Isaías 63

1 Who is this who comes from Edom,

with dyed garments from Bozrah?

Who is this who is glorious in his clothing,

marching in the greatness of his strength?

"It is I who speak in righteousness,

mighty to save."

2 Why is your clothing red,

and your garments like him who treads in the wine vat?

3 "I have trodden the wine press alone.

Of the peoples, no one was with me.

Yes, I trod them in my anger

and trampled them in my wrath.

Their lifeblood is sprinkled on my garments,

and I have stained all my clothing.

4 For the day of vengeance was in my heart,

and the year of my redeemed has come.

5 I looked, and there was no one to help;

and I wondered that there was no one to uphold.

Therefore my own arm brought salvation to me.

My own wrath upheld me.

6 I trod down the peoples in my anger

and made them drunk in my wrath.

I poured their lifeblood out on the earth."

7 I will tell of the loving kindnesses of Yahweh

and the praises of Yahweh,

according to all that Yahweh has given to us,

and the great goodness toward the house of Israel,

which he has given to them according to his mercies,

and according to the multitude of his loving kindnesses.

8 For he said, "Surely, they are my people,

children who will not deal falsely;"

so he became their Savior.

9 In all their affliction he was afflicted,

and the angel of his presence saved them.

In his love and in his pity he redeemed them.

He bore them,

and carried them all the days of old.

10 But they rebelled

and grieved his Holy Spirit.

Therefore he turned and became their enemy,

and he himself fought against them.

11 Then he remembered the days of old,

Moses and his people, saying,

"Where is he who brought them up out of the sea with the shepherds of his flock?

Where is he who put his Holy Spirit among them?"

12 Who caused his glorious arm to be at Moses’ right hand?

Who divided the waters before them, to make himself an everlasting name?

13 Who led them through the depths,

like a horse in the wilderness,

so that they didn’t stumble?

14 As the livestock that go down into the valley,

Yahweh’s Spirit caused them to rest.

So you led your people to make yourself a glorious name.

15 Look down from heaven,

and see from the habitation of your holiness and of your glory.

Where are your zeal and your mighty acts?

The yearning of your heart and your compassion is restrained toward me.

16 For you are our Father,

though Abraham doesn’t know us,

and Israel does not acknowledge us.

You, Yahweh, are our Father.

Our Redeemer from everlasting is your name.

17 O Yahweh, why do you make us wander from your ways,

and harden our heart from your fear?

Return for your servants’ sake,

the tribes of your inheritance.

18 Your holy people possessed it but a little while.

Our adversaries have trodden down your sanctuary.

19 We have become like those over whom you never ruled,

like those who were not called by your name.

Vredens och frälsningens dag

1 *Jes 34:6. Vem är han som kommer

från Edom,

från Bosra*63:1Edom … BosraRike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34). i högröda kläder,

så ståtlig i sin dräkt,

så stolt i sin stora kraft?

"Det är jag som talar i rättfärdighet,

som är mäktig att frälsa."

2 *Upp 19:13f. Varför är din dräkt så röd,

varför liknar dina kläder

en vintrampares?

3 *Mika 7:10. "Jag har trampat vinpressen själv,

ingen bland folken hjälpte mig.

Jag trampade dem i min vrede,

trampade sönder dem i min harm.

Deras blod stänkte på mina kläder,

och jag fick

hela min dräkt fläckad.

4 *Jes 13:9, 34:8, 35:4, 61:2, Jer 51:16. För hämndens dag var i mitt hjärta

och året för min återlösning

hade kommit.

5 *Jes 59:16. Jag såg mig omkring,

men det fanns ingen hjälpare.

Jag stod där förundrad,

men det fanns ingen

som stödde mig.

Då hjälpte mig min egen arm,

och min vrede stödde mig.

6 *Jes 19:14, 24:20, Jer 48:26. Jag trampade ner folken i min vrede

och gjorde dem druckna

i min harm,

jag lät deras blod rinna ner

på jorden."

Ånger och bön om frälsning

7 *Jer 31:3, Ps 77:12f, 103:2f, 105:5f. Jag vill förkunna

Herrens nådegärningar,

Herrens lov,

efter allt som Herren

har gjort för oss,

allt det goda som han gjort

för Israels hus

efter sin barmhärtighet

och stora nåd.

8 Han sade: "De är ju mitt folk,

barn som inte ska svika."

Och han blev deras frälsare.

9 *2 Mos 13:21, 14:19, 23:20, 23, 32:34, 5 Mos 32:10, Jes 46:4. I all deras nöd

var ingen verklig nöd,*63:9var ingen verklig nödAndra handskrifter: "led han nöd".

hans ansiktes ängel frälste dem.

I sin kärlek och medömkan

återlöste han dem,

han lyfte upp dem och bar dem

ständigt i forna dagar.*63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."

10 *Ps 78:40, 106:33, Apg 7:51, Ef 4:30. Men de var upproriska

och bedrövade hans helige Ande.

Därför blev han deras fiende,

han stred själv mot dem.

11 *2 Mos 14:29, 4 Mos 11:25, Ps 77:21. Då tänkte hans folk

på gångna tider,

de tänkte på Mose:

Var är nu han som förde dem

upp ur havet,

tillsammans med herden

för hans hjord?

Var är han som lade sin helige Ande

i deras bröst,

12 han som lät sin härliga arm

gå fram vid Moses högra sida,

han som klöv vattnet framför dem

och gjorde sig ett evigt namn,

13 han som förde dem genom djupen

så att de likt springare i öknen

inte stapplade?

14 Som när boskap går ner i dalen

fördes de av Herrens Ande till ro.

Så ledde du ditt folk

och gjorde dig ett härligt namn.

15 *5 Mos 26:15, Ps 80:15. Blicka ner från himlen,

se till oss från din heliga

och härliga boning!

Var är nu din lidelse

och din kraft?

Ditt hjärtas ömhet

och din barmhärtighet

har dragit sig tillbaka från mig.

16 *Pred 9:5, Jes 43:3, 11, 64:8, Mal 2:10. Du är ju vår Far!

Abraham vet inte om oss,

Israel känner oss inte.*63:16vet inte om oss … känner oss inteAnnan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".

Men du, Herre, är vår Far.

Vår Återlösare av evighet

är ditt namn.

17 *2 Mos 32:13. Varför, o Herre, låter du oss

gå vilse från dina vägar,

och varför förhärdar du

våra hjärtan

så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka,

för dina tjänares skull,

för din arvedels stammars skull.

18 *Ps 74:7, 79:1. En kort tid ägde ditt heliga folk

sitt land.

Våra fiender trampade ner

din helgedom.

19 Vi har blivit som de

som du aldrig har varit herre över,

som inte har uppkallats

efter ditt namn.