1 För körledaren, till den stumma duvan i fjärran. En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat. 2 ✝ Var mig nådig, o Gud, för människor vill ta mitt liv. De är stridslystna och förtrycker mig dagligen. 3 ✝ Mina fiender står ständigt efter mitt liv, för de är många som strider mot mig*, o du den Högste. 4 Men när fruktan kommer över mig, förtröstar jag på dig. 5 ✝ På Gud, vars ord jag prisar, på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor* göra mig? 6 Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig. 7 ✝ De gaddar sig samman och ligger på lur. De vaktar på mina steg, eftersom de står efter mitt liv. 8 ✝ Ska de slippa undan med sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, o Gud! 9 ✝ Du har räknat hur ofta jag fått fly, samla mina tårar i din lägel, är de inte uppskrivna i din bok? 10 När jag ropar till dig måste mina fiender vika tillbaka. Detta vet jag, för Gud är för mig. 11 På Gud, vars ord jag prisar, på HERREN, vars ord jag prisar, 12 ✝ på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? 13 ✝ Dina löften vilar över mig, o Gud, jag ska lovprisa dig. 14 ✝ För du har räddat mig från döden. Har inte du skyddat mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus?