1 För körledaren, till liljorna. En psalm av David. 2 Rädda mig, o Gud, för vattnet har kommit mig inpå livet. 3 ✝ Jag har sjunkit ner i en djup dy utan fotfäste, jag har kommit ut på djupt vatten, och strömmen sköljer över mig. 4 ✝ Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina ögon sviktar medan jag väntar på min Gud. 5 ✝ De som hatar mig utan anledning är fler än håren på mitt huvud. De som är mina fiender utan skäl och vill förgöra mig är mäktiga. Vad jag inte har stulit måste jag ersätta. 6 O Gud, du känner min dårskap, och mina synder är inte dolda för dig. 7 O Herre, härskarornas GUD, låt inte dem som hoppas på dig komma på skam för min skull. Låt inte dem som söker dig drabbas av vanära för min skull, o Israels Gud. 8 ✝ Ty för din skull får jag utstå hån, och skam täcker mitt ansikte. 9 Jag har blivit främmande för mina bröder, en främling för min mors barn. 10 ✝ Ty nitälskan* för ditt hus har förtärt mig, och smädelserna från dem som smädar dig föll över mig. 11 När jag grät och tuktade min själ med fasta, så hånades jag för det. 12 Jag klädde mig i säcktyg, och jag blev ett ordspråk för dem. 13 ✝ De som sitter i porten pratar om mig, och jag har blivit en dryckesvisa. 14 ✝ Men angående mig, så är min bön till dig o HERRE, i behaglig tid. O Gud, i din stora nåd, bönhör mig med din trofasta hjälp. 15 Rädda mig ur dyn, så att jag inte sjunker. Låt mig bli räddad från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. 16 Låt inte vattenmassorna dränka mig, eller djupet uppsluka mig. Låt inte brunnen sluta sitt gap över mig! 17 Bönhör mig, o HERRE, för din nåd är god. Vänd dig till mig i enlighet med din stora barmhärtighet. 18 ✝ Göm inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda att svara mig! 19 Kom nära min själ och förlossa den! Befria mig från mina fiender! 20 Du vet hur jag hånas, min skam och min vanära. Alla mina motståndare är inför dig. 21 Deras hån har krossat mitt hjärta, och jag är full av bedrövelse. Jag väntade på att någon skulle ha medlidande men det fanns ingen, och på någon som kunde trösta mig, men jag hittade ingen. 22 ✝ De gav mig också galla att äta och i min törst gav de mig ättika att dricka.* 23 ✝ Låt deras bord framför dem bli en snara och deras välgång en fälla. 24 Låt deras ögon förmörkas, så att de inte ser, och gör så att deras ben ständigt vacklar. 25 Häll ut din vrede över dem, och låt din glödande vrede få tag i dem. 26 ✝ Låt deras boning bli ödelagd, och låt ingen bo i deras tält. 27 ✝ För de förföljer den som du har slagit och pratar om plågan hos den som du har sårat. 28 ✝ Lägg synd till deras synd och låt dem inte få del av din rättfärdighet! 29 ✝ Låt dem bli strukna ur de levandes bok, så att de inte finns upptecknade bland de rättfärdiga. 30 ✝ Men jag är betryckt och plågad, o Gud, låt din frälsning skydda mig! 31 Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. 32 ✝ Det ska behaga HERREN mer än en oxe eller en tjur med horn och klövar. 33 ✝ De ödmjuka ska se det och glädja sig och era hjärtan ska få nytt mod, ni som söker Gud. 34 ✝ För HERREN hör de arma, och han föraktar inte sina fångna. 35 ✝ Låt himlen och jorden lova honom, haven och allt som rör sig i dem! 36 För Gud ska frälsa Sion och bygga upp Juda städer, så att de kan bo där och ha det som egendom. 37 ✝ Hans tjänares barn ska ärva det och de som älskar hans namn ska bo där.