1 [To the chief Musician. A Psalm of David.] Blessed is he that understandeth the poor: Jehovah will deliver him in the day of evil.
2 Jehovah will preserve him, and keep him alive; he shall be made happy in the land; and thou wilt not deliver him to the will of his enemies.
3 Jehovah will sustain him upon the bed of languishing: thou turnest all his bed in his sickness.
4 As for me, I said, Jehovah, be gracious unto me: heal my soul; for I have sinned against thee.
5 Mine enemies wish me evil: When will he die, and his name perish?
6 And if one come to see {me}, he speaketh falsehood; his heart gathereth wickedness to itself: he goeth abroad, he telleth {it}.
7 All that hate me whisper together against me; against me do they devise my hurt.
8 A thing of Belial cleaveth fast unto him; and now that he is laid down, he will rise up no more.
9 Yea, mine own familiar friend, in whom I confided, who did eat of my bread, hath lifted up {his} heel against me.
10 But thou, Jehovah, be gracious unto me, and raise me up, that I may requite them.
11 By this I know that thou delightest in me, because mine enemy doth not triumph over me.
12 But as for me, thou upholdest me in mine integrity, and settest me before thy face for ever.
13 Blessed be Jehovah, the God of Israel, from eternity to eternity! Amen, and Amen.
1 För sångmästaren; en psalm av David.
2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.
3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!
4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.
5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»
7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.
9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»
10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.
13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----
14 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.