnes klagan, för att befria de dödsdömda, 22 för att förkunna HERRENS namn i Sion och hans lov i Jerusalem, 23 ✝ när alla folk och riken församlas för att tjäna HERREN. 24 Han har försvagat min kraft på vägen, han har förkortat mina dagar. 25 ✝ Jag säger: o min Gud, ta inte bort mig mitt i livet! Dina år varar från släkte till släkte. 26 ✝ För länge sedan lade du jordens grund, och himlarna är dina händers verk. 27 ✝ De förgås men du ska bestå. De ska alla nötas ut som en klädnad. Som en mantel ska du förvandla dem, och de ska bli förvandlade. 28 ✝ Men du är densamme och dina år har inget slut. 29 ✝ Dina tjänares barn ska bo i landet, och deras efterkommande ska bestå inför dig.