1 [To the chief Musician. 'Destroy not.' Of David. Michtam; when he fled from Saul in the cave.] Be gracious unto me, O God, be gracious unto me; for my soul taketh refuge in thee: yea, in the shadow of thy wings do I take refuge, until the calamities be overpast.
2 I will call unto God, the Most High; unto *God that performeth {all} for me.
3 He will send from the heavens and save me; he hath covered with reproach him that would swallow me up. Selah. God hath sent forth his loving-kindness and his truth.
4 My soul is in the midst of lions; I lie down {among} them that breathe out flames, the sons of men, whose teeth are spears and arrows, and their tongue a sharp sword.
5 Be exalted above the heavens, O God; let thy glory be above all the earth!
6 They have prepared a net for my steps; my soul was bowed down: they have digged a pit before me; they are fallen into the midst thereof. Selah.
7 My heart is fixed, O God, my heart is fixed: I will sing, yea, I will sing psalms.
8 Awake, my glory; awake, lute and harp: I will wake the dawn.
9 I will give thee thanks among the peoples, O Lord; of thee will I sing psalms among the nations:
10 For thy loving-kindness is great unto the heavens, and thy truth unto the clouds.
11 Be exalted above the heavens, O God; let thy glory be above all the earth!
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.
8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.