Salmos 132

Davids löfte och HERRENS.

1 ✝ 132:1 Ps 56:9; En pilgrimssång. Tänk, HERRE, på David och på allt hans lidande. 2 Hur han svor HERREN en ed och gav detta löfte åt Jakobs Mäktige: 3 Sannerligen, jag ska inte gå in i mitt hus där jag bor, och inte heller lägga mig på min bädd. 4 ✝132:4 2 Sam 7:2f; 1 Krön 17:1f; Jag ska inte unna mina ögon sömn, eller mina ögonlock slummer, 5 ✝132:5 Apg 7:46; förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt Jakobs Mäktige. 6 ✝132:6 1 Mos 35:19; 1 Sam 6:21; 1 Sam 7:1-2; 2 Sam 6:3f; Se, vi hörde om den i Efrata, vi fann den i skogsbygden. 7 ✝132:7 1 Krön 28:2; Ps 122:1; Vi ska gå in i hans boning, vi ska tillbe vid hans fotpall, och säga: 8 ✝132:8 4 Mos 10:35-36; 2 Krön 6:41-42; Ps 68:2; Res dig, o HERRE, kom till din viloplats, du och din makts ark. 9 ✝132:9 1 Petr 2:9; Låt dina präster vara klädda i rättfärdighet, och dina heliga jubla. 10 ✝132:10 Ps 18:51; För din tjänare Davids skull, vänd inte bort din smordes ansikte. 11 ✝132:11 2 Sam 7:11f; 1 Krön 17:11; 2 Krön 6:16; Ps 89:3-5; Apg 2:30; HERREN har svurit David en sann ed som han inte tar tillbaka: En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron. 12 Om dina barn håller mitt förbund och mina vittnesbörd, som jag ska lära dem, så ska även deras barn för alltid sitta på din tron. 13 Ty HERREN har utvalt Sion, där har han önskat ha sin boning. 14 ✝132:14 Ps 68:17; Detta är min viloplats för evigt, här ska jag bo, för det har jag önskat. 15 Hennes förråd ska jag rikligen välsigna, hennes fattiga ska jag mätta med bröd. 16 ✝132:16 Ords 9:6; Jes 61:6; Hennes präster ska jag klä med frälsning, och hennes heliga ska jubla högt av glädje. 17 ✝132:17 1 Sam 2:10; 1 Kung 11:36; Ps 18:29; Hes 29:21; Luk 1:69; Luk 2:32; Där ska jag låta ett horn växa upp åt David. Jag har gjort i ordning en lampa för min smorde. 18 ✝132:18 Hes 21:27; Hans fiender ska jag klä med skam, men på honom ska hans krona glänsa.