1 ✝ Inte till oss, o HERRE, inte till oss, utan ge ära till ditt namn, för din nåds och för din sannings skull. 2 ✝ Varför skulle hedningarna få säga: Var är nu deras Gud? 3 ✝ Vår Gud är ju i himlen, han kan göra vad han vill. 4 ✝ Deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder. 5 De har mun men talar inte, de har ögon men ser inte. 6 De har öron men hör inte, de har näsa men luktar inte. 7 De har händer, men griper inte, de har fötter men går inte, inte heller kommer det något ljud från deras strupe. 8 ✝ De som har gjort dem är dem lika, så är alla som förtröstar på dem. 9 ✝ O Israel, förtrösta på HERREN, han är deras hjälp och deras sköld. 10 Ni av Arons hus, förtrösta på HERREN! Han är deras hjälp och deras sköld. 11 Ni som fruktar HERREN, förtrösta på HERREN, han är deras hjälp och deras sköld. 12 ✝ HERREN tänker på oss, han ska välsigna oss, han ska välsigna Israels hus, han ska välsigna Arons hus. 13 Han välsignar dem som fruktar HERREN, både små och stora. 14 ✝ HERREN ska föröka er mer och mer, er och era barn. 15 ✝ Ni är välsignade av HERREN, som har skapat himmel och jord. 16 ✝ Himlen, ja himlen är HERRENS, men jorden har han gett åt människors barn. 17 ✝ De döda prisar inte HERREN, inte heller någon av dem som har farit ner i det tysta. 18 ✝ Men vi vill lova HERREN från nu och i evighet. Halleluja!