1 [To the chief Musician. A Psalm of David.] Jehovah, thou hast searched me, and known {me}.
2 *Thou* knowest my down-sitting and mine uprising, thou understandest my thought afar off;
3 Thou searchest out my path and my lying down, and art acquainted with all my ways;
4 For there is not yet a word on my tongue, {but} lo, O Jehovah, thou knowest it altogether.
5 Thou hast beset me behind and before, and laid thy hand upon me.
6 O knowledge too wonderful for me! it is high, I cannot {attain} unto it.
7 Whither shall I go from thy Spirit? and whither flee from thy presence?
8 If I ascend up into the heavens thou art there; or if I make my bed in Sheol, behold, thou {art there};
9 {If} I take the wings of the dawn {and} dwell in the uttermost parts of the sea,
10 Even there shall thy hand lead me, and thy right hand shall hold me.
11 And if I say, Surely darkness shall cover me, and the light about me be night;
12 Even darkness hideth not from thee, and the night shineth as the day: the darkness is as the light.
13 For thou hast possessed my reins; thou didst cover me in my mother's womb.
14 I will praise thee, for I am fearfully, wonderfully made. Marvellous are thy works; and {that} my soul knoweth right well.
15 My bones were not hidden from thee when I was made in secret, curiously wrought in the lower parts of the earth.
16 Thine eyes did see my unformed substance, and in thy book all {my members} were written; {during many} days were they fashioned, when {as yet} there was none of them.
17 But how precious are thy thoughts unto me, O *God! how great is the sum of them!
18 {If} I would count them, they are more in number than the sand. When I awake, I am still with thee.
19 Oh that thou wouldest slay the wicked, O +God! And ye men of blood, depart from me.
20 For they speak of thee wickedly, they take {thy name} in vain, thine enemies.
21 Do not I hate them, O Jehovah, that hate thee? and do not I loathe them that rise up against thee?
22 I hate them with perfect hatred; I account them mine enemies.
23 Search me, O *God, and know my heart; prove me, and know my thoughts;
24 And see if there be any grievous way in me; and lead me in the way everlasting.
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.