Salmos 141

Bön om hjälp mot fiender.

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig. Skynda till mig, lyssna till min röst när jag ropar till dig. 2 ✝141:2 2 Mos 30:7-8; Ps 28:2; Ords 15:8; Luk 1:10; 1 Tim 2:8; Upp 5:8; Upp 8:3; Låt min bön vara som ett rökoffer inför dig, och mina lyfta händer som ett kvällsoffer. 3 ✝141:3 Ps 34:14; Ps 39:2; Ords 13:3; Ords 21:23; Jak 1:26; HERRE, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. 4 ✝141:4 Ps 19:14; Ps 28:3; Ps 119:36; Ords 23:6; Låt inte mitt hjärta vika av till något ont, för att utföra onda gärningar tillsammans med män som gör orätt. Och låt mig inte äta av deras läckerheter. 5 ✝141:5 Ords 12:1; Ords 27:6; Pred 7:5; Låt den rättfärdige slå mig, det ska vara en välgärning, och låt honom tillrättavisa mig, det ska vara en ypperlig olja som inte skadar mitt huvud, för jag ber alltid för dem på deras olyckas dag. 6 När deras domare störtas nedför klippan ska man höra mina ord, för de är behagliga. 7 Som när man plogar och river upp jorden, så ligger våra ben utspridda vid dödsrikets rand. 8 ✝141:8 Ps 25:15; Men mina ögon ser till dig, o GUD, min Herre, på dig förtröstar jag. Lämna inte min själ utblottad. 9 Bevara mig för de snaror, som de har lagt ut för mig, och för ogärningsmännens snaror. 10 ✝141:10 Ps 7:15-16; Ps 57:7; Ps 124:7; Låt de ogudaktiga falla i sina egna nät, medan jag kommer undan.