1 För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom. 2 ✝ Befria mig från mina fiender o min Gud, och beskydda mig från mina motståndare. 3 Rädda mig från förbrytarna och fräls mig från de blodtörstiga! 4 ✝ För se hur de ligger i försåt för min själ, mäktiga män gaddar sig samman mot mig, men inte för min överträdelse, inte heller för min synd, o HERRE. 5 ✝ De skyndar att göra sig redo, fastän jag är utan skuld. Vakna upp för att hjälpa mig och se till mig! 6 Därför o HERRE, härskarornas Gud, Israels Gud, må du vakna upp och straffa alla hedningar, var inte barmhärtig mot någon ondskefull förbrytare! Sela. 7 De återvänder på kvällen, de ylar som hundar och stryker omkring i staden. 8 ✝ Se vad de spyr ut med sina munnar. De har svärd på sina läppar, för de säger: vem skulle höra det? 9 ✝ Men du, o HERRE, ler åt dem, du ska göra alla hedningar till åtlöje. 10 ✝ På grund av hans styrka, väntar jag på dig, för du Gud är min borg. 11 ✝ Min barmhärtige Gud ska komma mig till mötes. Gud ska låta mig se mina fienders fall. 12 ✝ Döda dem inte för då kan mitt folk glömma det. Skingra dem med din kraft och slå ner dem, o Herre, du vår sköld! 13 För varje ord på deras läppar är en synd i deras mun. Låt dem fångas i sitt högmod, och för de förbannelser och lögner som de talar. 14 Förgör dem i din vrede, förgör dem så att de inte finns mer! Låt dem få veta att Gud är den som regerar i Jakob till jordens yttersta ändar! Sela. 15 De återvänder på kvällen, och de ylar som hundar och stryker omkring i staden. 16 ✝ De driver omkring och letar efter föda och gnyr om de inte blir mätta. 17 ✝ Men jag vill sjunga om din styrka och jubla om morgonen över din nåd, för du har varit min borg och min tillflykt när jag var i nöd. 18 Till dig o min styrka vill jag lovsjunga, för Gud är min borg och min trofasta Gud.